Fick en bok av en deltagare på en drivkraftsshop som present; ”Konsten att leva innerligt” av Ted Harris och Ann Lagerström. Det är förunderligt hur otroligt mycket av det som står i boken samstämmer med mig och det jag står för. Hur orden nästan kunde varit mina egna stundtals. Har ni läsare kommit över någon sådan bok någon gång?
Vad som kännetecknar hans begrepp innerlighet kännetecknar mycket av det vi lägger i begreppet inifrånstyrning.
Kierkegaard uttrycker att när man är innerlig då är man närvarande i sig själv och min tolkning av vad han menar är att man då totalt är integrerad både i den du är och det du gör. Mycket av det vi säger oss veta är andra-, tredje- och fjärdehands konstruktioner men vi uttrycker det som att vi vet.
Men vad är sant? Sanningen för en människa är helt olik sanningen från en annan. Jag fascineras mycket av sanna handlingar och vad det är egentligen. För vi är så sammantvistade med andra människor att vi ofta inte vet om vi agerar utifrånstyrt eller inte. Vi lånar sanningar för att slippa möta och agera som oss själva. Hur enkelt är det inte att köra på det invanda?! Jo, allra enklast förstås!
Att låna sanningar är att gå emot oss själva och det kan handla om att vi fastnar i beteenden som förlamar, hämmar och som går emot allt vi står för. Där vi tillåter oss att styras utifrån, där vi tillåter vad andra vill eller förväntar sig av oss, eller där vi inte ifrågasätter våra egna vanor eller föreställningar.
Det kan vara vår mamma som tycker att vi ska göra på ett speciellt sätt, en kollega som vill ha våra semesterveckor, eller våra barn som tjatar och får som de vill. När vi hoppar över frågan om varför, vad och hur vi själva vill handla i en situation, i enlighet med oss själva. Då har vi lättare för att vara utifrånstyrda.
Tecken på hur vi och våra kroppar kan reagera på utifrånstyrning:
- Trötthet som gör oss passiva
- Frustration som ger fokus på ”fel” saker
- Negativa känslouttryck, uppgivenhet och ilska
- En obehaglig magkänsla där något känns fel
- Vi känner oss dränerade på energi/initiativlös
Våra vanor kring hur vi är och förväntas vara spelar oss också spratt. Vi kan vara utifrånstyrda när vi i sociala sammanhang skapar god stämning och nästan undergivet ger av oss själva för att vi tror att det förväntas av oss. Även om vi har huvudvärk och helst vill umgås med oss själva. Så fortsätter det och mitt i allt står vi där trötta och uppgivna och undrar varför vi är trötta.
Det fortsätter på jobbet och på mötet vi leder. Vi har förberett mötet, skapat goda förutsättningar, men trots fastställd agenda och spelregler för mötet väljer vi ändå att låta någon ta för stor plats under alldeles för lång tid. Det går emot oss själva och våra värden eftersom vi vill ge alla möjlighet till utrymme.
När vi stänger ute det som verkligen är oss själva så vet vi till slut inte vem vi är och då kan känslor av tungsinthet och olust lättare få fotfäste. Vi kan undra vad det är för fel och det är många gånger enkelt. Vi går emot oss själva och det känns genom våra känslor. Så om vi först börjar med att erkänna vad det är vi känner egentligen så erkänner vi oss själva. För att kunna leva som dem vi är behöver vi erkänna oss själva. Ett sätt är att börja med känslorna. De visar vägen.
Att vara autentisk menar Kierkegaard är varje människas allra viktigaste uppgift. twittra detta Och jag är beredd att hålla med. Att finna oss själva där vi är och börja just där, är ingången till autenticitet.
Så att vända perspektivet och styra inifrån är att leva innerligt och i innerligheten finns autenticiteten. Att fokusera, ta reda på vår egen sanning, leva den och fullt ut vara integrerad i det vi gör. Inifrånstyrda och sanna handlingar skapar känslor av inre tillfredsställelse , meningsfullhet och massor av inspiration.
Det önskar jag verkligen för oss alla – ett inifrånstyrt, innerligt och inspirerande liv!
Dagens tips:
Ta reda på vad som är sant för dig.
Min väg reflekteras av andra människors ord. / Therese Appelqvist 
