Jaaaaa.. nu var det dags att publicera några bilder här på bloggen igen. Sent.. sent omsider trollas några alster fram ur kameran från den lokala begivenheten Havdhems marknad. Inträffade härom veckan men ändå! Häng med på paret Appelqvists bildsvep!
Dan före julafton provade vi för första gången den öppna spisen i vardagsrummet. Det bar sig inte bättre än att huset höll på att brinna upp.
Hade det inte varit för Mimmen och hans mannar från Räddningstjänsten i Hemse kunde det gått riktigt illa. Elden var av den lömskare sorten som låg och pyrde i kutterspånet mellan våningsplanen.
Otroligt glada gav vi förstås Mimmen och Räddningstjänsten en stående inbjudan om fika. Det är ju trots allt tack vare dessa herrar vi har någonstans att fika. Så ikväll under beredskapen dök de upp. Självklart i röd brandbil! 🙂
Vi bullade upp med ett redigt kafferep och tre rejäla sockerkakor. Drygt två timmar senare hade vi pratat igenom det mesta. Alltifrån om det lönade sig att installera fiberkabel till om den ökände Sudret-droghandlaren ”Knark-Jesus” verkligen fanns på riktigt (jodå, det gjorde han).
Ulrika Davidsson heter en kostboksförfattarinna. Har inte läst några av hennes kreationer men hamnade ändå på hennes helt nyöppnade restaurang i Rone här nere på gotländska Sudret. Allt började med att vi köpte en gammal cykel av den mycket trevliga pch pensionerade gårdsloppisinnehavaren Ingvar i Rone. Vi hann knappt komma ur bilen innan Ingvar tipsade om sin granne Ulrika som han hade varit och smort kråset hos kvällen innan. Jodå bättre PR-man än Ingvar finns nog inte så vi bestämde oss för att testa GI-middagen kvällen därpå. Dessutom med självkänslans egen apostel här i Sverige som middagstalare. Vi menar förstås Mia Törnblom 🙂
Nåväl, vi hade en helt underbar (och nyttig) kväll i Ulrikas nyrenoverade gamla svinlada. Hemma hos Ulrika heter stället. Och vi kände oss faktiskt som hemma 🙂 Mia for runt som en virvelvind och pratade självkänsla medan innehavaren bakade efterrätten i samma lokal. Kul och faktiskt hysteriskt prisvärt! Det blir garanterat ett återbesök senare i sommar.
Jag visste att jag tidigare hade en fascination för den turkosa färgen men att den var så stor att den tog både mig och Per till Hemse igår på fredags kvällen för att köpa en liter av den brutna Alcro färgen Mentol visste jag inte.
Väl hemma vid garaget satte vi igång med att måla soffa + stol mitt i kvällssolen i denna vackra färg. Sen fick den stå och torka över natten. Måste erkänna att jag på kvällen smygtittade ut från altanen för att se soffan stå där i trädgården.
Idag förgyller den vår trädgård och varje gång jag tittar på den gläds jag över att trädgården nu börjar ta form. Ni kan ju se min entusiasm över att ha trädgård. Nyfrälst kan man säga. 🙂 Små detaljer med en nymålad soffa men ändock en del av det som skänker mening.
Var man än åker på Gotland under sommartid så finns det loppisar. Längs hela ön och i var och varannan lada säljs allt mellan gamla videoband till mormors gamla äggkoppar. Det skulle inte förvåna mig om en stor del av öns BNP kom från just loppisarna.
Nåväl på anslagstavlan inne på Sudrets livs annonserades det om bakluckeloppis i Hamra på nationaldagen. Kul! Ska vi åka? Ja, och varför inte fylla upp vår egen baklucka? Sagt och gjort. Svartens rymliga baklucka slurpade villigt i sig gamla lampskärmar, udda porslin, en gammal reservdunk, en mopedmotor och andra långvariga hyllvärmare. Om inte annat får vi trevligt tänkte vi och pekade svartens kylare söderut mot Hamra och parkeringen bredvid bygdens krog.
Vi lastade upp allt och de egna affärerna gick kanske inte som smort. Men vi kunde bida tiden genom att handla av varandra. Bland annat fyndades porslin och bok om buddhism. Göran Ringbom (han med låten snabbköpskassörskan ni vet) som äger stället erbjöd två finfina byggfläktar för hundringen. Svårt att inte slå till! 🙂
Äntligen åker vi på de gotländska vägarna igen. Naturen bländar oss med sin skönhet och de stora rapsfälten utmed Fröjel kusten får oss att stanna bilen för att ta kort. Per svänger av nästan ned i ett dike bara för att frun vill fotografera. 🙂
Vi känner båda lyckokänslor när vi svänger in på vår väg och kommer fram till vårt hus. Hemmakänslan är stor. Gotland du skänker oss stor glädje!
Önskar er en fin söndag!
Ordet relationer kan ha en mängd olika sammanhang. Oftast tänker vi då förstås på vanliga relationer mellan par. Många grubblar också på relationer de inte har, eller relationer som de kanske rent av vill slippa…
Men relationer är så mycket mer. Hela våra liv kretsar kring olika slags relationer. Vi har relationer med våra föräldrar, barn, syskon, kunder arbetskamrater, dagisfröknar, busschaufförer och alla andra som vi stöter på under en helt vanlig dag i våra liv. Och handen på hjärtat, vad är det som egentligen styr om vi upplever oss ha haft en lyckad dag eller inte? Visst kan vi i ensamhet göra oss själva nöjda och glada med en mängd olika saker. Men det som avgjort oftast skapar de skönaste av dagar är hur pass väl vi har lyckats med vårt samspel tillsammans med andra.
Men aldrig är väl bra eller dåliga relationer så naket avslöjande som på jobbet. Taskiga relationer med kollegorna kan utlösa stress, utanförskap, sjukskrivningar, frustrationer och en massa annat skräp som vi sedan bär inom oss. Att dåliga jobbrelationer har ett finger med i spelet när medmänniskor ”går in i väggen” är knappast någon raketforskning.
I vårt jobb som ledar- och medarbetarkonsulter ramlar vi förstås över detta hela tiden. Och om inte alltid så handlar väldigt ofta många knutar därute om just komplicerade relationer. Så därför. Att sätta fingret på jobbrelationerna är en tanke vi burit på länge. En bok i ämnet jobbar vi på. Och häromdagen la vi ner litet extra krut på att skaka liv i vår webbsida, jobbrelationer.se. En sida där vi har ambitionen att sprida och producera kunskap i ämnet. Sen ska vi inte hyckla, vi vill förstås komma ut på fler arbetsplatser och stötta jobbrelationerna 🙂
Välkommen in du också!
Tess & Per
När är det vår egentligen? När blommorna slår ut? När temperaturen är över 10 grader? Nej, ingenting av det. I mitt tycke är det vår när man får en sådan där personlig upplevelse förknippad med just våren. Idag var det en sådan dag. En söndag som badade i solljus och lusten att försöka göra mera utomhus än jag egentligen orkade infann sig. Fika, klippa träd och lite krattning med massor av frisk luft….hela dagen.
Sen kom det alldeles speciella vårtecknet. Per gav Svarten, vår Cadillac cab lite frisk batteriström och backade denna mullrande härlighet ur garaget. Suffletten hissades ner, mest för att se att den funkade. Sen kunde vi inte hålla oss. Det blev en kall men helt underbar åktur på vägarna runt byn. Efter den turen var vi rörande överens. För oss, den här söndagen i april har våren nu kommit på riktigt.
När är det vår för dig?
Vi vågade elda. Äntligen sitter vi här igen i Havdhem framför den öppna spisen. Brasan sprakar och det är alldeles tyst. Förutom när Per tidigare spelade gamla LP skivor på vår antika skivspelare. Då lät det poppigt värre.
Sist vi använde brasan kom branden på besök. Men idag blir det ingen räddningstjänst. Vi lovar Mimmen Eriksson. 🙂 Arribas byggnadskonst med besiktningsprotokollet i spetsen känns tryggt.
Minnena från barndomen kommer upp. Många kvällar har jag och systern min somnat framför smålandsbrasan och föräldrarna bärt upp oss till våra sängar. Nu bär vi inga barn uppför trappan utan nu kommer barnen ner från övervåningen och den ljuva glöden används istället till mashmallows grillning. Älskar lantliv för här lever vi mera slow och på något sätt mera tillsammans än när vi är i stan.
Önskar er en skön kväll!