Kategorier
autentiska relationer Autentiskt ledarskap beteenden Bokskrivande förändring förtroende Jobb jobbrelationer Kategorier kommunikation nätverka per appelqvist relationer relationstips samtal Självinsikt therese appelqvist vardag

Relationerna styr om inte allt så väldigt mycket

jrelationerOrdet relationer kan ha en mängd olika sammanhang. Oftast tänker vi då förstås på vanliga relationer mellan par. Många grubblar också på relationer de inte har, eller relationer som de kanske rent av vill slippa…

Men relationer är så mycket mer. Hela våra liv kretsar kring olika slags relationer. Vi har relationer med våra föräldrar, barn, syskon, kunder arbetskamrater, dagisfröknar, busschaufförer och alla andra som vi stöter på under en helt vanlig dag i våra liv. Och handen på hjärtat, vad är det som egentligen styr om vi upplever oss ha haft en lyckad dag eller inte? Visst kan vi i ensamhet göra oss själva nöjda och glada med en mängd olika saker. Men det som avgjort oftast skapar de skönaste av dagar är hur pass väl vi har lyckats med vårt samspel tillsammans med andra.

Men aldrig är väl bra eller dåliga relationer så naket avslöjande som på jobbet. Taskiga relationer med kollegorna kan utlösa stress, utanförskap, sjukskrivningar, frustrationer och en massa annat skräp som vi sedan bär inom oss. Att dåliga jobbrelationer har ett finger med i spelet när medmänniskor ”går in i väggen” är knappast någon raketforskning.

I vårt jobb som ledar- och medarbetarkonsulter ramlar vi förstås över detta hela tiden. Och om inte alltid så handlar väldigt ofta många knutar därute om just komplicerade relationer. Så därför. Att sätta fingret på jobbrelationerna är en tanke vi burit på länge. En bok i ämnet jobbar vi på. Och häromdagen la vi ner litet extra krut på att skaka liv i vår webbsida, jobbrelationer.se. En sida där vi har ambitionen att sprida och producera kunskap i ämnet. Sen ska vi inte hyckla, vi vill förstås komma ut på fler arbetsplatser och stötta jobbrelationerna 🙂

Välkommen in du också!

Tess & Per

Kategorier
beteenden förändring Hälsa inifrånstyrning Jobb Kategorier närvaro per appelqvist Reflektion sinnet självbild Självinsikt självkontroll självledarskap

De oemotståndliga frestelserna

distraktionerIbland händer det… det är mycket på jobbet. Hur ska jag hinna med? Chefen skjuter efter mig och jag har en deadline där jag måste leverera. Halvpaniken gör sig påmind i magen och kaffemuggarna avlöser varandra.

När stressen visar sitt fula anlete är en vanlig anledning att vi tillåter oss själva att bli distraherade av annat än det som är viktigt.

Jag gjorde nyligen en intervju med mindfulness-gurun Ola Schenström. Han menade att våra sinnen inte är konstruerade för alla de distraktioner vi möter nuförtiden. Förr fanns inga iphones, datorer, facebook eller överflöd av tv-kanaler. Därför menar han, mådde våra mor- och farföräldrar betydligt bättre än senare generationer eftersom de på ett naturligt sätt uppehöll sig mera i nuet.

Ola har en poäng med det. Innan internet fanns det naturligtvis distraktioner, men de var inte ett klick bort eller fanns ständigt tillgängliga i fickan.

Källan till vardagsstress på jobbet handlar ofta om att vi känner oss jagade och att tiden inte räcker till. Trots att vi har hjälpmedel som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Jodå, kraven har ökat men det är inte hela sanningen.

Naturligtvis gör vår smarta telefon eller dator oss mer effektiva. Men bara om vi är strikt fokuserade. Men för många kan datorns eller telefonens enkla tillgång till information också bli till en flykt från stressade deadlines.
Varför skulle jag gå in på Facebook?
Varför fastnade jag i mindre viktig e-post och privata sms?
Vad gjorde nyheterna på Aftonbladet så intressanta just nu?

Varför är dessa frestelser så oemotståndliga även när vi jobbar mot tidsfrister? Varför är det så svårt att välja bort dem bara för några dagar? För vi vet innerst inne, att när vi skjuter en nödvändig uppgift framför oss så kommer vi surt att få betala tillbaka med valutan ökad stress.

Men istället för att landa i självkritik kan vi konstatera att det finns mängder av orsaker till våra ovanor. En som jag tror på, och även forskningen är att nya intryck ständigt stimulerar och belönar vår uppmärksamhet. Våra hjärnor (med få undantag) tycker att det är jobbigt att fokusera på samma sak under en längre tid. Hjärnan behöver helt enkelt pauser från uppgifter vi upplever som obekväma. Konsekvensen kan annars bli att vår uppmärksamhet automatiskt söker efter enklast möjliga lösning. Där är dessa telefoner och bärbara datorer ett hot.

Våra distraktioner handlar förstås om i vilken grad vi kan göra oss själva mera medvetna. När vårt fiskande efter information eller underhållning inte är omedvetet utan just planerat.

Här är fem enkla tips om hur vi kan balansera våra nya vanor:

1) Uppmärksamma ditt fokus innan du påbörjar din uppgift. Ge dig själv en belöning för att du lyckades hålla dig borta från mobilens lockrop innan du börjar.

2) Dela upp ditt arbete i hanterbara bitar som gör att du kan känna framgång i små doser. Då minskar impulserna efter tillfällig flykt.

3) Gör något som är relaterat till det du gör men som tar mindre energi. Lägg det kreativa åt sidan för en stund och fokusera på det enkla.

4) Släpp efter för dina behov, men bli mer medveten. Schemalägg hur lång tid du lägger på att spela spel eller facebooka.

5) Det kanske mest givna och enkla tipset för att agera mer fokuserat. Börja meditera.

Kategorier
känslor Självinsikt therese appelqvist visdomsord

Sanningen berör

Av sanningen blir man berörd på djupet. / Therese Appelqvist

När det är så där sant på riktigt gråter jag. Det kan vara något jag själv eller något någon annan säger som landar helt rätt i mig och berör mitt innersta.

Det senaste exemplet på det var i Indien när min syster och jag hade gått längs stranden på vår sedvanliga morgontur och slog oss ned på en restaurang som överblickade hela stranden. Där och då hade vi ett sådant där sant samtal som berörde på djupet. Det var något jag tidigare inte kunnat se som plötsligt öppnade sig och tårarna kom. I de ögonblicken är man fullt ut övertygad om budskapets sanning och av sanningen blir man totalt berörd.

När blev du berörd sist, på djupet?

Kategorier
autentisk Autentiskt filosofi mening motivation samtal Självinsikt självkännedom

Nära och äkta möten gör skillnad

cafe_rivalNär du går du iväg från ett möte och känner dig så där ”go i hela kroppen”. Lugn, glad och fast förvissad om att du betyder något och att du kan uppnå det du vill – vad är det då som har skapats i det mötet? Vad är det som är annorlunda från andra möten?

Jag hade ett sådant möte nyligen med en kvinna i Stockholm. Vi träffades på Cafe Rival vid Mariatorget. Vi serverades för övrigt av en av tjejerna på bilden. Det var första gången vi träffades och det kändes direkt som att vi redan var vänner. Vänner utan dömande.

Så fort vi började vårt samtal var det något som stod alldeles klart för mig och det var att det inte fanns något dömande i mötet. Det var istället fyllt av enbart positiva tankar och acceptans för att saker var som de var.

När jag vandrade ut från det mötet på väg till kontoret kände jag en sådan där riktigt go känsla. Jag visste att det var ett möte som gjort skillnad. Att det givit mig kraft och tillfört mening i mitt liv.

Jag ställer mig frågorna nu efteråt; Är det just det nära och äkta som gör skillnaden? Kan det äkta och nära tillföra kraft och energi utöver det vanliga?

Svaret kommer fort och med kraft. Ja det tror jag bestämt. För i alla möten med människor är det något som gör skillnad och det är när vi möts som dem vi är utan dömande och med positiva tankar om oss själva och den andre.

Hur gör vi då om vi vill ha fler sådana här möten?

Vi skapar större utrymme för autenticitet.

Min erfarenhet har visat mig att om;

  • vi öppet och tryggt visar vem vi är
  • möter den andre som den är
  • värderar inte vad vi ser eller hör
  • tänker positiva tankar

så skapar vi utrymme för den vi möter att vara sig själv det vill säga autentisk. Att lättare kunna gå bortom sin fasad och släppa fram det verkliga, riktiga och sanna. Det möjliggör ett riktigt, nära och äkta möte.

Hur uppstår den där goa känslan?

Den där goa känslan av att känna oss starka och trygga med vetskap om att vi kan göra det vi vill, menar jag kommer ur autenticiteten.

När vi är där i kärnan av oss själva dräneras ingen energi på hur vi ska vara utan kraften kan istället användas på att t ex ta ta reda på vad vi egentligen vill. Vi förstår också då lättare att vi har tillgång till allt som behövs för att åstadkomma det vi vill. Den inre kraften som tillvaratas och allt det positiva skapar mening och visar sig som den där goa känslan.

Min konklusion blir att ju mer autentiska vi är i möten desto mer tillgång har vi till vår inre kraft. När vi är autentiska förstår vi att vi har stor potential. Ur det kommer känslan av mening och det är det som gör skillnad.

Bilden är hämtad från Rivals hemsida.

Kategorier
autentisk Autentiskt personlig utveckling Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Det här är så sant för mig

Vägen till att bli vem du egentligen är, är inte lätt. Du vet inte hur och du vet inte när, men du vet att allt kommer att bli bra i slutet när du blir helt unik, hel och verklig. Du vill inte gå förlorad i mängden, att vara som alla andra är för dig att inte vara alls. Att göra skillnad, upprätthålla individualitet är din väg att leva livet. Att vara sann mot dig själv innebär att ha integritet – vara äkta, kommunicera autentiskt, ingen mask, ingen fasad, inget låtsas.

Det här läste jag i ett personlighetstest som jag gjorde nyligen. Det är ju inte så konstigt att jag vill ägna mig åt personlig utveckling för mig själv och andra, att vi alla ska bli just mer äkta, genuina, sanna och helt unika. Vissa saker påverkar en mer än andra när man läser dem. Det här var en sådan text.

Vad har påverkat dig djupt som du förstått om dig själv?

Kategorier
autentisk Autentiskt filosofi inspiration Livsåskådning lycka mening personlig utveckling självbild Självinsikt självkännedom självledarskap självmotivation therese appelqvist

Att leva autentiskt

Något som jag funderat en hel del över är innebörden av att leva autentiskt. Det jag har kommit fram till är att det är varje människas innersta syfte. Den gode Kierkegaard hade en poäng i den frågan. När jag inte kan leva i enlighet med det som ger mig mening i livet lever jag inte autentiskt. Jag känner att något saknas.

Det är så i mitt liv att just nu tampas jag med en sköldkörtel som inte vill som jag, och då omvärderas saker. Meningen med mitt liv och det som tidigare gav mig livskraft säger min kropp nej till att utveckla för stunden. Det i sin tur skapar en spänning i mig som jag inte känt så medvetet och starkt tidigare. Denna spänning behöver jag se och acceptera som den är och istället leva fullt ut i enlighet med det som ger mig mening just nu.

Spänningen skapar tankar och känslor som är nya för mig. Jag behöver omvärdera hur jag ser på att leva autentiskt och det innebär att jag behöver omvärdera meningen med mitt liv. Att leva autentiskt är att uttrycka det som ger mig mening. Det är sammankopplat.

Är det så att autenticitet är nära kopplat med acceptans och att kunna uttrycka det som  ger mening med livet?

För mig är det så. Det handlar om både acceptens och att uttrycka sin mening. Men också om att minska den spänning som många gånger finns däremellan.

Jag vill leva autentiskt och det är en del av mitt innersta syfte. Att själv göra det och samtidigt inspirera andra att göra detsamma. På sitt sätt såklart. Vi äger ju vår egen sanning. Kan jag stödja någon att minska sin spänning mellan det som är och sin längtan efter att uttrycka det som ger mening då känner jag full tillfredsställelse och lever autentiskt. Allt går ihop.

Nu ska vi vandra iväg mot söndagsmiddag och jag är glad för att jag skrev detta inlägg. Tack för ni läser bloggen!

Dagens citat

Att leva autentiskt är varje människas innersta syfte. / Therese Appelqvist #quote #autentiskt Twittra citatet

Kategorier
autentisk Autentiskt filosofi personlig utveckling Självinsikt självkännedom

Tänk själv

För att hitta dig själv, tänk själv. – Sokrates

Det första steget i personlig utveckling är att definiera vilka som är dina tankar och vilka som är andras. Att öka medvetenheten om vad du tycker och vad andra tycker. Ofta tenderar vi att agera på tankar som inte är våra egna.

För att kunna agera sant behöver vi vara medvetna om våra tankar.

Kategorier
Allmänt beteenden drivkraft Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist utifrånstyrning vardag

Kylskåpstestet

Jul och nyår och vistelse på landet med familjen är balsam för själen. Jovisst inget att tvivla på. Men ändå tveksamt om dessa högtider är balsam för mage och hälsa. Varje år, någon gång kring fjärde advent utlöses någon slags undermedveten licens som gör vår impulskontroll helt lössläppt. Plötsligt kan vi äta och dricka vad vi vill. Kylskåpen är överfyllda och vi vittjar ofta och gärna. Ty i juletider är allt tillåtet ursäktar vi oss och laddar in ytterligare en portion gröt med sirap. Men allt har tack och lov ett slut. I morgon är det äntligen den 2:a januari. Julförrådet börjar sina och de sista flaskorna glögg och julmust får stå kvar nere i källaren. Nu är det alltså dags för oss att återta vår impulskontroll och utan juldränkta ursäkter tänka på vad vi stoppar i oss.

Det finns ingen psykisk förmåga hos oss människor som är viktigare än att kunna stå emot en plötslig impuls. Förmågan att motstå plötsliga impulser hos oss varierar från person till person. En del är mer impulsstyrda eller spontana än andra. Vissa övermänniskor kan ha vad som helst i kylskåpet utan att det berör dem medan andra inte tål att se en skål med godis utan att bums äta upp det.

Redan på sextiotalet gjorde man på Stanford University ett känt test som visade våra olikheter när det kommer till vår självkontroll. Marshmallowtestet gick ut på att man placerade en fyraåring i ett rum framför en marshmallow. Testaren förklarade för barnet att de skulle gå ett litet ärende. Om fyraåringen lyckades vänta med att äta upp marshmallowen tills testaren kom tillbaka skulle de i belöning få ytterligare en i bonus. En del ungar lyckades under stor vånda hålla sig innan testaren kom tillbaka. Andra kastade sig ögonaböj över godisbiten innan testaren ens hunnit stänga dörren.

Eftersom man gjorde dessa test för så pass länge sedan gick det förstås att följa upp försöksbarnen. Och jodå, mycket riktigt visade det sig att de barn som lyckats hantera sina impulser och kunnat motstå godsaken hade klarat sig bättre här i livet. De stackars barn som direkt ätit upp godiset hade i vuxen ålder oftare oro, hamnade i konflikter och var envisa och obeslutsamma etc.

När man ser sig själv hanterandes kylskåpet i vuxen ålder har man dessvärre svårt att tänka sig att man som fyraåring skulle haft några större framgångar i nämnda test.

Men hur det än var med testet så kan vi nu som vuxna träna oss i självkontroll och utveckla emotionell självbehärskning. Det gör vi genom att uppmärksamma och medvetandegöra tillfällen när vi inte kan styra oss själva. När är det som tillfället eller andra helt enkelt styr över oss? När vi vet vad som brukar utlösa dessa impulser har vi det grundläggande verktyget för att öka vår självkontroll. Det är även då som vi kan påminna oss om att det är vi som styr och inte impulsen (eller kylskåpet).

Önskar oss alla lycka till med att hantera våra impulser!

Kategorier
autentisk Autentiskt beteenden Hälsa personlig utveckling samtal självbild Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Våra bilder definierar och begränsar oss

– ”Jag vill vara den person som jag är. Jag tänker att jag Anna är en omsorgsfull och omtyckt person som människor ser upp till. Då gör jag så här.”

Bra säger jag, det är du – du är den som du tänker att du är och/eller den som du vill vara. Detta utspelade sig i dagens coachingprogram. Just detta är något som flera gånger återkommer i mina professionella samtal. Den bilden du har av dig själv om hurdan du är styr hur du väljer att agera och hur du då också uppfattas. Den definierar dig!

Så länge du inte skiftar din bild (ökar din medvetenhet) så lever du efter samma utgångspunkt som tidigare. Det i sig är begränsande. Och det kan i värsta fall putta in dig i ett fack, ditt eget fack. Om jag är omtyckt och respekterad måste jag vara så här och så här annars kanske människor inte tycker om mig. Det skapar ett agerande, ofta omedvetet, där vi gör saker för att nå upp till bilden vi har av oss själva. Våra bilder om oss själva, vårt jobb eller vår familj etc bär på starka antaganden och definierar oss, de talar om för oss hur vi tror (och vill) att vårt liv ska se ut.

Hur ser min bild ut som definierar och begränsar mig?

Jag har en stark bild av mig där jag motiverar andra att må bra på riktigt. Den har funnits där länge. Att jag är den som sprider glädje och motiverar andra till att tro på sig själva och leva det liv de är tänkta till. Den bilden gör att jag ibland alldeles för mycket anstränger mig för att ”ta bort” hinder som står i vägen för människor. Jag vill alltid skapa de bästa förutsättningar som finns. Det kan göra att jag tar mer ansvar än vad jag egentligen ska och glömmer bort mig själv på vägen.

Låt mig ge ett konkret exempel;

Min son och jag sitter i vardagsrummet och ser en söndagsfilm tillsammans. Det är en avslappnad och skön stämning. Han vill ha massor av raketer till nyår, säger han plötsligt. Jag blir genast tveksam och eftertänksam och vet inte vad jag tycker om det egentligen. Men som många andra tonåringar vill han ha ett snabbt svar. 🙂 Följden blir att han driver på mig och utmanar med olika frågor;

– ”Hur vill du fira jul och nyår mamma?

– ”Jag vill att vi har det lugnt och harmoniskt där alla mår bra och trivs”, säger jag.

– ”Mamma och hur ska du få det då?”

– ”Tja, och sen fortsätter jag med diverse förklaringar varpå han säger.

”Det finns bara ett sätt och det är att du ser till att du mår bra och trivs. Då kommer det att bli så. Sen kan du hjälpa andra att må bra.”

Med detta exempel vill jag visa på hur min bild av mig påverkar mig såväl om det är jul, nyår eller måndag som idag med ledarcoaching. Att jag jobbar med ledarutveckling är ju i linje med min bild.

Med att våra bilder är begränsande menar jag att de låser fast oss i våra beteenden. Jag kunde till exempel inte tänka brett och fritt utan mitt svar på Samuels fråga var definierat av vem jag tänker att jag är. Kunde jag öppnat upp och verkligen frågat mig helt fritt just i det ögonblicket hur jag ville fira jul och nyår kanske svaret hade blivit ett annat. Förmodligen! För min sanning idag är ju inte densamma som igår, allt är föränderligt och i utveckling. Även min bild av mig själv om jag tillåter den.

Om vi kan frigöra oss från våra bilder och bredda våra perspektiv kan vi få större tillgång till hela vår potential. Våra dolda resurser kan komma fram när vi inte begränsar oss och vi kan ….må bra på riktigt! 🙂

 

Kategorier
beteenden leda mig själv personlig utveckling Reflektion Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Tänk om andra kunde bete sig

Vad tänker du egentligen om kollegan tvärs över bordet?

– ”Vilken långsam person.”

– ”Han vill ju bara sitt eget bästa.”

– ”Nu ska han instruera mig om vad jag ska göra – igen!”

Vad du tänker och ser hos andra handlar om dig! 

När du känner igen positiva eller negativa egenskaper hos andra finns de ofta inom dig själv. När du utvärderar eller bedömer andra människor, är det en projektion av vad som finns inom dig just då. När du tänker, ”Jag önskar att hon kunde ta ett slutgiltigt beslut”, är det en indikation på din egen frustration över att inte kunna fatta beslut. Eller ”Kan hon aldrig säga vad hon egentligen tycker?, är en indikation på din önskan att berätta vad du egentligen tycker.

Du kan enkelt ta reda på vilket slags beteende hos andra som du riktar ditt fokus mot. Just där finner du ofta något som berättar om dig själv. Är du frustrerad på andra kan du med största säkerhet finna något i det som du kan koppla till dig själv. För det handlar om dig. Allt handlar egentligen om dig.

Även om du kan ändra andras beteende kan det aldrig lösa upp dina egna känslor. För du själv är den enda som kan ändra hur du känner dig. Försöker du fly genom att skylla på andra kommer det bara att förlänga plågan och göra problemet värre. Detta pågår ända tills du beslutar dig för att lösa upp allt och klipper gummisnoddarna som får problemen att ständigt studsa tillbaka.

När du väl beslutat dig, möter du det och tar reda på vad problemen egentligen handlar om. Då kan du och sinnet äntligen sluta gripa efter det.

Din omedelbara belöning är att denna mentala ”spegel” har en positiv sida. De inspirerande och upplyftande saker du ser i andra människor finns även i dig. När du i andra ser sådana saker som medkänsla, skönhet och kärlek, så ser du en projektion av dig själv. Du ser dessa saker eftersom de är en del av dig.

Konklusion: Det vi tänker, ser och uttalar om andra är en källa till insikt om oss själva. 

P.S Detta inlägg har hämtat inspiration från En Drae & Robin Sharmas text om ”The Mirror”. D.S