Kategorier
Kategorier Reflektion självledarskap

Livsvandring

Kraftkällan. Ekegårdens labyrint och trojaborg.
Kraftkällan – Ekegårdens trojaborg

Sitter uppe i meditationsrummet på andra våningen i kalkstenshuset här på södra Gotland. Precis haft ett väglednings-samtal med en person på telefon. En och en halv timma har vi tillsammans gjort en gemensam vandring på hennes livsväg. Mött det som stärkt och hindrat på vägen.

Arbetsdagen för idag går mot sitt slut. Bestämmer mig för att avsluta den med en egen reflekterande vandring för och med mig själv. Så jag går ut i eftermiddagsdiset och låter stegen intuitivt leda mig. Brukar göra så för att öppna upp för ett inre hörande och seende. För en inre reflektion. Stegen tar mig bort mot labyrinten på gården, även kallad  ”Kraftkällan”. Ställer mig framför den. Runt mig och labyrinten står ekar och stora träd som tryggt inramar platsen. Det blåser knappt. Bara disigt. Grått. Fuktigt. Fälten breder ut sig framför och bakom oss. Avskalade och nakna. Och så en stor himmel ovanför med en fullmåne som idag gömmer sig bakom molnen.

Jag vandrar in i gången av stenar med medvetna steg som expanderar. För varje steg in mot mittenstenen (centrum) tackar jag högt för allt som finns i mitt liv. För allt som är. Jag fortsätter vandringen in och överlämnar steg för steg de föreställningar och rädslor som skapar motstånd och hindrar mig på min livsväg. Det är steg av tacksamhet och överlämnande om vartannat. Steg in i helhet. Ett steg i taget. Väl inne i mitten av både labyrinten och mig, vid mittenstenen, vid nollpunkten, är det påtagligt hur jag känner mig mer fri. Lycklig. Hel. Harmonisk. Hur vägen in lämnar av och fyller på. Laddar upp min energi där den förlorat sin kraft. 

Hur viktigt är det inte för oss som vandrar mycket av våra liv med att stödja/väcka/inspirera andra att vi gör egna livsvandringar med och in i oss själva. För att medvetandegöra, lämna och fylla på. Så vi kan fortsätta vara den som vandrar med och som ofta går före och lyser upp vägen. Livsvägen – vår egen och andras.

Kategorier
beteenden förändring Hälsa inifrånstyrning Jobb Kategorier närvaro per appelqvist Reflektion sinnet självbild Självinsikt självkontroll självledarskap

De oemotståndliga frestelserna

distraktionerIbland händer det… det är mycket på jobbet. Hur ska jag hinna med? Chefen skjuter efter mig och jag har en deadline där jag måste leverera. Halvpaniken gör sig påmind i magen och kaffemuggarna avlöser varandra.

När stressen visar sitt fula anlete är en vanlig anledning att vi tillåter oss själva att bli distraherade av annat än det som är viktigt.

Jag gjorde nyligen en intervju med mindfulness-gurun Ola Schenström. Han menade att våra sinnen inte är konstruerade för alla de distraktioner vi möter nuförtiden. Förr fanns inga iphones, datorer, facebook eller överflöd av tv-kanaler. Därför menar han, mådde våra mor- och farföräldrar betydligt bättre än senare generationer eftersom de på ett naturligt sätt uppehöll sig mera i nuet.

Ola har en poäng med det. Innan internet fanns det naturligtvis distraktioner, men de var inte ett klick bort eller fanns ständigt tillgängliga i fickan.

Källan till vardagsstress på jobbet handlar ofta om att vi känner oss jagade och att tiden inte räcker till. Trots att vi har hjälpmedel som tidigare generationer bara kunde drömma om.
Jodå, kraven har ökat men det är inte hela sanningen.

Naturligtvis gör vår smarta telefon eller dator oss mer effektiva. Men bara om vi är strikt fokuserade. Men för många kan datorns eller telefonens enkla tillgång till information också bli till en flykt från stressade deadlines.
Varför skulle jag gå in på Facebook?
Varför fastnade jag i mindre viktig e-post och privata sms?
Vad gjorde nyheterna på Aftonbladet så intressanta just nu?

Varför är dessa frestelser så oemotståndliga även när vi jobbar mot tidsfrister? Varför är det så svårt att välja bort dem bara för några dagar? För vi vet innerst inne, att när vi skjuter en nödvändig uppgift framför oss så kommer vi surt att få betala tillbaka med valutan ökad stress.

Men istället för att landa i självkritik kan vi konstatera att det finns mängder av orsaker till våra ovanor. En som jag tror på, och även forskningen är att nya intryck ständigt stimulerar och belönar vår uppmärksamhet. Våra hjärnor (med få undantag) tycker att det är jobbigt att fokusera på samma sak under en längre tid. Hjärnan behöver helt enkelt pauser från uppgifter vi upplever som obekväma. Konsekvensen kan annars bli att vår uppmärksamhet automatiskt söker efter enklast möjliga lösning. Där är dessa telefoner och bärbara datorer ett hot.

Våra distraktioner handlar förstås om i vilken grad vi kan göra oss själva mera medvetna. När vårt fiskande efter information eller underhållning inte är omedvetet utan just planerat.

Här är fem enkla tips om hur vi kan balansera våra nya vanor:

1) Uppmärksamma ditt fokus innan du påbörjar din uppgift. Ge dig själv en belöning för att du lyckades hålla dig borta från mobilens lockrop innan du börjar.

2) Dela upp ditt arbete i hanterbara bitar som gör att du kan känna framgång i små doser. Då minskar impulserna efter tillfällig flykt.

3) Gör något som är relaterat till det du gör men som tar mindre energi. Lägg det kreativa åt sidan för en stund och fokusera på det enkla.

4) Släpp efter för dina behov, men bli mer medveten. Schemalägg hur lång tid du lägger på att spela spel eller facebooka.

5) Det kanske mest givna och enkla tipset för att agera mer fokuserat. Börja meditera.

Kategorier
flow personlig utveckling Reflektion sinnet sluta gripa utifrånstyrning

Varför kämpa emot?

De flesta av oss har dagar som känns jobbigare än andra. Som om vi är en ofrivillig medlem i ett mentalt dragkampslag. Men leran i vårt sinne gör att varje rörelse blir både kraftödande och tär på vårt tålamod. Varför är det så? Hur kan det vända? Ibland har vi ju dagar där allt går så lätt att vi nästan drar i repet med vårt ena lillfinger?

Som så många gånger förr är denna känsla ett verk signerat av oss själva. Vi håller emot, kämpar och försöker tvinga oss till saker, istället för att slappna av och attrahera glädjen i tillvaron. Våra måsten är ett exempel på mentala hinder som gör livet mer komplicerat än det är. Ofta är vi inte ens medvetna om dem, men de tar mycket kraft och är en vanlig orsak till att vi kämpar emot och fastnar i leran.

Julen som vi nu står inför är en underbar tid fylld av samvaro, starka traditioner (och måsten). Så om vi håller lite extra koll just nu på vad vi måste, slutar att tvinga oss till saker och istället slappnar av. Då kan vi lättare acceptera tillvaron som den är och möta julen (och livet) i sin bästa skepnad.

Kategorier
Allmänt ansvar autentiska relationer beteenden föräldrarskap förtroende personlig utveckling Reflektion relationer relationstips samtal vänskap vardag

Varför vi ska undvika instruktionsfällan

Ibland behöver vänner, familj eller kollegor vårt stöd. Kanske vill vi se förbättringar från våra barn? Eller är det den nära vännen som precis genomgått en separation?
Källorna till olika samtal där vi har intentionen att hjälpa andra kan vara oändliga. Vad kan vi tänka på då?

Det finns massor av sätt att uttrycka sig på i våra relationer. Ett vanligt sätt är att tala om för andra hur de ska göra.

Ett annat sätt att hjälpa andra är genom att ställa utforskande frågor. Med dem kan vi fördjupa samtalet och få en enklare väg till till nya perspektiv. Vi finner ett större djup i det vi pratar om och den som får frågor kan känna sig sedd och lättare vilja dela med sig av sin berättelse. Samtidigt undviker vi den typ av missförstånd som är så vanliga när vi drar slutsatser utan att ha fått hela bilden av situationen klar för oss.

Några olika sätt för att öppna upp samtal:

”Det är inte möjligt ”- ”Vad skulle hända om det var så?”

”Man kan inte” – ”Vem kan inte?”

”Jag kan inte” – ”Vad skulle hända om du gjorde det?

Ett annat sätt är att tala om för andra vad de ska göra är som sagt genom instruktioner. Vi själva ser tydligt vad vi tycker de ska göra, så vi ger råd och beskriver hur de bör bete sig för att lösa situationen. Vi är dessvärre varken i deras känslor eller i din situation de befinner sig i. Våra instruktioner kan dessvärre öka risken för att personen inte reflekterar över sitt handlande. I värsta fall kan de känna sig  missförstådda och inte tagna på allvar när de själva inte styr hur de ska agera.

Med detta skrivet så finns det naturligtvis inget fel i att ge tydliga och direkta instruktioner i samtal. Tvärtom. Utan dessa skulle det mesta avstanna. Vi kan däremot tänka på att medvetet välja hur vi på bästa sätt ska bidra med vårt stöd. Vi kan ställa oss frågan; Ska jag i den här situationen instruera eller ställa frågor?

Kategorier
beteenden leda mig själv personlig utveckling Reflektion Självinsikt självkännedom therese appelqvist

Tänk om andra kunde bete sig

Vad tänker du egentligen om kollegan tvärs över bordet?

– ”Vilken långsam person.”

– ”Han vill ju bara sitt eget bästa.”

– ”Nu ska han instruera mig om vad jag ska göra – igen!”

Vad du tänker och ser hos andra handlar om dig! 

När du känner igen positiva eller negativa egenskaper hos andra finns de ofta inom dig själv. När du utvärderar eller bedömer andra människor, är det en projektion av vad som finns inom dig just då. När du tänker, ”Jag önskar att hon kunde ta ett slutgiltigt beslut”, är det en indikation på din egen frustration över att inte kunna fatta beslut. Eller ”Kan hon aldrig säga vad hon egentligen tycker?, är en indikation på din önskan att berätta vad du egentligen tycker.

Du kan enkelt ta reda på vilket slags beteende hos andra som du riktar ditt fokus mot. Just där finner du ofta något som berättar om dig själv. Är du frustrerad på andra kan du med största säkerhet finna något i det som du kan koppla till dig själv. För det handlar om dig. Allt handlar egentligen om dig.

Även om du kan ändra andras beteende kan det aldrig lösa upp dina egna känslor. För du själv är den enda som kan ändra hur du känner dig. Försöker du fly genom att skylla på andra kommer det bara att förlänga plågan och göra problemet värre. Detta pågår ända tills du beslutar dig för att lösa upp allt och klipper gummisnoddarna som får problemen att ständigt studsa tillbaka.

När du väl beslutat dig, möter du det och tar reda på vad problemen egentligen handlar om. Då kan du och sinnet äntligen sluta gripa efter det.

Din omedelbara belöning är att denna mentala ”spegel” har en positiv sida. De inspirerande och upplyftande saker du ser i andra människor finns även i dig. När du i andra ser sådana saker som medkänsla, skönhet och kärlek, så ser du en projektion av dig själv. Du ser dessa saker eftersom de är en del av dig.

Konklusion: Det vi tänker, ser och uttalar om andra är en källa till insikt om oss själva. 

P.S Detta inlägg har hämtat inspiration från En Drae & Robin Sharmas text om ”The Mirror”. D.S

Kategorier
ansvar autentisk känslor leda mig själv lycka Reflektion sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll självledarskap therese appelqvist

Det är inställningen det handlar om

För att känna lycka är det i mångt och mycket en fråga om vår inställning till vårt liv och de situationer och människor vi möter. Kan vi hålla en ödmjuk men bestämd distans till det runt oss och inte göra oss till offer för situationer finns det en stor chans att vi står där som vinnare. Med pokalen lycka i handen.

Hade ett fantastiskt samtal nyligen med en nära vän, du vet vem, som inspirerade mig till att skriva om lycka i dagens inlägg här på bloggen. Lycka handlar ju om hur vi upplever vårt liv. Långvarigt lyckliga blir vi inte av att köpa en ny bil, få ett nytt jobb, skaffa ett till barn eller resa till Thailand över jul och nyår utan det är hur nöjda vi kan vara i vardagen, bland barnskrik, amorteringar och missnöjda kunder eller kollegor som det verkligen märks vem som är lycklig eller inte.

Att göra sig till offer för situationen och att lägga skulden på något eller någon annan är otroligt vanligt förekommande och kan inte ses på annat sätt än att det underlätter den personens tryck eller obehag för en stund tills det sen börjar om igen i liknande skepnad. Så av med offerkapporna och ta ansvar för vår inställning och hur vi väljer att uppleva vårt liv.

Förutsättningarna för upplevelser av lycka kan ju variera väldigt och har vi en otroligt utsatt situation med sjukdom, sorg etc är det av yttersta vikt att vi möter den känslan och tillåter den. Sen när vi är redo höjer vi vår energi med olika saker som tillför oss en ökad energinivå. Med mycket energi och kraft kan vi sen lättare känna just – positiv inställning och uppleva lycka.

Kort och gott från mig idag blir;

Uppmärksamma hur du tänker och hur det påverkar din upplevelse av lycka. Kanske välj just en specifik situation och låt dig vägledas av svaret.

Kategorier
Allmänt Reflektion

Tillbaka till framtiden

Kommer ni ihåg filmen från åttiotalet? Då som nu en trevlig film som även dagens ungar gillar. Nävål, just nu sitter vi inte i professorns DeLorean som ska ta oss in i framtiden, men väl på Gotlandsfärjan mot Oskarshamn.

När jag tittar ut över vattnet och lutar mig tillbaka i de hårda och något obekväma gröna färje-stolarna tänker jag på hur mycket av vårt liv som vi ägnar åt resande. Precis när jag sitter mitt i de tankarna säger Per; ” snart hemma”,  och då ler vi. Var är hemma? Just nu är vår boendefront minst sagt osäker. Ska precis byta en lägenhet mot en större och samtidigt håller vi precis på att köpa ett hus på Gotland. Det låter ju något det. Kanske tid för ett radhus i ett tryggt villaområde? 

Det vanliga har aldrig lockat vare sig mig eller min man, tur för oss att just vi träffades ;). Så det lär bli mer av det osäkra.

Vi har kommit på att vi mer söker en plats att spendera vår tid på och drömmer oss bort till just Gotland och en Gotlandsgård (blev ju nästan en men vi backade i budgivningen). I vår dröm håller vi kurser, bloggar, skriver och lever lantliv på gården, på vårt sätt. Men barnen drömmer inte samma drömmar så storstäderna hägrar ett tag till. Det är ju för all del helt ok med Stockholm och Göteborg också. 🙂

Ordet vanligt återkommer just nu i mitt liv. Igår pratade min fina väninna Eva och jag länge om det vanliga. Hur vi i 40 års åldern har omvärderat ordet vanligt och nu mer söker livet där det är – som det är. Håller ni med? Men jag får nog fundera på vad vanligt innebär för mig. 🙂 Någon som har något förslag på vad det kan vara? 

Just nu är vi i alla fall på väg tillbaka till framtiden i Göteborg, med ett stopp i Kalmar och mormors 80-års fest.

Bilden tagen idag på Gotlandsfärjan. Loggan lånad från filmen med samma namn som inlägget 🙂

Kategorier
Allmänt Almedalen övertygelse Reflektion värderingar

Stening i Almedalen

Som vanligt, med all rätt är det mycket prat om rättvisa och alla människors lika värde här i Almedalen. I alla fall från de flesta. Många människor med starka värderingar som de är beredda att kämpa för samlas här. Lidelsen och passionen för att alla ska ha det bra kan också visa sig på de mest skiftande sätt.

Igår strax efter Reinfeldts tal var det härligt att sitta på bänkarna invid Kruttornet och blicka ut över ett solgassigt öppet hav med milda vindar. Det tyckte även en armada av stadens änder som samlats kring stenarna nedanför kajen. Mitt i allt fick vi se två änder ryka ihop med varandra. Ett litet obehagligt skådespel där den ene av änderna verkade mer aggressiv än den andre.

Detta fick lustigt eller olustigt nog förbipasserande almedalsbesökare att direkt ta ställning för den svagare parten. Det vill säga den mer passiva anden. Snart tog ett par, en man och en kvinna lagen i egna händer och började kasta stenar mot den angripande anden. Fler följde efter och lät den ”onde anden” smaka sten i syfte att han eller hon skulle bättra på sitt beteende. Vi såg skådespelet med begynnande haksläpp och fick till slut upp kameran.

Om besökare på politikerveckan ska ta ställning och ingripa i ändernas små mellanhavanden känns nog tveksamt. Vem vet trots allt om den passiva anden som var utsatt var en Anders Eklund-and? Eller kunde det rent av vara fråga om en sällsynt ond Behring-Breivik-and? Och andra sidan vet vi inte säkert. Vi kan lika gärna ha haft att göra med en Mandela-and eller Gandhi-and. Men mera troligt, och med tanke på vad som utspelade sig så var det ett svartsjukedrama. Men sånt händer bland oss människor också.

Frågan är alltså, ska änder, som är aggressiva mot andra änder tämjas med stenkastning? Vad tror/tycker du? 🙂

Må gott från Almedalen!

Svartsjukedrama nedanför kruttornet. Mobbar-anden rejält förbannad på den andre. Svartsjukedrama var vår teori. Vem av änderna som var ”the bad guy” var svårt att säga.

Också inblandad i triangeldramat. Någon andkännare som vet om detta är en hona eller hane? Rejält upprörd and som debatterade friskt i Almedalen. Fast hon eller han verkade kommunicera med trätobröderna medelst and-språket.

Här får mobbar-anden minsann smaka kalksten! I Almedalan HATAS orättvisor. Änder som misshandlar andra änder accepteras INTE. På Authenticabloggen hänger vi förstås inte ut någon. Så självklart är våra vänner stenkastarna anonyma.

Var det någon som träffade? Bäst att hiva iväg några extrastenar så ska misshandlar-anden få!

Kategorier
autentisk Autentiskt Jobb personlig utveckling Reflektion självkontroll självmotivation

Autenticitet på jobbet del 1

Kunskap är makt sade den brittiska filosofen Francis Bacon för över 400 år sedan. Och ingenting kunde vara mer rätt. I alla fall inte då. Faktiskt höll den gode Francis citat sig aktuellt ända fram till att världen rycktes med i kanske mänsklighetens största uppfinning hittills; Skapandet av vad som idag är fenomenet internet. Tack vare internet har ju alla människor kunskap om vad som helst. Det spelar ingen roll om det är hela universitetskurser, inspirerande föreläsningar eller ett youtube-klipp som beskriver hur du byter däck på bilen. Internet har på många sätt gjort vår tillvaro mer jämlik. Så vad händer om en stor del av jordens befolkning plötsligt har tillgång till massor av kunskap? Vilka är det som står ut i ett samhälle där alla vet mer och där högskoleutbildning inte längre är en säker jobbgarant? Eftersom samhället och arbetslivet genom internet har blivit så transparent så innebär det att till exempel arbetsgivare numera börjar uppmärksamma nya värden hos människor.

Förr i tiden trodde man att framgång på jobbet berodde på en rad saker kopplade till vetenskapen och här, långt före internets intåg, var det just dem som satt på den väl förborgade kunskapen som var de stora vinnarna. Att bygga relationer, uppmärksamma sina egna värden eller förstå sina kollegors värden var det ingen som tänkte på. I början av 1900-talet mätte man efter Taylors principer om att människor kan prestera effektivt likt maskiner. Till viss del lever Taylors principer vidare men problemet är att människans komplexa sinne inte kan självmotivera sig under en längre tid. Om det förr i tiden handlade om den tunga industrin ser vi idag likheter med exempelvis moderna callcenters. Det gäller inte alltid men väldigt ofta handlar vardagen där om repetitiva arbetsuppgifter efter tydliga instruktioner. Följaktligen klarar tyvärr väldigt få människor av den här typen av jobb under en längre tid med bibehållen produktivitet och inre tillfredsställelse.

Senare gjorde IQ-testet sin entré. Nu handlade allt om det mänskliga sinnet som bärare av framgång. Det tydde förvisso på en form av logisk intelligens som är odiskutabel men ingenting om din egentliga förmåga att exempelvis leda och förstå din omgivning. Därpå kom det freudianska tänkandet och med det personligheten som en ingrediens och mätinstrument för framgång. I samband med detta kom även olika personlighetstyper och Myer Briggs i ropet. Inte illa även om en enkel slutsats är att personligheten är svårare att mäta och enklare att manipulera. Även om det var en framgång i sig att börja se nya egenskaper än de rent logiska och kunskapsmässiga.

Sedan började det hända saker när den emotionella intelligensen kom på agendan. Redan 1973 började McClelland forska på området. Han kom fram till att det var de emotionella kompetenserna som till skillnad från IQ och personligheten hade den största påverkan på outnyttjad jobbpotential. Kompetenserna empati, självdisciplin och initiativ gjorde enligt forskningen störst skillnad. Dessa ingår i Emotionell Intelligens (EQ). Vackert så och EQ:n börjar alltmer få den plats den förtjänar.

Men nu pekar mycket på att vi står inför ytterligare ett skifte. Igen. Att tiden är inne för att omvärdera synen på framgång och prestation. Det handlar om att det är måttet på autenticitet på arbetsplatsen som visar på störst mänsklig framgång och utnyttjad jobbpotential. Om vad autenticitet på jobbet handlar om ska jag snart berätta mera om i del 2 i denna lilla miniserie. Det inlägget postas under nästa vecka.

Men fram till dess kanske du själv har funderat på om gamla tiders sätt att se på din eller omgivningens potential har hämmat dig eller andra? Hur kan vi göra nytt och frigöra det vi har inom oss? Kommentera gärna!


Henry Fords legendariska löpande band i Detroit på 1920-talet. Frågor om de anställdas EQ och outnyttjade potential låg antagligen inte högst upp på den dåvarande personalchefens agenda.

Kategorier
Reflektion

Inre tankstation

Dagsljuset letar sig in i konferensrummet, fläkten går högt…den brusar… och in kommer en av deltagarna som ska delta på dagens workshop. En man i femtiosåldern. Vi hinner utforska dagsläget och komma in på hur vi egentligen hämtar energi denna årstid.

– ”Jag vet egentligen inte hur jag hämtar energi och kraft men jag ser det som att jag tankar på en inre tankstation. Som att åka till Statoil och tanka bilen”, säger han.

Tänk om det hade varit så att vi kunde åka till bensinstationen och betala för att fylla på med eget inre bränsle *ler*. Nu är det ju inte riktigt så även om tanken kunde varit tilltalande denna mindre ljusa årstid.

”Hur går det till?” undrar jag.

”När jag tankar har jag kontakt med mig själv och det runt mig. Som att allt stannar upp. Det sker i ett lugnt tillstånd, helst utomhus en stjärnklar natt, då tankar jag som allra bäst.” fortsätter han.

Hans uttryck med en inre tankstation fastnade hos mig. Jag tänkte nyfiket ställa fler frågor men in kom fler deltagare och workshopen började.

Dagens tips:
Var nyfikna på varandra och fråga hur andra gör!