Sitter uppe i meditationsrummet på andra våningen i kalkstenshuset här på södra Gotland. Precis haft ett väglednings-samtal med en person på telefon. En och en halv timma har vi tillsammans gjort en gemensam vandring på hennes livsväg. Mött det som stärkt och hindrat på vägen.
Arbetsdagen för idag går mot sitt slut. Bestämmer mig för att avsluta den med en egen reflekterande vandring för och med mig själv. Så jag går ut i eftermiddagsdiset och låter stegen intuitivt leda mig. Brukar göra så för att öppna upp för ett inre hörande och seende. För en inre reflektion. Stegen tar mig bort mot labyrinten på gården, även kallad ”Kraftkällan”. Ställer mig framför den. Runt mig och labyrinten står ekar och stora träd som tryggt inramar platsen. Det blåser knappt. Bara disigt. Grått. Fuktigt. Fälten breder ut sig framför och bakom oss. Avskalade och nakna. Och så en stor himmel ovanför med en fullmåne som idag gömmer sig bakom molnen.
Jag vandrar in i gången av stenar med medvetna steg som expanderar. För varje steg in mot mittenstenen (centrum) tackar jag högt för allt som finns i mitt liv. För allt som är. Jag fortsätter vandringen in och överlämnar steg för steg de föreställningar och rädslor som skapar motstånd och hindrar mig på min livsväg. Det är steg av tacksamhet och överlämnande om vartannat. Steg in i helhet. Ett steg i taget. Väl inne i mitten av både labyrinten och mig, vid mittenstenen, vid nollpunkten, är det påtagligt hur jag känner mig mer fri. Lycklig. Hel. Harmonisk. Hur vägen in lämnar av och fyller på. Laddar upp min energi där den förlorat sin kraft.
Hur viktigt är det inte för oss som vandrar mycket av våra liv med att stödja/väcka/inspirera andra att vi gör egna livsvandringar med och in i oss själva. För att medvetandegöra, lämna och fylla på. Så vi kan fortsätta vara den som vandrar med och som ofta går före och lyser upp vägen. Livsvägen – vår egen och andras.
Att lida av grav hypotyreos är ett mentalt och fysiskt jobbigt tillstånd. Det är precis vad Therese har haft under många år. Men det finns både hopp och mycket som går att göra på egen hand. Efter en livsavgörande förändring bytte hon Levaxin mot ett meningsfullt och hälsosamt liv. Hör hennes berättelse om sju steg till självläkning.
Att lova sig själv löften i nyårstider är lätt. Men det är också lättare att svika löften till sig själv än mot andra. Häng med på en lösning kring hur du går i mål med dina fagra löften om träning, kvalitetstid och ett bättre liv. Jag har testat!
Så om vi börjar med det uppenbara. Vad är den avgjort största anledningen till att vi misslyckas? Så här tror jag. En viktig anledning till det är att vi mitt i all godhet gentemot oss själva inte är grundade i våra löften. Vi tycker helt enkelt inte att det är SÅ VIKTIGT att sluta snusa, sluta äta godis och börja träna eller vad det nu kan vara som vi säger just där och då.
Tro mig, rådet i detta inlägg kommer från en stackare som vet. Jag har under de senaste åren misslyckats med allt möjligt. Jag äter trots mina intentioner fortfarande både chips och godis om jag får chansen. Öl med massor av kalorier är mycket gott det också. Gärna i fysisk stillhet! Sanningen är att jag innerst inne inte har velat avstå från något av detta livets goda.
Visst känns det här som ett bättre alternativ än ett besök på pizzerian? Innerst inne…
Men jag har ta mig tusan lyckats också. Sedan ett halvår tillbaka äter jag inte någon form av mjölmat. Inget bröd, pasta eller för den delen knäckebröd. Jag har fått ordning på träningen som jag misslyckats med. Tre eller fyra gånger i veckan i ur och skur har jag fixat. 10 kg har försvunnit och jag är pigg som en lärka. Nöjd är bara förnamnet. Skillnaden mellan misslyckanden och succéer? Beslutet förstås. Enda gångerna jag fått till det på riktigt är när det har varit tillräckligt viktigt för mig och inte bara halvviktigt.
Det är därför vi nu ska använda oss av Stephen Coveys kvadrant som från början är ett verktyg för ledare som ska hjälpa dem att prioritera. Men enligt mig är den minst lika verkningsfull som tankeverktyg när det gäller löften till oss själva.
Stephen Covey Sr. Han tänkte nog inte på nyårslöften när det begav sig. Men den håller för det också.
Hela idén med kvadranten är att vi i högre grad ska flytta vårt fokus mot allt som är VIKTIGT och BRÅTTOM. Så om det innerst inne är viktigt för dig att träna eller att gå ner vikt så kommer du att upptäcka det och fatta ett grundat beslut. Om så är fallet så har dina möjligheter att landa dina löften till dig själv just stigit med ett antal hundra procent.
STEPHEN COVEYS KVADRANTÖVNING I FEM STEG
A. Sätt dig gärna bekvämt för dig själv. Kanske med kopp kaffe eller annan valfri förfriskning. Utrusta dig sedan med ett block med vanliga post-it lappar och en vettig kulspetspenna. Använd en lapp åt gången och skriv ner saker som du MÅSTE göra. Gå sedan vidare och skriv ner allt du PLANERAR att göra. Sedan skriver du ner allt du VILL göra. Och sist men inte minst allt som du DRÖMMER om att göra. Absolut ärlighet i den här övningen är en dygd. Räkna med att du kommer upp i minst mellan 15-40 gula lappar. Kanske fler.
B. Nu kommer det enkla. Sortera nu dina lappar i två separata högar. En för allt som måste göras NU. Den andra för allt som kan VÄNTA. Ingen pardon. Var ärlig även här.
C. Nu är det dags att gå igenom dina två högar. Nu ska du av dem skapa två nya. En med det som är VIKTIGT och en INTE VIKTIGT. De fyra högar du nu har ska nu passa in i de fyra fälten i illustrationen av kvadranten.
D. Nu ska du fatta ett beslut om vad du ska göra med dina två högar som INTE ÄR VIKTIGA. Ska vi lyssna på framlidne Covey så ska du här helst göra dig av med dem.
E. Nu är rensningen klar. Du ser klart och tydligt framför dig vad som är viktigt. Nu är det upp till dig själv och din egen självdisciplin om du har ”the guts” att välja att förkasta allt som INTE är viktigt. För om det inte är viktigt. Varför då göra det överhuvudtaget?
Andemeningen och vitsen med detta stålbad är förstås att inse vad vi har motivation att faktiskt genomföra. De av våra önskningar som inte har hamnat i högen för ett snabbt förverkligande får ligga till sig ett tag. Kanske har de mognat för ett nytt övervägande nästa nyårsafton?
Den här kvadranten är i mitt tycke en riktigt bra app utan att vara en app. Prioritera rätt och spara den med din iphone eller android. Lägg den som en låst bakgrundsbild.
Att göra upp med vad som hindrar oss ger fler möjligheter att leva ut vår fulla potential.
”Jag måste måste ringa mamma för annars blir hon sur på mig.”
– ”Jag måste ta bort skorna innanför dörren annars trillar vi på dem.”
– ”Jag måste städa i kväll annars kan vi inte bjuda hem folk till helgen.”
Våra bestämda föreställningar (eller antaganden) om vad som händer om vi inte gör si eller så styr mycket av våra vardagliga beslut. Våra måsten med bakomliggande föreställningar hindrar oss från att leva vår fulla potential.
Föreställningar kan vara bestämda uppfattningar om hur vi bör agera, hur vårt hus ska se ut, hur vi ska umgås i familjen, hur vi ska ha det i våra relationer etc. Det är våra föreställningar om personer och situationer som till stor del bestämmer hur vårt liv ser ut. De befinner sig ofta i vårt omedvetna fält och styr oss utan att vi är medvetna om det.
Skulle det då innebära att om vi ändrade på våra föreställningar så skulle våra tvingande måstena försvinna? Eller kommer det alltid finnas måsten?
Svaret är att upplevelsen av måsten alltid kommer att finnas men att vi kan förminska betydelsen av dem genom att göra upp med våra egna föreställningar. Till exempel är det tänkta scenarion om framtiden som många gånger får oss att tro att vi måste någonting möjliga att förändra. Ibland kan det också vara någon annans måsten som vi styrs av utan att vi förstår det.
Fem steg mot full potential
Förstå. – Vilka måsten har jag?
Bakgrund. – Styr dina egna föreställningar dig? Styr någon annans måsten dig?
Att verkligen bli fri från det som hindrar oss från att leva vår fulla potential bottnar ofta i våra egna föreställningar eller vad andra tycker att vi måste.
Ibland händer det… det är mycket på jobbet. Hur ska jag hinna med? Chefen skjuter efter mig och jag har en deadline där jag måste leverera. Halvpaniken gör sig påmind i magen och kaffemuggarna avlöser varandra.
När stressen visar sitt fula anlete är en vanlig anledning att vi tillåter oss själva att bli distraherade av annat än det som är viktigt.
Jag gjorde nyligen en intervju med mindfulness-gurun Ola Schenström. Han menade att våra sinnen inte är konstruerade för alla de distraktioner vi möter nuförtiden. Förr fanns inga iphones, datorer, facebook eller överflöd av tv-kanaler. Därför menar han, mådde våra mor- och farföräldrar betydligt bättre än senare generationer eftersom de på ett naturligt sätt uppehöll sig mera i nuet.
Ola har en poäng med det. Innan internet fanns det naturligtvis distraktioner, men de var inte ett klick bort eller fanns ständigt tillgängliga i fickan.
Källan till vardagsstress på jobbet handlar ofta om att vi känner oss jagade och att tiden inte räcker till. Trots att vi har hjälpmedel som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Jodå, kraven har ökat men det är inte hela sanningen.
Naturligtvis gör vår smarta telefon eller dator oss mer effektiva. Men bara om vi är strikt fokuserade. Men för många kan datorns eller telefonens enkla tillgång till information också bli till en flykt från stressade deadlines.
Varför skulle jag gå in på Facebook?
Varför fastnade jag i mindre viktig e-post och privata sms?
Vad gjorde nyheterna på Aftonbladet så intressanta just nu?
Varför är dessa frestelser så oemotståndliga även när vi jobbar mot tidsfrister? Varför är det så svårt att välja bort dem bara för några dagar? För vi vet innerst inne, att när vi skjuter en nödvändig uppgift framför oss så kommer vi surt att få betala tillbaka med valutan ökad stress.
Men istället för att landa i självkritik kan vi konstatera att det finns mängder av orsaker till våra ovanor. En som jag tror på, och även forskningen är att nya intryck ständigt stimulerar och belönar vår uppmärksamhet. Våra hjärnor (med få undantag) tycker att det är jobbigt att fokusera på samma sak under en längre tid. Hjärnan behöver helt enkelt pauser från uppgifter vi upplever som obekväma. Konsekvensen kan annars bli att vår uppmärksamhet automatiskt söker efter enklast möjliga lösning. Där är dessa telefoner och bärbara datorer ett hot.
Våra distraktioner handlar förstås om i vilken grad vi kan göra oss själva mera medvetna. När vårt fiskande efter information eller underhållning inte är omedvetet utan just planerat.
Här är fem enkla tips om hur vi kan balansera våra nya vanor:
1) Uppmärksamma ditt fokus innan du påbörjar din uppgift. Ge dig själv en belöning för att du lyckades hålla dig borta från mobilens lockrop innan du börjar.
2) Dela upp ditt arbete i hanterbara bitar som gör att du kan känna framgång i små doser. Då minskar impulserna efter tillfällig flykt.
3) Gör något som är relaterat till det du gör men som tar mindre energi. Lägg det kreativa åt sidan för en stund och fokusera på det enkla.
4) Släpp efter för dina behov, men bli mer medveten. Schemalägg hur lång tid du lägger på att spela spel eller facebooka.
5) Det kanske mest givna och enkla tipset för att agera mer fokuserat. Börja meditera.
”Tiden är inne för dig nu att axla ett större och starkare ledarskap och kärleksfullt visa vägen för andra. Var inte rädd för din kraft, bejaka den istället på ett kärleksfullt vis mot dig själv och var beredd att nu använda den för ett högre och större mål. Jag vägleder dina handlingar så de kan inspirera och motivera andra. Jag omvandlar ditt självförtroende om din förmåga, till en önskan att tjäna, hjälpa och vara en kraftfull vägvisare.
När ditt fokus mer handlar om ´Hur kan jag hjälpa?´, kommer din rädsla för vad andra ska tycka om dig att försvinna. Fokusera på din kraft, din styrka, dina livserfarenheter och hur bra det känns att vara ett levande exempel på att följa sitt hjärta och sin gudomliga plan.”
Ma Oftedal
När jag läser Ma Oftedals högst andliga text om vägvisare händer något. Tankarna i mig om att axla ett större och starkare ledarskap och faktiskt utveckla mitt jobb gör sig gällande. När jag har samtal med människor och får medverka till att de tar kontakt med sin kraft och använder mer av den i sin vardag ger det mig så otroligt mycket. Vägvisare eller inte men jag vill använda min kraft till att vara din och andras samtalspartner. Och jag vill göra det mer.
Har tidigare mest träffat ledare i arbetslivet på bland annat Posten, Räddningstjänsten, Folktandvården, Sahlgrenska etc. Från mitten av mars kommer jag även att ta emot privatpersoner. Till en reducerad kostnad såklart. Om du väljer mig som samtalspartner gör du det säkert av en anledning. Tillsammans hittar vi din kraft och riktning för att leva det liv du vill. 🙂
Varmt välkommenatt höra av dig om detta väckt någonting hos dig och du känner att jag skulle kunna vara den samtalspartner som du söker.
P.S Hur? Via telefon, skype eller i någon av våra lokaler i Stockholm, Göteborg, Visby eller i lilla Havdhem. Vad? Vägledda samtal inkl material med reflektion mellan tillfällena. Tillfällen? 3 tillfällen rekommenderas. Vill du göra en större livsstilsförändring/transformation är 10 samtal en bra utgångspunkt. När? Dag eller kvällstid beroende på överenskommelse. Kostnad? Det skiljer sig om du kommer som privatperson eller via jobbet. Hör av dig skickar jag dig mer information inkl kostnaden. D.S
Något som jag funderat en hel del över är innebörden av att leva autentiskt. Det jag har kommit fram till är att det är varje människas innersta syfte. Den gode Kierkegaard hade en poäng i den frågan. När jag inte kan leva i enlighet med det som ger mig mening i livet lever jag inte autentiskt. Jag känner att något saknas.
Det är så i mitt liv att just nu tampas jag med en sköldkörtel som inte vill som jag, och då omvärderas saker. Meningen med mitt liv och det som tidigare gav mig livskraft säger min kropp nej till att utveckla för stunden. Det i sin tur skapar en spänning i mig som jag inte känt så medvetet och starkt tidigare. Denna spänning behöver jag se och acceptera som den är och istället leva fullt ut i enlighet med det som ger mig mening just nu.
Spänningen skapar tankar och känslor som är nya för mig. Jag behöver omvärdera hur jag ser på att leva autentiskt och det innebär att jag behöver omvärdera meningen med mitt liv. Att leva autentiskt är att uttrycka det som ger mig mening. Det är sammankopplat.
Är det så att autenticitet är nära kopplat med acceptans och att kunna uttrycka det som ger mening med livet?
För mig är det så. Det handlar om både acceptens och att uttrycka sin mening. Men också om att minska den spänning som många gånger finns däremellan.
Jag vill leva autentiskt och det är en del av mitt innersta syfte. Att själv göra det och samtidigt inspirera andra att göra detsamma. På sitt sätt såklart. Vi äger ju vår egen sanning. Kan jag stödja någon att minska sin spänning mellan det som är och sin längtan efter att uttrycka det som ger mening då känner jag full tillfredsställelse och lever autentiskt. Allt går ihop.
Nu ska vi vandra iväg mot söndagsmiddag och jag är glad för att jag skrev detta inlägg. Tack för ni läser bloggen!
Dagens citat
Att leva autentiskt är varje människas innersta syfte. / Therese Appelqvist #quote #autentiskt Twittra citatet
Jul och nyår och vistelse på landet med familjen är balsam för själen. Jovisst inget att tvivla på. Men ändå tveksamt om dessa högtider är balsam för mage och hälsa. Varje år, någon gång kring fjärde advent utlöses någon slags undermedveten licens som gör vår impulskontroll helt lössläppt. Plötsligt kan vi äta och dricka vad vi vill. Kylskåpen är överfyllda och vi vittjar ofta och gärna. Ty i juletider är allt tillåtet ursäktar vi oss och laddar in ytterligare en portion gröt med sirap. Men allt har tack och lov ett slut. I morgon är det äntligen den 2:a januari. Julförrådet börjar sina och de sista flaskorna glögg och julmust får stå kvar nere i källaren. Nu är det alltså dags för oss att återta vår impulskontroll och utan juldränkta ursäkter tänka på vad vi stoppar i oss.
Det finns ingen psykisk förmåga hos oss människor som är viktigare än att kunna stå emot en plötslig impuls. Förmågan att motstå plötsliga impulser hos oss varierar från person till person. En del är mer impulsstyrda eller spontana än andra. Vissa övermänniskor kan ha vad som helst i kylskåpet utan att det berör dem medan andra inte tål att se en skål med godis utan att bums äta upp det.
Redan på sextiotalet gjorde man på Stanford University ett känt test som visade våra olikheter när det kommer till vår självkontroll. Marshmallowtestet gick ut på att man placerade en fyraåring i ett rum framför en marshmallow. Testaren förklarade för barnet att de skulle gå ett litet ärende. Om fyraåringen lyckades vänta med att äta upp marshmallowen tills testaren kom tillbaka skulle de i belöning få ytterligare en i bonus. En del ungar lyckades under stor vånda hålla sig innan testaren kom tillbaka. Andra kastade sig ögonaböj över godisbiten innan testaren ens hunnit stänga dörren.
Eftersom man gjorde dessa test för så pass länge sedan gick det förstås att följa upp försöksbarnen. Och jodå, mycket riktigt visade det sig att de barn som lyckats hantera sina impulser och kunnat motstå godsaken hade klarat sig bättre här i livet. De stackars barn som direkt ätit upp godiset hade i vuxen ålder oftare oro, hamnade i konflikter och var envisa och obeslutsamma etc.
När man ser sig själv hanterandes kylskåpet i vuxen ålder har man dessvärre svårt att tänka sig att man som fyraåring skulle haft några större framgångar i nämnda test.
Men hur det än var med testet så kan vi nu som vuxna träna oss i självkontroll och utveckla emotionell självbehärskning. Det gör vi genom att uppmärksamma och medvetandegöra tillfällen när vi inte kan styra oss själva. När är det som tillfället eller andra helt enkelt styr över oss? När vi vet vad som brukar utlösa dessa impulser har vi det grundläggande verktyget för att öka vår självkontroll. Det är även då som vi kan påminna oss om att det är vi som styr och inte impulsen (eller kylskåpet).
Önskar oss alla lycka till med att hantera våra impulser!
Paretoprincipen och 80/20 regeln betyder att 20% av orsakerna står för 80 % av verkan. Men det fina med denna till synes matematiktorra formel är att den också går att tillämpa inom personlig utveckling.
Tankeverktyget som är framtaget av forskaren Pareto handlar i klartext om att det är en minoritet av orsaker som leder till en majoritet av resultat.
Enkelt uttryckt innebär den gode Paretos slutsats att 80% av det du åstadkommer på jobbet kommer från 20% av din nedlagda tid. Ett annat exempel är att 20% av kunderna står för 80% av vinsten. Eller att 20% av en produkt står för 80% av försäljningsvärdet. Att 20% av de anställda genererar 80% av vinsten o.s.v.
Paretos princip eller 80/20 regeln kan den användas i vardagen? Och i så fall hur?
Ja det kan den. Principen kan dessutom ge dig helt nya perspektiv.
Jag har en klient, vi kan kalla henne Sussie. Hon är i mitten av fyrtioårsåldern och jobbar inom vården. Hon hade länge känt att hon skulle få ut mer av tillvaron om hon bara kunde fokusera på rätt saker. Gång på gång upplevde hon att all hennes tid bara åts upp av alla åtaganden och vad andra ville ha ha av henne. Allt hon ville själv var att bli bättre på att fokusera och få mer tid över till familjen. Men att ändra gamla beteenden är som bekant inte så lätt. Det var mycket jobb och en del bakslag innan hon nådde fram. Men ett viktigt hjälpmedel på vägen mot mer fokus för Sussie blev faktiskt gamle Paretos 80-20 princip.
Att fokusera på rätt saker blev lättare när Sussie visste vad hon ville. Med hjälp av en prioriteringsmatris började hon med att ta reda på hur hon skulle fokusera i vardagen för att få mer tid över till familjen.
Mycket viktigt och mycket bråttom
Mycket viktigt men inte så bråttom
Mindre viktigt men mycket bråttom
Mindre viktigt och inte bråttom
Rita upp matrisen på ett papper.
Skriv ner alla uppgifter du har på en lista.
Placera sedan in dem i matrisen.
Fundera över din prioritering. Stämmer det du lagt in i de översta rutorna med aktiviteter som leder till dina mål; i Sussies fall mer tid till barnen. Stäm av med någon.
Fundera över hur mycket tid du vill avsätta till varje aktivitet. Avsätt mer tid till aktiviteterna i de övriga rutorna och mindre för de nedre.
För att känna lycka är det i mångt och mycket en fråga om vår inställning till vårt liv och de situationer och människor vi möter. Kan vi hålla en ödmjuk men bestämd distans till det runt oss och inte göra oss till offer för situationer finns det en stor chans att vi står där som vinnare. Med pokalen lycka i handen.
Hade ett fantastiskt samtal nyligen med en nära vän, du vet vem, som inspirerade mig till att skriva om lycka i dagens inlägg här på bloggen. Lycka handlar ju om hur vi upplever vårt liv. Långvarigt lyckliga blir vi inte av att köpa en ny bil, få ett nytt jobb, skaffa ett till barn eller resa till Thailand över jul och nyår utan det är hur nöjda vi kan vara i vardagen, bland barnskrik, amorteringar och missnöjda kunder eller kollegor som det verkligen märks vem som är lycklig eller inte.
Att göra sig till offer för situationen och att lägga skulden på något eller någon annan är otroligt vanligt förekommande och kan inte ses på annat sätt än att det underlätter den personens tryck eller obehag för en stund tills det sen börjar om igen i liknande skepnad. Så av med offerkapporna och ta ansvar för vår inställning och hur vi väljer att uppleva vårt liv.
Förutsättningarna för upplevelser av lycka kan ju variera väldigt och har vi en otroligt utsatt situation med sjukdom, sorg etc är det av yttersta vikt att vi möter den känslan och tillåter den. Sen när vi är redo höjer vi vår energi med olika saker som tillför oss en ökad energinivå. Med mycket energi och kraft kan vi sen lättare känna just – positiv inställning och uppleva lycka.
Kort och gott från mig idag blir;
Uppmärksamma hur du tänker och hur det påverkar din upplevelse av lycka. Kanske välj just en specifik situation och låt dig vägledas av svaret.
