Kategorier
andlighet filosofi leda mig själv Livsåskådning therese appelqvist

Om att hitta sig själv

20130308-221351.jpgMin väg reflekteras av andra människors ord. / Therese Appelqvist

Om jag vill finna mig själv behöver jag uppmärksamma det människor runt mig säger eller det jag för tillfället läser.

Vad säger det mig om min väg? Nog bor det en liten mystiker i mig. Det har jag alltid vetat. Genom att tyda det budskap jag får till mig kan jag guidas framåt på min väg och på så sätt hitta mer av mig själv. Alla har vi våra egna sätt att hitta oss själva.

Har du något som du vet hjälper dig framåt på din väg?

Runt mig nu är det varmt, härligt och alldeles stilla. Sitter utanför vår hydda och läser Alef av Paulo Coelho. Jag är mitt i naturens magi här på Palolem beach i Indien.

Palmerna breder ut sig över hyddan där jag sitter. Lampan lyser svagt upp texten framför mig men det räcker för att se och förstå att denna bok kom precis när den skulle.

Ska se vad hans ord reflekterar i mitt liv. Tack!

I stolen påbilden sitter jag och läser just nu fast det är kväll och klockan är 22.15 indisk tid.

Kategorier
föräldrarskap förtroende Fritid Kategorier Livsåskådning uttryck vardag

Stoppa våldet

videovåldNär jag var barn kommer jag ihåg att det rasade en moraldebatt i Sverige. Någon smart murvel på tv hade uppmärksammat filmen Motorsågsmassakern i ett debattprogram. Handlingen i denna lågbudgetrulle från sjuttiotalet kretsade kring ketchupeffekter och dockhuvuden som rullade. Dagens unga hade antagligen skrattat sig fördärvade åt spektaklet. Men där och då var det andra tider i Sverige. Tidningarna gick fullständig bananas och skrev spaltmeter om hur de unga satt hemma framför videon och lät sig skadas av allt US-våld. Spridarna av detta ungdomshot skulle straffas och bötfällas. Läkare och psykologer uttalade sig, och jodå våra unga skulle bli både tjyvar och styckmördare om detta otyg fick fortsätta.

På den tiden, med bara två nationella tv-kanaler och en handfull tidningar inklusive Kamratposten gick det inte ens att ducka om man bara var nio-tio år. Medielandskapet var med dagens mått rena Nordkorea. Att fly in på Facebook eller World of warcraft var inte att tänka på. Självklart köpte jag därför precis som alla andra hela resonemanget. Skulle jag som ung och oförstörd börja se på videovåld skulle jag raskt få både tatueringar och hamna på Hall-anstalten tillsammans med herrar Svartenbrandt och Olofsson. Jag ryste vid blotta tanken. Dock löste sig mina farhågor av sig självt. Mina föräldrar var både för snåla och för ointresserade av amerikanska lågbudgetfilmer för att ens överväga att investera i en video. Dessutom visste de att den var direkt skadlig på min unga och då oförstörda hjärna.

Det här var alltså långt innan nymodigheter som ADHD eller Damp hade kommit på modet. Fanns det överaktiva barn förutsattes det under en följd av år att ansvarslösa föräldrar hade bidragit till att de skadats av allt videovåld. Historien har sedan lärt oss att hela hysterin på den tiden visade sig vara en smula överdriven. Ytterst få av oss barn från den tiden blev några motorsågsmördare efter att ha tittat på video.

Avrättningar är hjältarnas nya grej på film.
Avrättningar är hjältarnas nya grej på film.

Men tiderna förändras, och visst har våldet i filmer och tv-spel blivit råare. I fler och fler filmer är filmens huvudrollsinnehavare snarare lustmördare än hjältar. Skickliga filmmakare ser till att blodet plaskar och skriken har så mycket ångestrealism som möjligt. Inget konstigt med det och en naturlig utveckling av filmbranschen får man anta. Men ändå. Sättet man dödar varandra på film har ingen respekt för liv längre. Häromkvällen såg vi den nya westernfilmen Django. Den är regisserad av Tarantino och han har väl direkt inte gjort sig känd som någon diplomat när det gäller våld. Pang på bara.

Här var hjältarna två bödlar som mördade för pengar. Om det blev spännande bataljer och dueller mellan dem och deras fiender? Nix, lura fram dem bara och pang ett skott i hjärtat utan att fråga.

Vi förfasades över att morden var både underhållande och passade rollfigurerna som handsken. Men frågan vi ställer oss kommer ändå. Är detta skadligt?

Eller håller vi på att bli som våra föräldrar?

Kategorier
autentisk Autentiskt filosofi inspiration Livsåskådning lycka mening personlig utveckling självbild Självinsikt självkännedom självledarskap självmotivation therese appelqvist

Att leva autentiskt

Något som jag funderat en hel del över är innebörden av att leva autentiskt. Det jag har kommit fram till är att det är varje människas innersta syfte. Den gode Kierkegaard hade en poäng i den frågan. När jag inte kan leva i enlighet med det som ger mig mening i livet lever jag inte autentiskt. Jag känner att något saknas.

Det är så i mitt liv att just nu tampas jag med en sköldkörtel som inte vill som jag, och då omvärderas saker. Meningen med mitt liv och det som tidigare gav mig livskraft säger min kropp nej till att utveckla för stunden. Det i sin tur skapar en spänning i mig som jag inte känt så medvetet och starkt tidigare. Denna spänning behöver jag se och acceptera som den är och istället leva fullt ut i enlighet med det som ger mig mening just nu.

Spänningen skapar tankar och känslor som är nya för mig. Jag behöver omvärdera hur jag ser på att leva autentiskt och det innebär att jag behöver omvärdera meningen med mitt liv. Att leva autentiskt är att uttrycka det som ger mig mening. Det är sammankopplat.

Är det så att autenticitet är nära kopplat med acceptans och att kunna uttrycka det som  ger mening med livet?

För mig är det så. Det handlar om både acceptens och att uttrycka sin mening. Men också om att minska den spänning som många gånger finns däremellan.

Jag vill leva autentiskt och det är en del av mitt innersta syfte. Att själv göra det och samtidigt inspirera andra att göra detsamma. På sitt sätt såklart. Vi äger ju vår egen sanning. Kan jag stödja någon att minska sin spänning mellan det som är och sin längtan efter att uttrycka det som ger mening då känner jag full tillfredsställelse och lever autentiskt. Allt går ihop.

Nu ska vi vandra iväg mot söndagsmiddag och jag är glad för att jag skrev detta inlägg. Tack för ni läser bloggen!

Dagens citat

Att leva autentiskt är varje människas innersta syfte. / Therese Appelqvist #quote #autentiskt Twittra citatet

Kategorier
Livsåskådning

Min plats

Var finns den där platsen där jag finner ro och hämtar kraft för att göra det jag vill?

I ett samtal alldeles nyligen med en deltagare i ett autentiskt ledarprogram så kom frågan upp så självklart efter detta uttryck. -”Jag måste hitta den där platsen där jag finner ro och hämtar kraft”. Han sa det så uttrycksfullt och som om han hade svaren på allt. Där fanns lösningen.

Vi kämpar många av oss otroligt mycket med att hitta just sinnesro och undrar varför det kan vara så svårt att hitta det.

Platsen vi så många gånger söker och letar efter finns inom oss. När vi besöker den vet vi om det. Den känns.

Den fysiska omgivningen kan många gånger hjälpa oss att hitta den. I naturen, vid havet, i samtal och/eller i skapande aktiviteter etc uppenbarar sig vår inre plats ofta.

Platsen för sinnesro.

20120109-124125.jpg
Kontoret där jag befinner mig just nu.

Kategorier
Livsåskådning

Styra inifrån vad som är viktigt!

Att styra inifrån och inte utifrån, påmindes jag väldigt starkt om igår när Steve Jobs gick ur tiden.

Det slår mig att inför döden bleknar det oviktiga, precis som Steve Jobs uttryckte.

Alla måsten, förväntningar, distraktioner och samhälleliga normer bleknar och tiden står still inför endast det som är viktigt.

Att gå från utifrånstyrning till inifrånstyrning är det självklara och enda valet för mig.

Med detta inlägg vill jag att vi alla ska ställa oss frågan om vad som är viktigt…så;

”Vad är egentligen viktigt?”

Tack för att du, Steve Jobs, påminner om livet och det viktiga!

Kategorier
Livsåskådning

Flytta fokus

Tar mig åter igen från Stockholm mot Göteborg med x2000 som så många gånger förr. Just idag känner jag mig extra svag och nästan som ”instängd i mig själv”, kanske det beror på en extra långvarig förkylning?

Ska till kontoret för att coacha och det känns som rena rama uppförsbacken men vad händer på kontoret jo…

… hela mitt fokus flyttas från mig till en annan människa. Jag känner hur jag kommer upp, ut och ur min egen bubbla. Kommer vidare. För att när mitt fokus plötsligt riktades på det som fanns här och nu och på min klient kom kraften tillbaka. Tack!

Dagens tips:
Flytta fokus från dig själv!

 

Kategorier
Livsåskådning

Att vara autentisk

Sitter på Etnografiska i Stockholm med en underbar miljö runt mig, solen som gassar in genom fönstrerna och ett nyss avslutat möte med en samverkanspartner. Frågorna som vi berörde handlade om att vara autentisk som ledare.

Kategorier
Livsåskådning

Tacka

Att vidga mitt perspektiv.

Att se och uppskatta det som jag många gånger ser som självklarheter runt mig.

Det som jag använder mig av utan att reflektera över t ex telefonen, diskmaskinen, vägar, byggnader, spårvagnar etc.

Att ta av skygglapparna och verkligen se och uppskatta det andra människor skapat som jag använder mig av.


Att ha ett vidgat perspektiv och tacka för andras vänlighet.

20110909-102603.jpg

Bild tagen inne i S:t Clemens ruin under vår bröllopsfest i somras. Jag tackar för att människor byggt denna kyrka och detta rum som vi kunde använda flera hundra år senare. Vi hade en fantastisk bröllopsstund här med våra gäster.

Kategorier
Bokskrivande Hälsa Livsåskådning

Intentionen

Intentionen, den avsikt vi har med vår handling är viktigare än handlingen i sig. Är intentionen positiv förstärks handlingen och dess konsekvenser flerfaldigt. Är intentionen negativ (trots att kanske handlingen i sig är god) får den negativa konsekvenser. Intentionen hittar vi bakom frågorna; Vad har jag för avsikt med de handlingar jag gör? Vad får de för konsekvenser?

Jag fick ta del av en sådan historia just idag. Den handlar om en familj som lever ett stilla lantliv med mycket sysslor, kor och gård med allt vad det innebär. Familjen har i alla år serverat och bjudit in alla till bords. Grannar, barn, barnbarn sitter oftast kring matbordet på gården. Nu har paret blivit äldre och känner att de inte orkar lika mycket längre. De märker mycket tydligt nu att ingen bjuder igen och att ingen vill träffas på helgerna då alla gör annat. Ingen verkar bry sig och ger inte tillbaka.

Jag fick frågan; vad beror det på att ingen ger tillbaka? Min första tanke var att fråga efter deras intention med bjudningarna.

Efter flera frågor framkom att de var bittra på mer eller mindre alla runt sig. De menade att de ställt upp hela livet och att ingen verkade bry sig eller ge något tillbaka. Då ställde jag frågan; för vem gjorde ni all mat och bjöd till bords i 30 år? -”Jag gjorde det för att ingen annan gjorde det och barnen är inte heller så bra på matlagning. Det är klart jag ville det också, jag fick ju träffa alla”, blev svaret.

Okej, hur såg deras intention ut. De gjorde det för att de själva ville ha ut något av det. De tog dessutom ansvar för och kontrollerade barnens mathållning. Var det så att de kanske ville känna sig behövda? Att det var deras sätt att få bekräftelse. Att de gjorde sig oumbärliga. –”Annars fick de kanske inte mat”, som de uttryckte det.

Hade situationen nu efteråt varit annorlunda om deras intention med middagarna varit att t ex ge utan att förvänta sig något tillbaka? Att inte ta över ansvar? Om de gjorde det för att de verkligen ville det och utan att förvänta sig något tillbaka. Lät de barnen ha och ta ansvaret för sin mathållning. Ja, förmodligen hade konsekvenserna varit annorlunda.

Något som också sticker ut i berättelsen är deras ansvarsdammsugeri. Att ta över ansvaret från någon annan får konsekvenser. De blir vana vid att du alltid gör det du tagit över ansvaret för samt att de själva inte utvecklar förmågan till ansvar. Det gynnar inte någon.

Att leva autentiskt med goda intentioner pekar på ett givande utan att kräva något tillbaka.

Uppmärksamma intentionerna och låt de styra era handlingar. När de är positiva gå i den riktningen men när ni tvekar eller ifrågasätter, avvakta och ställ er frågan; Vad får de för större konsekvenser? Ta beslutet när ni vet er intention med handlingen.

Dagens tips:

  1. Reflektionspausa. Uppmärksamma dig själv i en vardagssituation. Se framför dig när du ger något.
  2. Fråga dig; Vill jag göra det? Vad innebär det?
  3. Vilken är min intention egentligen?


Middagsbjudningar kan ofta ha olika intentioner och skepnader.

Kategorier
Kärlek Livsåskådning relationer

Tillåta varandra

Det slår mig idag på förmiddagen att en viktig substans i en relation handlar om tillåtelse. Att tillåta den andre att vara och göra det han vill, känner och tycker.

Tillåtelsen innehåller ingredienserna tillit och kärlek, den handlar mycket om att släppa taget om hur jag själv vill ha det (min bild) och värdesätta den andre för det han är och gör.

Ett exempel från vår förmiddag här i Havdhem. Vi hade igår planerat att skriva bok hela dagen men förmiddagen inleds med helt andra saker. Per börjar mecka med Svarten (vår bil) och jag går ut med tvätten.

När jag står där och hänger upp kläderna slår det mig hur tacksam jag känner mig för att vi inte jagar varandra med allt görande. Utan att vi tillåter den andre att fylla tiden med mer än det vi planerat och att det kan se annorlunda ut än det jag föreställt mig.

Förmiddagen blev inte som jag föreställt mig och inte heller eftermiddagen då radio P4 ringde och ville intervjua mig. Plötsligt sitter vi då i bilen på väg till Visby och radiohuset.

Väl hemma på kvällen var vi båda för trötta för inspirerande texter. Så blev den dagen.

Om jag på morgonen hade hållit fast vid hur jag föreställde mig dagen hade irritationen säkerligen dykt upp framåt kvällen när min bild inte besannats.

Hemligheten för mig just här och nu handlar om att släppa och tillåta. Släppa taget om mina bilder (föreställningar) och tillåta livet att ta form. Att när möjligheter dyker upp, bejaka dem, trots att de inte var planerade och ha tillit till att allt är som det ska.

Dagens tips:
1. Reflektionspausa och ställ dig frågan; Tillåter jag ändrade scenarion eller håller jag hårt vid det planerade?
2. Hur påverkar det mig när det inte blir som jag tänkt?
3. Kan och vill jag göra annorlunda? I så fall vad?

20110713-100552.jpg
Bild tagen från dagens intervju i P4, radiohuset Visby.