Kategorier
autentiska relationer Autentiskt ledarskap beteenden Bokskrivande förändring förtroende Jobb jobbrelationer Kategorier kommunikation nätverka per appelqvist relationer relationstips samtal Självinsikt therese appelqvist vardag

Relationerna styr om inte allt så väldigt mycket

jrelationerOrdet relationer kan ha en mängd olika sammanhang. Oftast tänker vi då förstås på vanliga relationer mellan par. Många grubblar också på relationer de inte har, eller relationer som de kanske rent av vill slippa…

Men relationer är så mycket mer. Hela våra liv kretsar kring olika slags relationer. Vi har relationer med våra föräldrar, barn, syskon, kunder arbetskamrater, dagisfröknar, busschaufförer och alla andra som vi stöter på under en helt vanlig dag i våra liv. Och handen på hjärtat, vad är det som egentligen styr om vi upplever oss ha haft en lyckad dag eller inte? Visst kan vi i ensamhet göra oss själva nöjda och glada med en mängd olika saker. Men det som avgjort oftast skapar de skönaste av dagar är hur pass väl vi har lyckats med vårt samspel tillsammans med andra.

Men aldrig är väl bra eller dåliga relationer så naket avslöjande som på jobbet. Taskiga relationer med kollegorna kan utlösa stress, utanförskap, sjukskrivningar, frustrationer och en massa annat skräp som vi sedan bär inom oss. Att dåliga jobbrelationer har ett finger med i spelet när medmänniskor ”går in i väggen” är knappast någon raketforskning.

I vårt jobb som ledar- och medarbetarkonsulter ramlar vi förstås över detta hela tiden. Och om inte alltid så handlar väldigt ofta många knutar därute om just komplicerade relationer. Så därför. Att sätta fingret på jobbrelationerna är en tanke vi burit på länge. En bok i ämnet jobbar vi på. Och häromdagen la vi ner litet extra krut på att skaka liv i vår webbsida, jobbrelationer.se. En sida där vi har ambitionen att sprida och producera kunskap i ämnet. Sen ska vi inte hyckla, vi vill förstås komma ut på fler arbetsplatser och stötta jobbrelationerna 🙂

Välkommen in du också!

Tess & Per

Kategorier
beteenden förändring Hälsa inifrånstyrning Jobb Kategorier närvaro per appelqvist Reflektion sinnet självbild Självinsikt självkontroll självledarskap

De oemotståndliga frestelserna

distraktionerIbland händer det… det är mycket på jobbet. Hur ska jag hinna med? Chefen skjuter efter mig och jag har en deadline där jag måste leverera. Halvpaniken gör sig påmind i magen och kaffemuggarna avlöser varandra.

När stressen visar sitt fula anlete är en vanlig anledning att vi tillåter oss själva att bli distraherade av annat än det som är viktigt.

Jag gjorde nyligen en intervju med mindfulness-gurun Ola Schenström. Han menade att våra sinnen inte är konstruerade för alla de distraktioner vi möter nuförtiden. Förr fanns inga iphones, datorer, facebook eller överflöd av tv-kanaler. Därför menar han, mådde våra mor- och farföräldrar betydligt bättre än senare generationer eftersom de på ett naturligt sätt uppehöll sig mera i nuet.

Ola har en poäng med det. Innan internet fanns det naturligtvis distraktioner, men de var inte ett klick bort eller fanns ständigt tillgängliga i fickan.

Källan till vardagsstress på jobbet handlar ofta om att vi känner oss jagade och att tiden inte räcker till. Trots att vi har hjälpmedel som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Jodå, kraven har ökat men det är inte hela sanningen.

Naturligtvis gör vår smarta telefon eller dator oss mer effektiva. Men bara om vi är strikt fokuserade. Men för många kan datorns eller telefonens enkla tillgång till information också bli till en flykt från stressade deadlines.
Varför skulle jag gå in på Facebook?
Varför fastnade jag i mindre viktig e-post och privata sms?
Vad gjorde nyheterna på Aftonbladet så intressanta just nu?

Varför är dessa frestelser så oemotståndliga även när vi jobbar mot tidsfrister? Varför är det så svårt att välja bort dem bara för några dagar? För vi vet innerst inne, att när vi skjuter en nödvändig uppgift framför oss så kommer vi surt att få betala tillbaka med valutan ökad stress.

Men istället för att landa i självkritik kan vi konstatera att det finns mängder av orsaker till våra ovanor. En som jag tror på, och även forskningen är att nya intryck ständigt stimulerar och belönar vår uppmärksamhet. Våra hjärnor (med få undantag) tycker att det är jobbigt att fokusera på samma sak under en längre tid. Hjärnan behöver helt enkelt pauser från uppgifter vi upplever som obekväma. Konsekvensen kan annars bli att vår uppmärksamhet automatiskt söker efter enklast möjliga lösning. Där är dessa telefoner och bärbara datorer ett hot.

Våra distraktioner handlar förstås om i vilken grad vi kan göra oss själva mera medvetna. När vårt fiskande efter information eller underhållning inte är omedvetet utan just planerat.

Här är fem enkla tips om hur vi kan balansera våra nya vanor:

1) Uppmärksamma ditt fokus innan du påbörjar din uppgift. Ge dig själv en belöning för att du lyckades hålla dig borta från mobilens lockrop innan du börjar.

2) Dela upp ditt arbete i hanterbara bitar som gör att du kan känna framgång i små doser. Då minskar impulserna efter tillfällig flykt.

3) Gör något som är relaterat till det du gör men som tar mindre energi. Lägg det kreativa åt sidan för en stund och fokusera på det enkla.

4) Släpp efter för dina behov, men bli mer medveten. Schemalägg hur lång tid du lägger på att spela spel eller facebooka.

5) Det kanske mest givna och enkla tipset för att agera mer fokuserat. Börja meditera.

Kategorier
authentic love beteenden känslor Kärlek Lust lycka mening

Alla relationers julafton

alla_hjartansdagAlla hjärtans dag eller Valentines day, alla relationers julafton. Alla vet att den ska firas, få vet varför men de flesta av oss uppmärksammar den. Varför då?

Därför att den precis som julen är trevlig och ger oss en god anledning att skämma bort vår kära. På köpet får vi den här kvällen fullständiga rättigheter att skämma bort varandra och må extra gott. Sätten vi kan fira på är många, det kan till och med vara att inte fira alls. Men en lyckad alla hjärtans dag kräver förstås att båda vill ägna kvällen åt att fira kärleken.

Ja… det var min tolkning av alla hjärtans dag. Vem denne Valentine var? Har fortfarande ingen aning 🙂 Men om hon, han eller hen haft ett finger med i spelet att jag och Therese har funnit varandra är jag evigt tacksam för varje dag.

Som en kärleksbonus använder vi denna kväll till att ge oss ut i Göteborg för en obokad måltid på en restaurang nära oss.

Nåväl, grattis oss och grattis alla andra på alla hjärtans dag. Oavsett hur och varför ni firar den!

Kategorier
Allmänt beteenden Fritid inifrånstyrning Kategorier leda mig själv per appelqvist personlig utveckling relationer relationstips sinnet therese appelqvist utifrånstyrning

Du har förändrats…

Tänk om vi slutade förändra oss? Vi har mentalt stannat kvar i ungdomen och vår klädsmak är som hämtade ur åttiotalets kataloger från Borås. Eddie Murphy är som han alltid varit, världens roligaste person. Och vem bryr sig om skräp som you tube-hiten Gangnam Style? Inte när det redan finns en vettig dans med tillhörande låt som kallas Lambada.
Så varför prova på något nytt?

Tänk alltså om vi levde i en tillvaro där vi vore mentalt funtade som Lasse Åbergs alter ego Stig-Helmer i Sällskapsresan. Vi hade samma möbler, samma kläder, samma lägenhet, vi drack samma drink, åkte på samma slags semester, och självklart skulle vi ha samma vänner.

Låter ovan resonemang knäppt? Det är det också. Det är klart att vi alla förändras (nåja, nästan alla).

Att allt det yttre i våra liv förändras kan vi alltså konstatera är fullt normalt. Men hur resonerar vi kring våra inre förändringar? För visst utvecklas vi genom livet. Vi lär oss nya saker, vi lär oss umgås på nya sätt, nya människor i våra liv påverkar och vi finner nya intressen. Rimligtvis borde alltså våra inre förändringar vara lika naturliga som att vi fortfarande inte dansar Lambada på köksbordet så fort tillfälle ges. Konstigt nog är det inte så.

Ta en funderare på hur du själv resonerar kring dina vänner från förr. De du lärde känna för riktigt länge sedan. Ni har inte setts på länge. Men visst håller de gamla rollerna i sig? Var du en pratglad festprisse på den tiden det begav sig i er relation? Då förväntar sig förstås dina gamla vänner att du tar samma roll även 15 år senare. Du själv då, du som egentligen har förändrats? Du har med åren blivit lugnare, mer konservativ, självsäkrare och funnit mera trygghet i dig själv. Men här och nu med dina gamla vänner vrids klockan raskt tillbaka. Du är med på tåget och anpassar dig efter omgivningens förväntan. För utan att vara i din gamla festprisse-roll fruktar du att ert umgänge inte blir som vanligt. Alltså är det du som precis som för 15 år sedan vrider skruvkorken av vinflaskan och med ett garv kastar den förstrött bakom ryggen. Allt medan dina gamla vänner skrattar igenkännande. Allt är precis som förr.

Detta är ett scenario som faktiskt inte alls är ovanligt. Så hur resonerar vi och våra vänner oftast när vi märker att någon i kretsen faktiskt har förändrats?

En vanlig reaktion är att vi inte sällan sätter på skygglapparna och undermedvetet håller emot. Vi vill helst bibehålla bilden av den person vi har en gemensam och positiv historia med. Har du någon gång tydligt signalerat för din omgivning att du har förändrats? Då har du säkert varit med om att någon eller några inte alls verkar uppskatta din nya roll. Snarare försöker de utan att mena någonting illa på olika sätt förmå dig att bli ditt gamla jag.

För visst utmanar din eller någon annans förändring. Kvar står vi själva eller vår omgivning med frågan, vem blir nu jag i vår relation?

Att reda ut våra roller kan vara hälsosamt. Ibland accepterar vi och utvecklar vår relation utifrån de vi har blivit. Ibland inte.

Sant för alla former av relationer är att vi behöver acceptera varandra som dem vi är just nu. Det enskilt viktigaste är dock att vi accepterar oss själva som de vi är idag.

Kategorier
Allmänt beteenden drivkraft Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist utifrånstyrning vardag

Kylskåpstestet

Jul och nyår och vistelse på landet med familjen är balsam för själen. Jovisst inget att tvivla på. Men ändå tveksamt om dessa högtider är balsam för mage och hälsa. Varje år, någon gång kring fjärde advent utlöses någon slags undermedveten licens som gör vår impulskontroll helt lössläppt. Plötsligt kan vi äta och dricka vad vi vill. Kylskåpen är överfyllda och vi vittjar ofta och gärna. Ty i juletider är allt tillåtet ursäktar vi oss och laddar in ytterligare en portion gröt med sirap. Men allt har tack och lov ett slut. I morgon är det äntligen den 2:a januari. Julförrådet börjar sina och de sista flaskorna glögg och julmust får stå kvar nere i källaren. Nu är det alltså dags för oss att återta vår impulskontroll och utan juldränkta ursäkter tänka på vad vi stoppar i oss.

Det finns ingen psykisk förmåga hos oss människor som är viktigare än att kunna stå emot en plötslig impuls. Förmågan att motstå plötsliga impulser hos oss varierar från person till person. En del är mer impulsstyrda eller spontana än andra. Vissa övermänniskor kan ha vad som helst i kylskåpet utan att det berör dem medan andra inte tål att se en skål med godis utan att bums äta upp det.

Redan på sextiotalet gjorde man på Stanford University ett känt test som visade våra olikheter när det kommer till vår självkontroll. Marshmallowtestet gick ut på att man placerade en fyraåring i ett rum framför en marshmallow. Testaren förklarade för barnet att de skulle gå ett litet ärende. Om fyraåringen lyckades vänta med att äta upp marshmallowen tills testaren kom tillbaka skulle de i belöning få ytterligare en i bonus. En del ungar lyckades under stor vånda hålla sig innan testaren kom tillbaka. Andra kastade sig ögonaböj över godisbiten innan testaren ens hunnit stänga dörren.

Eftersom man gjorde dessa test för så pass länge sedan gick det förstås att följa upp försöksbarnen. Och jodå, mycket riktigt visade det sig att de barn som lyckats hantera sina impulser och kunnat motstå godsaken hade klarat sig bättre här i livet. De stackars barn som direkt ätit upp godiset hade i vuxen ålder oftare oro, hamnade i konflikter och var envisa och obeslutsamma etc.

När man ser sig själv hanterandes kylskåpet i vuxen ålder har man dessvärre svårt att tänka sig att man som fyraåring skulle haft några större framgångar i nämnda test.

Men hur det än var med testet så kan vi nu som vuxna träna oss i självkontroll och utveckla emotionell självbehärskning. Det gör vi genom att uppmärksamma och medvetandegöra tillfällen när vi inte kan styra oss själva. När är det som tillfället eller andra helt enkelt styr över oss? När vi vet vad som brukar utlösa dessa impulser har vi det grundläggande verktyget för att öka vår självkontroll. Det är även då som vi kan påminna oss om att det är vi som styr och inte impulsen (eller kylskåpet).

Önskar oss alla lycka till med att hantera våra impulser!

Kategorier
autentisk Autentiskt beteenden Hälsa personlig utveckling samtal självbild Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Våra bilder definierar och begränsar oss

– ”Jag vill vara den person som jag är. Jag tänker att jag Anna är en omsorgsfull och omtyckt person som människor ser upp till. Då gör jag så här.”

Bra säger jag, det är du – du är den som du tänker att du är och/eller den som du vill vara. Detta utspelade sig i dagens coachingprogram. Just detta är något som flera gånger återkommer i mina professionella samtal. Den bilden du har av dig själv om hurdan du är styr hur du väljer att agera och hur du då också uppfattas. Den definierar dig!

Så länge du inte skiftar din bild (ökar din medvetenhet) så lever du efter samma utgångspunkt som tidigare. Det i sig är begränsande. Och det kan i värsta fall putta in dig i ett fack, ditt eget fack. Om jag är omtyckt och respekterad måste jag vara så här och så här annars kanske människor inte tycker om mig. Det skapar ett agerande, ofta omedvetet, där vi gör saker för att nå upp till bilden vi har av oss själva. Våra bilder om oss själva, vårt jobb eller vår familj etc bär på starka antaganden och definierar oss, de talar om för oss hur vi tror (och vill) att vårt liv ska se ut.

Hur ser min bild ut som definierar och begränsar mig?

Jag har en stark bild av mig där jag motiverar andra att må bra på riktigt. Den har funnits där länge. Att jag är den som sprider glädje och motiverar andra till att tro på sig själva och leva det liv de är tänkta till. Den bilden gör att jag ibland alldeles för mycket anstränger mig för att ”ta bort” hinder som står i vägen för människor. Jag vill alltid skapa de bästa förutsättningar som finns. Det kan göra att jag tar mer ansvar än vad jag egentligen ska och glömmer bort mig själv på vägen.

Låt mig ge ett konkret exempel;

Min son och jag sitter i vardagsrummet och ser en söndagsfilm tillsammans. Det är en avslappnad och skön stämning. Han vill ha massor av raketer till nyår, säger han plötsligt. Jag blir genast tveksam och eftertänksam och vet inte vad jag tycker om det egentligen. Men som många andra tonåringar vill han ha ett snabbt svar. 🙂 Följden blir att han driver på mig och utmanar med olika frågor;

– ”Hur vill du fira jul och nyår mamma?

– ”Jag vill att vi har det lugnt och harmoniskt där alla mår bra och trivs”, säger jag.

– ”Mamma och hur ska du få det då?”

– ”Tja, och sen fortsätter jag med diverse förklaringar varpå han säger.

”Det finns bara ett sätt och det är att du ser till att du mår bra och trivs. Då kommer det att bli så. Sen kan du hjälpa andra att må bra.”

Med detta exempel vill jag visa på hur min bild av mig påverkar mig såväl om det är jul, nyår eller måndag som idag med ledarcoaching. Att jag jobbar med ledarutveckling är ju i linje med min bild.

Med att våra bilder är begränsande menar jag att de låser fast oss i våra beteenden. Jag kunde till exempel inte tänka brett och fritt utan mitt svar på Samuels fråga var definierat av vem jag tänker att jag är. Kunde jag öppnat upp och verkligen frågat mig helt fritt just i det ögonblicket hur jag ville fira jul och nyår kanske svaret hade blivit ett annat. Förmodligen! För min sanning idag är ju inte densamma som igår, allt är föränderligt och i utveckling. Även min bild av mig själv om jag tillåter den.

Om vi kan frigöra oss från våra bilder och bredda våra perspektiv kan vi få större tillgång till hela vår potential. Våra dolda resurser kan komma fram när vi inte begränsar oss och vi kan ….må bra på riktigt! 🙂

 

Kategorier
Allmänt ansvar autentiska relationer beteenden föräldrarskap förtroende personlig utveckling Reflektion relationer relationstips samtal vänskap vardag

Varför vi ska undvika instruktionsfällan

Ibland behöver vänner, familj eller kollegor vårt stöd. Kanske vill vi se förbättringar från våra barn? Eller är det den nära vännen som precis genomgått en separation?
Källorna till olika samtal där vi har intentionen att hjälpa andra kan vara oändliga. Vad kan vi tänka på då?

Det finns massor av sätt att uttrycka sig på i våra relationer. Ett vanligt sätt är att tala om för andra hur de ska göra.

Ett annat sätt att hjälpa andra är genom att ställa utforskande frågor. Med dem kan vi fördjupa samtalet och få en enklare väg till till nya perspektiv. Vi finner ett större djup i det vi pratar om och den som får frågor kan känna sig sedd och lättare vilja dela med sig av sin berättelse. Samtidigt undviker vi den typ av missförstånd som är så vanliga när vi drar slutsatser utan att ha fått hela bilden av situationen klar för oss.

Några olika sätt för att öppna upp samtal:

”Det är inte möjligt ”- ”Vad skulle hända om det var så?”

”Man kan inte” – ”Vem kan inte?”

”Jag kan inte” – ”Vad skulle hända om du gjorde det?

Ett annat sätt är att tala om för andra vad de ska göra är som sagt genom instruktioner. Vi själva ser tydligt vad vi tycker de ska göra, så vi ger råd och beskriver hur de bör bete sig för att lösa situationen. Vi är dessvärre varken i deras känslor eller i din situation de befinner sig i. Våra instruktioner kan dessvärre öka risken för att personen inte reflekterar över sitt handlande. I värsta fall kan de känna sig  missförstådda och inte tagna på allvar när de själva inte styr hur de ska agera.

Med detta skrivet så finns det naturligtvis inget fel i att ge tydliga och direkta instruktioner i samtal. Tvärtom. Utan dessa skulle det mesta avstanna. Vi kan däremot tänka på att medvetet välja hur vi på bästa sätt ska bidra med vårt stöd. Vi kan ställa oss frågan; Ska jag i den här situationen instruera eller ställa frågor?

Kategorier
beteenden leda mig själv personlig utveckling Reflektion Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Tänk om andra kunde bete sig

Vad tänker du egentligen om kollegan tvärs över bordet?

– ”Vilken långsam person.”

– ”Han vill ju bara sitt eget bästa.”

– ”Nu ska han instruera mig om vad jag ska göra – igen!”

Vad du tänker och ser hos andra handlar om dig! 

När du känner igen positiva eller negativa egenskaper hos andra finns de ofta inom dig själv. När du utvärderar eller bedömer andra människor, är det en projektion av vad som finns inom dig just då. När du tänker, ”Jag önskar att hon kunde ta ett slutgiltigt beslut”, är det en indikation på din egen frustration över att inte kunna fatta beslut. Eller ”Kan hon aldrig säga vad hon egentligen tycker?, är en indikation på din önskan att berätta vad du egentligen tycker.

Du kan enkelt ta reda på vilket slags beteende hos andra som du riktar ditt fokus mot. Just där finner du ofta något som berättar om dig själv. Är du frustrerad på andra kan du med största säkerhet finna något i det som du kan koppla till dig själv. För det handlar om dig. Allt handlar egentligen om dig.

Även om du kan ändra andras beteende kan det aldrig lösa upp dina egna känslor. För du själv är den enda som kan ändra hur du känner dig. Försöker du fly genom att skylla på andra kommer det bara att förlänga plågan och göra problemet värre. Detta pågår ända tills du beslutar dig för att lösa upp allt och klipper gummisnoddarna som får problemen att ständigt studsa tillbaka.

När du väl beslutat dig, möter du det och tar reda på vad problemen egentligen handlar om. Då kan du och sinnet äntligen sluta gripa efter det.

Din omedelbara belöning är att denna mentala ”spegel” har en positiv sida. De inspirerande och upplyftande saker du ser i andra människor finns även i dig. När du i andra ser sådana saker som medkänsla, skönhet och kärlek, så ser du en projektion av dig själv. Du ser dessa saker eftersom de är en del av dig.

Konklusion: Det vi tänker, ser och uttalar om andra är en källa till insikt om oss själva. 

P.S Detta inlägg har hämtat inspiration från En Drae & Robin Sharmas text om ”The Mirror”. D.S

Kategorier
beteenden Fritid jobbrelationer känslor Kategorier per appelqvist personlig utveckling relationer relationstips samtal sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist

Amygdalan kapar dina känslor

Ibland gör vi och säger saker som vi inte vill. Ilska, besvikelse och frustration har tagit över på båten. Det påverkar stämningen och vår egen upplevelse negativt. Hur kan vi ta kontroll och inte förhasta oss när dessa överväldigande känslomässiga reaktioner ibland uppstår?

Läs hela artikeln om amygdala hi-jacks till sjöss. Klicka på bilden nedan (pdf).

Kategorier
beteenden ego Hälsa inspiration känslor Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll

Hur vi styr vår sinnesstämning

Filip är enligt sig själv och de flesta andra en riktigt trevlig och tillmötesgående person. Humöret är för det mesta soligt men tyvärr inte riktigt jämt. En som får känna på Filips toppar och dalar är sambon Åsa. En eller ett par gånger i veckan kommer Filip hem från jobbet och är rent ut sagt på ett riktigt skithumör. Han är allmänt sur och vresig och gnäller på det mesta. Åsa tycker att han är en riktig pest. Men när Filip är på det humöret väljer hon oftast ändå att ducka. Historien har visat att om hon själv blir sur tillbaka så blir Filip bara jobbigare att tas med. Dessutom tar rehabiliteringstiden för att han ska återgå till snäll-Filip bara ännu längre tid. Bättre då att låta ilskan sakta rinna av honom. Även om det är segt.

Att normalt trevliga människor plötsligt beter sig surt och vresigt är som i fallet ovan inte särskilt ovanligt. Boven i dramat är ofta negativa känslor som vi inte riktigt vet var de kommer ifrån. Men de ligger ändå och skräpar i vårt undermedvetna. Dessa känslor har sedan en kuslig förmåga att lyckas bubbla upp där de inte hör hemma, nämligen tillsammans med dem vi tycker om allra mest. Konstigt, ellerhur!

En litet bättre nyhet för Åsa är att Filips beteende faktiskt går att göra någonting åt. Allt enligt forskning kring hur vårt känslocentra i hjärnan faktiskt fungerar. Den världskände forskaren och författaren Daniel Goleman menar att man kan dela upp inte bara våra vresiga känslor, utan även våra känslor i största allmänhet i två kategorier. De omedvetna och de medvetna.

Om vi tittar på typiskt omedvetna känslor kan det vara att du sitter hemma i soffan och ser en politisk debatt på TV. En av huvudpersonerna representerar ett parti som du avskyr. Blotta åsynen och bilden av det du ser framför dig framkallar då omedelbart en släng av ilska. Ingenting som du planerat förstås, men bara en sekundsnabb beskådan av en i dina ögon pappskalle till politiker gör dig nu obehaglig till mods. Din sinnesstämning kan som en effekt av detta bli negativ och du kan precis som Filip bli omedvetet vresig och sur.

I Filips fall har han däremot hämtat sin irritation på jobbet. Så när Filip spelar ut sin vresighet mot Åsa menar han egentligen ingenting illa. Han har inte uppmärksammat eller ifrågasatt sitt eget beteende utan bara övermannats av negativa känslor som han tagit med sig hem. Men detta är förstås en klen tröst för Åsa.

När Filip däremot börjat fundera och är medveten om sina känslor och exakt vart de kommer ifrån så skulle det innebära att hans känslor registrerats i hjärnans cortex och känslocentra. Nu finns det två möjliga vägar för Filip. Han kan låta sitt ego och negativa tankar härja fritt och spä på sin redan negativa sinnesstämning med känt resultat som följd. Nästa alternativ för Filip är att han kan medvetandegöra sin egen yttre reaktion. Då kan han också omvärdera hela situationen och både ändra sin uppfattning och sinnesstämning.

När Filip ägnar sig åt detta gör han alltså tvärtom mot att ilsket hälla fotogen på sitt redan usla humör. Han växlar istället humör genom insikten att han är helt hänvisad till sig själv. För att medvetet skifta sitt humör börjar han istället tänka fler kärleksfulla tankar där han ser sammanhanget klarare och där han värderar vad som är viktigt.

”Nisse på jobbet kanske hade bråttom till ett möte när han snodde min parkeringsplats. Jag ska fråga honom på måndag”.

”Det kanske var viktigt för Åsa att ställa sina föräldrars vidriga kopparkittel i vårt sovrum. Den gör henne glad och för mig är det handen på hjärtat ganska betydelselöst.”

Den mer vetenskapliga benämningen för detta eminenta verktyg kallas emotionell självinsikt. När vi är i besittning av den är vi ett steg på vägen för att helt på egen hand kunna skifta en negativ sinnesstämning. Poängteras bör att det är en stor skillnad på vanlig irritation och svart ilska som kan vara betydligt svårare att tygla.

Hur vi hanterar våra känslor är ett högintressant och komplext ämne som vi brukar återkomma till då och då här  i bloggen. För dig som är intresserad av att fördjupa dig i ämnet känslor rekommenderas Daniel Golemans bok, Känslans Intelligens.

Ha en fin vecka med riktigt god stämning där hemma!