Kategori: sinnet

Kategorier
beteenden förändring Hälsa inifrånstyrning Jobb Kategorier närvaro per appelqvist Reflektion sinnet självbild Självinsikt självkontroll självledarskap

De oemotståndliga frestelserna

distraktionerIbland händer det… det är mycket på jobbet. Hur ska jag hinna med? Chefen skjuter efter mig och jag har en deadline där jag måste leverera. Halvpaniken gör sig påmind i magen och kaffemuggarna avlöser varandra.

När stressen visar sitt fula anlete är en vanlig anledning att vi tillåter oss själva att bli distraherade av annat än det som är viktigt.

Jag gjorde nyligen en intervju med mindfulness-gurun Ola Schenström. Han menade att våra sinnen inte är konstruerade för alla de distraktioner vi möter nuförtiden. Förr fanns inga iphones, datorer, facebook eller överflöd av tv-kanaler. Därför menar han, mådde våra mor- och farföräldrar betydligt bättre än senare generationer eftersom de på ett naturligt sätt uppehöll sig mera i nuet.

Ola har en poäng med det. Innan internet fanns det naturligtvis distraktioner, men de var inte ett klick bort eller fanns ständigt tillgängliga i fickan.

Källan till vardagsstress på jobbet handlar ofta om att vi känner oss jagade och att tiden inte räcker till. Trots att vi har hjälpmedel som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Jodå, kraven har ökat men det är inte hela sanningen.

Naturligtvis gör vår smarta telefon eller dator oss mer effektiva. Men bara om vi är strikt fokuserade. Men för många kan datorns eller telefonens enkla tillgång till information också bli till en flykt från stressade deadlines.
Varför skulle jag gå in på Facebook?
Varför fastnade jag i mindre viktig e-post och privata sms?
Vad gjorde nyheterna på Aftonbladet så intressanta just nu?

Varför är dessa frestelser så oemotståndliga även när vi jobbar mot tidsfrister? Varför är det så svårt att välja bort dem bara för några dagar? För vi vet innerst inne, att när vi skjuter en nödvändig uppgift framför oss så kommer vi surt att få betala tillbaka med valutan ökad stress.

Men istället för att landa i självkritik kan vi konstatera att det finns mängder av orsaker till våra ovanor. En som jag tror på, och även forskningen är att nya intryck ständigt stimulerar och belönar vår uppmärksamhet. Våra hjärnor (med få undantag) tycker att det är jobbigt att fokusera på samma sak under en längre tid. Hjärnan behöver helt enkelt pauser från uppgifter vi upplever som obekväma. Konsekvensen kan annars bli att vår uppmärksamhet automatiskt söker efter enklast möjliga lösning. Där är dessa telefoner och bärbara datorer ett hot.

Våra distraktioner handlar förstås om i vilken grad vi kan göra oss själva mera medvetna. När vårt fiskande efter information eller underhållning inte är omedvetet utan just planerat.

Här är fem enkla tips om hur vi kan balansera våra nya vanor:

1) Uppmärksamma ditt fokus innan du påbörjar din uppgift. Ge dig själv en belöning för att du lyckades hålla dig borta från mobilens lockrop innan du börjar.

2) Dela upp ditt arbete i hanterbara bitar som gör att du kan känna framgång i små doser. Då minskar impulserna efter tillfällig flykt.

3) Gör något som är relaterat till det du gör men som tar mindre energi. Lägg det kreativa åt sidan för en stund och fokusera på det enkla.

4) Släpp efter för dina behov, men bli mer medveten. Schemalägg hur lång tid du lägger på att spela spel eller facebooka.

5) Det kanske mest givna och enkla tipset för att agera mer fokuserat. Börja meditera.

Kategorier
autentiska relationer goda gärningar Hälsa inspiration jobbrelationer Kärlek Kategorier motivation närvaro per appelqvist personlig utveckling sinnet

Flummarna hade rätt

tan-chade-mengHar din arbetsgivare gjort något på sistone för att öka trivseln? Kanske en fredagspub? Kick off? Eller varför inte en häftig teambuilding?

Tänk dig att personalchefen kallar till möte med alla anställda. Men den här gången handlar det inte om någon nedskärning eller ny organisationsplan. Nej, vad personalchefen faktiskt klämmer ur sig när alla samlats, är att från och med nu ska alla få börja meditera. Inför häpna blickar drar hon sedan fram en buddhistmunk i orangea lakan som sätter sig framför alla med korslagda ben. Nu ska han lära alla att fokusera på sin andning. Och inte nog med det, efteråt plockar personalchefen fram en powerpoint där hon i detalj beskriver hur alla på kontoret ska affirmera mera kärlek till varandra. Vi är helt övertygade om att denna nya strategi ska hjälpa fler på kontoret att finna inre glädje säger hon glatt.

Flum? Idiotier och hjärnsläpp? Har hon tagit droger?

För inte så alls länge sen hade en personalchef som gjort något liknande inte överlevt länge. Men det är nya tider. Och om världens mest framgångsrika företag Google gör så här. Ja då tror i alla fall jag att rädslan för att våga vara annorlunda släpper hos en del.

Den här inspirerande videon med Googles Chade-Meng Tan beskriver en hel del om framtiden. Mindfulness och emotionell intelligens kommer att bli vanligare därute, var så säker. Google fattade hur människor vill använda internet och blev hyfsat framgångsrika på det. De kommer nog att få några rätt här också.

Kategorier
Allmänt beteenden Fritid inifrånstyrning Kategorier leda mig själv per appelqvist personlig utveckling relationer relationstips sinnet therese appelqvist utifrånstyrning

Du har förändrats…

Tänk om vi slutade förändra oss? Vi har mentalt stannat kvar i ungdomen och vår klädsmak är som hämtade ur åttiotalets kataloger från Borås. Eddie Murphy är som han alltid varit, världens roligaste person. Och vem bryr sig om skräp som you tube-hiten Gangnam Style? Inte när det redan finns en vettig dans med tillhörande låt som kallas Lambada.
Så varför prova på något nytt?

Tänk alltså om vi levde i en tillvaro där vi vore mentalt funtade som Lasse Åbergs alter ego Stig-Helmer i Sällskapsresan. Vi hade samma möbler, samma kläder, samma lägenhet, vi drack samma drink, åkte på samma slags semester, och självklart skulle vi ha samma vänner.

Låter ovan resonemang knäppt? Det är det också. Det är klart att vi alla förändras (nåja, nästan alla).

Att allt det yttre i våra liv förändras kan vi alltså konstatera är fullt normalt. Men hur resonerar vi kring våra inre förändringar? För visst utvecklas vi genom livet. Vi lär oss nya saker, vi lär oss umgås på nya sätt, nya människor i våra liv påverkar och vi finner nya intressen. Rimligtvis borde alltså våra inre förändringar vara lika naturliga som att vi fortfarande inte dansar Lambada på köksbordet så fort tillfälle ges. Konstigt nog är det inte så.

Ta en funderare på hur du själv resonerar kring dina vänner från förr. De du lärde känna för riktigt länge sedan. Ni har inte setts på länge. Men visst håller de gamla rollerna i sig? Var du en pratglad festprisse på den tiden det begav sig i er relation? Då förväntar sig förstås dina gamla vänner att du tar samma roll även 15 år senare. Du själv då, du som egentligen har förändrats? Du har med åren blivit lugnare, mer konservativ, självsäkrare och funnit mera trygghet i dig själv. Men här och nu med dina gamla vänner vrids klockan raskt tillbaka. Du är med på tåget och anpassar dig efter omgivningens förväntan. För utan att vara i din gamla festprisse-roll fruktar du att ert umgänge inte blir som vanligt. Alltså är det du som precis som för 15 år sedan vrider skruvkorken av vinflaskan och med ett garv kastar den förstrött bakom ryggen. Allt medan dina gamla vänner skrattar igenkännande. Allt är precis som förr.

Detta är ett scenario som faktiskt inte alls är ovanligt. Så hur resonerar vi och våra vänner oftast när vi märker att någon i kretsen faktiskt har förändrats?

En vanlig reaktion är att vi inte sällan sätter på skygglapparna och undermedvetet håller emot. Vi vill helst bibehålla bilden av den person vi har en gemensam och positiv historia med. Har du någon gång tydligt signalerat för din omgivning att du har förändrats? Då har du säkert varit med om att någon eller några inte alls verkar uppskatta din nya roll. Snarare försöker de utan att mena någonting illa på olika sätt förmå dig att bli ditt gamla jag.

För visst utmanar din eller någon annans förändring. Kvar står vi själva eller vår omgivning med frågan, vem blir nu jag i vår relation?

Att reda ut våra roller kan vara hälsosamt. Ibland accepterar vi och utvecklar vår relation utifrån de vi har blivit. Ibland inte.

Sant för alla former av relationer är att vi behöver acceptera varandra som dem vi är just nu. Det enskilt viktigaste är dock att vi accepterar oss själva som de vi är idag.

Kategorier
Allmänt beteenden drivkraft Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist utifrånstyrning vardag

Kylskåpstestet

Jul och nyår och vistelse på landet med familjen är balsam för själen. Jovisst inget att tvivla på. Men ändå tveksamt om dessa högtider är balsam för mage och hälsa. Varje år, någon gång kring fjärde advent utlöses någon slags undermedveten licens som gör vår impulskontroll helt lössläppt. Plötsligt kan vi äta och dricka vad vi vill. Kylskåpen är överfyllda och vi vittjar ofta och gärna. Ty i juletider är allt tillåtet ursäktar vi oss och laddar in ytterligare en portion gröt med sirap. Men allt har tack och lov ett slut. I morgon är det äntligen den 2:a januari. Julförrådet börjar sina och de sista flaskorna glögg och julmust får stå kvar nere i källaren. Nu är det alltså dags för oss att återta vår impulskontroll och utan juldränkta ursäkter tänka på vad vi stoppar i oss.

Det finns ingen psykisk förmåga hos oss människor som är viktigare än att kunna stå emot en plötslig impuls. Förmågan att motstå plötsliga impulser hos oss varierar från person till person. En del är mer impulsstyrda eller spontana än andra. Vissa övermänniskor kan ha vad som helst i kylskåpet utan att det berör dem medan andra inte tål att se en skål med godis utan att bums äta upp det.

Redan på sextiotalet gjorde man på Stanford University ett känt test som visade våra olikheter när det kommer till vår självkontroll. Marshmallowtestet gick ut på att man placerade en fyraåring i ett rum framför en marshmallow. Testaren förklarade för barnet att de skulle gå ett litet ärende. Om fyraåringen lyckades vänta med att äta upp marshmallowen tills testaren kom tillbaka skulle de i belöning få ytterligare en i bonus. En del ungar lyckades under stor vånda hålla sig innan testaren kom tillbaka. Andra kastade sig ögonaböj över godisbiten innan testaren ens hunnit stänga dörren.

Eftersom man gjorde dessa test för så pass länge sedan gick det förstås att följa upp försöksbarnen. Och jodå, mycket riktigt visade det sig att de barn som lyckats hantera sina impulser och kunnat motstå godsaken hade klarat sig bättre här i livet. De stackars barn som direkt ätit upp godiset hade i vuxen ålder oftare oro, hamnade i konflikter och var envisa och obeslutsamma etc.

När man ser sig själv hanterandes kylskåpet i vuxen ålder har man dessvärre svårt att tänka sig att man som fyraåring skulle haft några större framgångar i nämnda test.

Men hur det än var med testet så kan vi nu som vuxna träna oss i självkontroll och utveckla emotionell självbehärskning. Det gör vi genom att uppmärksamma och medvetandegöra tillfällen när vi inte kan styra oss själva. När är det som tillfället eller andra helt enkelt styr över oss? När vi vet vad som brukar utlösa dessa impulser har vi det grundläggande verktyget för att öka vår självkontroll. Det är även då som vi kan påminna oss om att det är vi som styr och inte impulsen (eller kylskåpet).

Önskar oss alla lycka till med att hantera våra impulser!

Kategorier
flow personlig utveckling Reflektion sinnet sluta gripa utifrånstyrning

Varför kämpa emot?

De flesta av oss har dagar som känns jobbigare än andra. Som om vi är en ofrivillig medlem i ett mentalt dragkampslag. Men leran i vårt sinne gör att varje rörelse blir både kraftödande och tär på vårt tålamod. Varför är det så? Hur kan det vända? Ibland har vi ju dagar där allt går så lätt att vi nästan drar i repet med vårt ena lillfinger?

Som så många gånger förr är denna känsla ett verk signerat av oss själva. Vi håller emot, kämpar och försöker tvinga oss till saker, istället för att slappna av och attrahera glädjen i tillvaron. Våra måsten är ett exempel på mentala hinder som gör livet mer komplicerat än det är. Ofta är vi inte ens medvetna om dem, men de tar mycket kraft och är en vanlig orsak till att vi kämpar emot och fastnar i leran.

Julen som vi nu står inför är en underbar tid fylld av samvaro, starka traditioner (och måsten). Så om vi håller lite extra koll just nu på vad vi måste, slutar att tvinga oss till saker och istället slappnar av. Då kan vi lättare acceptera tillvaron som den är och möta julen (och livet) i sin bästa skepnad.

–

Kategorier
ansvar autentisk känslor leda mig själv lycka Reflektion sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist

Det är inställningen det handlar om

För att känna lycka är det i mångt och mycket en fråga om vår inställning till vårt liv och de situationer och människor vi möter. Kan vi hålla en ödmjuk men bestämd distans till det runt oss och inte göra oss till offer för situationer finns det en stor chans att vi står där som vinnare. Med pokalen lycka i handen.

Hade ett fantastiskt samtal nyligen med en nära vän, du vet vem, som inspirerade mig till att skriva om lycka i dagens inlägg här på bloggen. Lycka handlar ju om hur vi upplever vårt liv. Långvarigt lyckliga blir vi inte av att köpa en ny bil, få ett nytt jobb, skaffa ett till barn eller resa till Thailand över jul och nyår utan det är hur nöjda vi kan vara i vardagen, bland barnskrik, amorteringar och missnöjda kunder eller kollegor som det verkligen märks vem som är lycklig eller inte.

Att göra sig till offer för situationen och att lägga skulden på något eller någon annan är otroligt vanligt förekommande och kan inte ses på annat sätt än att det underlätter den personens tryck eller obehag för en stund tills det sen börjar om igen i liknande skepnad. Så av med offerkapporna och ta ansvar för vår inställning och hur vi väljer att uppleva vårt liv.

Förutsättningarna för upplevelser av lycka kan ju variera väldigt och har vi en otroligt utsatt situation med sjukdom, sorg etc är det av yttersta vikt att vi möter den känslan och tillåter den. Sen när vi är redo höjer vi vår energi med olika saker som tillför oss en ökad energinivå. Med mycket energi och kraft kan vi sen lättare känna just – positiv inställning och uppleva lycka.

Kort och gott från mig idag blir;

Uppmärksamma hur du tänker och hur det påverkar din upplevelse av lycka. Kanske välj just en specifik situation och låt dig vägledas av svaret.

Kategorier
beteenden Fritid jobbrelationer känslor Kategorier per appelqvist personlig utveckling relationer relationstips samtal sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist

Amygdalan kapar dina känslor

Ibland gör vi och säger saker som vi inte vill. Ilska, besvikelse och frustration har tagit över på båten. Det påverkar stämningen och vår egen upplevelse negativt. Hur kan vi ta kontroll och inte förhasta oss när dessa överväldigande känslomässiga reaktioner ibland uppstår?

Läs hela artikeln om amygdala hi-jacks till sjöss. Klicka på bilden nedan (pdf).

Kategorier
beteenden ego Hälsa inspiration känslor Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll

Hur vi styr vår sinnesstämning

Filip är enligt sig själv och de flesta andra en riktigt trevlig och tillmötesgående person. Humöret är för det mesta soligt men tyvärr inte riktigt jämt. En som får känna på Filips toppar och dalar är sambon Åsa. En eller ett par gånger i veckan kommer Filip hem från jobbet och är rent ut sagt på ett riktigt skithumör. Han är allmänt sur och vresig och gnäller på det mesta. Åsa tycker att han är en riktig pest. Men när Filip är på det humöret väljer hon oftast ändå att ducka. Historien har visat att om hon själv blir sur tillbaka så blir Filip bara jobbigare att tas med. Dessutom tar rehabiliteringstiden för att han ska återgå till snäll-Filip bara ännu längre tid. Bättre då att låta ilskan sakta rinna av honom. Även om det är segt.

Att normalt trevliga människor plötsligt beter sig surt och vresigt är som i fallet ovan inte särskilt ovanligt. Boven i dramat är ofta negativa känslor som vi inte riktigt vet var de kommer ifrån. Men de ligger ändå och skräpar i vårt undermedvetna. Dessa känslor har sedan en kuslig förmåga att lyckas bubbla upp där de inte hör hemma, nämligen tillsammans med dem vi tycker om allra mest. Konstigt, ellerhur!

En litet bättre nyhet för Åsa är att Filips beteende faktiskt går att göra någonting åt. Allt enligt forskning kring hur vårt känslocentra i hjärnan faktiskt fungerar. Den världskände forskaren och författaren Daniel Goleman menar att man kan dela upp inte bara våra vresiga känslor, utan även våra känslor i största allmänhet i två kategorier. De omedvetna och de medvetna.

Om vi tittar på typiskt omedvetna känslor kan det vara att du sitter hemma i soffan och ser en politisk debatt på TV. En av huvudpersonerna representerar ett parti som du avskyr. Blotta åsynen och bilden av det du ser framför dig framkallar då omedelbart en släng av ilska. Ingenting som du planerat förstås, men bara en sekundsnabb beskådan av en i dina ögon pappskalle till politiker gör dig nu obehaglig till mods. Din sinnesstämning kan som en effekt av detta bli negativ och du kan precis som Filip bli omedvetet vresig och sur.

I Filips fall har han däremot hämtat sin irritation på jobbet. Så när Filip spelar ut sin vresighet mot Åsa menar han egentligen ingenting illa. Han har inte uppmärksammat eller ifrågasatt sitt eget beteende utan bara övermannats av negativa känslor som han tagit med sig hem. Men detta är förstås en klen tröst för Åsa.

När Filip däremot börjat fundera och är medveten om sina känslor och exakt vart de kommer ifrån så skulle det innebära att hans känslor registrerats i hjärnans cortex och känslocentra. Nu finns det två möjliga vägar för Filip. Han kan låta sitt ego och negativa tankar härja fritt och spä på sin redan negativa sinnesstämning med känt resultat som följd. Nästa alternativ för Filip är att han kan medvetandegöra sin egen yttre reaktion. Då kan han också omvärdera hela situationen och både ändra sin uppfattning och sinnesstämning.

När Filip ägnar sig åt detta gör han alltså tvärtom mot att ilsket hälla fotogen på sitt redan usla humör. Han växlar istället humör genom insikten att han är helt hänvisad till sig själv. För att medvetet skifta sitt humör börjar han istället tänka fler kärleksfulla tankar där han ser sammanhanget klarare och där han värderar vad som är viktigt.

”Nisse på jobbet kanske hade bråttom till ett möte när han snodde min parkeringsplats. Jag ska fråga honom på måndag”.

”Det kanske var viktigt för Åsa att ställa sina föräldrars vidriga kopparkittel i vårt sovrum. Den gör henne glad och för mig är det handen på hjärtat ganska betydelselöst.”

Den mer vetenskapliga benämningen för detta eminenta verktyg kallas emotionell självinsikt. När vi är i besittning av den är vi ett steg på vägen för att helt på egen hand kunna skifta en negativ sinnesstämning. Poängteras bör att det är en stor skillnad på vanlig irritation och svart ilska som kan vara betydligt svårare att tygla.

Hur vi hanterar våra känslor är ett högintressant och komplext ämne som vi brukar återkomma till då och då här  i bloggen. För dig som är intresserad av att fördjupa dig i ämnet känslor rekommenderas Daniel Golemans bok, Känslans Intelligens.

Ha en fin vecka med riktigt god stämning där hemma!

Kategorier
Allmänt autentisk inifrånstyrning känslor Lust per appelqvist sinnet therese appelqvist

Uppfyll din inre längtan

Vem vill inte leva sina drömmar? Det spelar ingen roll om din dröm om himmelriket är att sitta med en kaffe och se soluppgången utanför egna sommarstugan, om du söker självförverkligande genom konst och skrivande eller skaffa den perfekta relation som du alltid velat ha.

Inte sällan tror vi oss veta vad vi vill ha. Inte sällan utgår den önskan endast ur en förnimbar känsla i kropp och sinne som talar om för oss vad vi värdesätter. Den känslan kan i själva verket vara utifrånstyrning och full av andras vilja och åsikter. men har vi någonsin kraftfullt uttalat inför oss själva vad vi verkligen vill? För att nå dit är det inte vår närmaste omgivning vi behöver övertyga. Det är i första hand oss själva.

 Tre inledande steg mot att förverkliga din inre längtan

1. VAD

Ta reda på vad du längtar efter. Verkligen längtar efter.

Har du en sådan där nästan hemlig önskan som du kanske inte delat med någon? Det kan vara att börja skriva, vidga ditt kontaktnät eller vara mer för dig själv etc. Var uppmärksam på att det kan handla om saker du kanske har en tendens att förneka – även inför dig själv. Din inre önskan är kanske inte riktigt korrekt att uttala för kompisar eller föräldrar. Men det är dit du egentligen vill! Var ärlig mot dig själv. Vare sig du är lastbilschauffören som vill dansa balett, eller ekonomichefen som vill iklä sig skinnväst och åka raggarbil. När du väl vet blir nästa fråga; Vill du verkligen det du längtar efter på riktigt? Om du verkligen vill är chansen stor att du vill, kan och vågar ta dig dit du vill. När du väl fattat ditt beslut har ditt känsloliv och sinne det bestämda fokus du tidigare saknat utan att veta om det.

2. HINDER

Ta reda på vad exakt som hindrar dig och bemästra det. 

Finns det något som hindrar dig från att känna eller uppleva det du längtar efter? Exakt vilka är dina hinder? Det är lätt att vi hör oss själva rabbla; barnen, huset, jobbet, partnern, ekonomin etc. Men om vi rannsakar oss på riktigt så är det ofta mer än så. Det är vi själva som är det största hindret. Genom att bli medveten om dina faktiska hinder kan du lättare både acceptera och bemästra dem. Genom att styra inifrån dig själv och fylla på med det som du behöver kan du bestämma dig på riktigt. När du är bestämd i hela din energi vet du att din längtan är ett kall som du kommer att uppnå. När du nått ditt mål kommer du att känna en lätthet som du tidigare sällan upplevt.

3. HANDLA FÖR ATT TA DIG NÄRMARE DIN LÄNGTAN

Gör saker som tar dig närmare det du längtar efter. 

När du väl bemästrat det som hindrar dig och din längtan finns inom räckhåll,  börja då med små steg för att successivt uppfylla det du längtar efter. När du nått din inre längtan så kom ihåg ditt vinnande sätt och hur du gjorde för att ta dig dit. Njut av det och fortsätt att vara uppmärksam på att det är du som styr och att det är din längtan du uppfyller och ingen annans.

Lycka till att uppfylla din inre längtan!

Kategorier
per appelqvist personlig utveckling sinnet självkännedom vardag

När vi slutar reagera

När jag var barn och såg människor med tatueringar så drog jag snabbt slutsatsen att de var gamla kåkfarare som kom direkt från fängelset. Innehöll tatueringarna däremot ankare eller liknande attiraljer kunde bäraren möjligen ha haft ett förflutet till havs. Sånt fick man lära sig som barn på sjuttiotalet, om inte av sina egna föräldrar så via diverse sagor av Astrid Lindgren eller via någon obskyr dockfilm från barnprogrammen på Tv. Men tiderna förändras.

Tatueringar blev med tiden allt vanligare. Och nuförtiden kan man räkna med att nästan varenda bankkamrer har armarna fulla av indianhövdingar och dödskalle-tatueringar. Få av dem har dessutom någonsin satt sin fot på ett fängelse. Man eller jag reagerar inte som i barndomen längre. Jag kan sträcka sig till att tycka att en del är fula och andra är riktigt snygga. Som att jag tycker olika om vilket klädesplagg eller accessoar som helst.

Igår morse satt jag på tunnelbanan på väg till kontoret. I Gamla Stan kliver en man på och sätter sig på sätet mittemot. Jag tittar upp och ser en normal kille i slutet av 20-årsåldern. Men en sak sticker ut rejält, och det är att han är tatuerad över hela ansiktet. En stor tribelikande tatuering täcker nästan hela högra sidan av hans ansikte. Ser ju sådär ut tänkte jag och hemföll åter till e-mailen på telefonen.

Med telefonen i fickan och i rulltrappan på väg mot ovanjord kom jag åter att tänka på mannen i tunnelbanevagnen. Mindes en film jag sett för länge sedan som var en sällsynt rå och hårdkokt historia om rivaliserande, djupt kriminella gäng i någon sydamerikansk favela. Jag kommer inte ihåg filmen som någon Oscar-kandidat direkt, men kommer väl ihåg den sällsynt hänsynslösa gängledaren. Han var inte bara genuint elak utan sköt eller knivhögg folk han inte gillade till höger och vänster. Det hade jag förstås sett på film tidigare. Nej, men det jag reagerade över var att han var tatuerad över hela ansiktet. Denne gängledare såg så skräckinjagande ut att han formligen sköt ut genom Tv-rutan. Hans blotta uppenbarelse med hela ansiktet fullt av groteska mönster fick honom i mina ögon att se ut som om att han skulle kunnat mörda stillasittande. Skulle jag mött honom på en mörk gata hade jag antagligen både darrat och skakat av skräck.

Men vad gäller gängledaren i filmen så gick han förstås ond bråd död till mötes. Minns att jag tänkte att jag aldrig tidigare hade sett en liknande tatuering. Antagligen var såna tatueringar förunnat till tvärstängda subkulturer i fjärran länder. I Sverige skulle då ingen normal människa kunna se ut så där och klara sig i samhället trodde jag då. Men här och nu en massa år senare, i Stockholms tunnelbana satt jag mittemot en kille med ett liknande utseende och tatuering. Men jag reagerade knappt. Alltså säger mig mitt sinne att detta och mycket annat numera är fullt normalt. Mina gränser har obemärkt ändrats.

Vad beror detta på egentligen när vi slutar reagera?