Kategori: resor
Stoned in Vegas…
Kameratömningen här på bloggen rullar vidare. På nyårsafton föll det sig att vi just hade lämnat in hyrbilen på flygplatsen i Fort Lauderdale och vinkat av sönerna på sitt flyg hem mot Sverige. Natten före hade vi funderat fram och tillbaka hur vi hade tänkt oss att fira nyår. Svaret blev… två billiga flygbiljetter till Las Vegas..
Ja nu gick resan upp mot bergen och tre olika delstater. Det tar vi en annan gång. Kameratömning är kul!
Försommartur till Näs och Grötlingbo
Under palmerna igen, på terassen till vår vackra och enkla hydda slår jag mig ned för att sammanfatta vår Indien resa.
Vi har nu varit här i en vecka. En vecka är lång tid bortom distraktioner och svensk vardag. I nuet står tiden still och allt känns på riktigt.
Hjärtat slår lite snabbare eller hör jag det bara något tydligare för så här tacksam har jag inte varit på länge.
Packningen är klar, allt ihop rullat och stranden väntar några timmar till. Allt står still och ögonblicket är nästan magiskt.
Tårarna rinner…
Tack!
20 meter åt höger
Att åka till Indien behövdes nu i mitt liv. Jag behövde skifta perspektiv och låta det obekanta träda in i mitt liv. När allt blir bekant slutar kreativiteten att flöda.
Maria säger när vi sitter djupt försjunkna i ett samtal i samma stol som vi suttit i många gånger här på Fernanes på Palolem beach;
– ”Näe här kan vi inte sitta mer. Vi tar lunch på stället bredvid”.
Vi tog med oss våra väskor och blev presenterade ett strandbord under ett vackert träd som skuggade oss så där härligt skönt. Energin tilltog och vi riktigt kände förändringen av den nya upplevelsen.
För att förändra känslan så behövs det bara en förflyttning på 20 meter åt höger. Stora insikter i Indien haha men visst är det så att var vi än befinner oss kan vi förändra vår energi och gjuta nytt liv i vardagen.
20 meter åt höger väntar en ny upplevelse.
Bilden tagen under trädet där vi åtnjöt tidig eftermiddag på en av världens finaste platser. Palolem beach, Goa.
Tess på luffen
Sura drinkar, höga vågor och dofter av het curry.
Vi är i Indien!
Ren och pur glädje kan bara kännas när själen är med. Här är hela jag med i allt.
Det händer något särskilt med mig när fukten riktigt känns i huden, solen riktigt värmer mig inifrån OCH sanden faktiskt existerar på riktigt mellan mina tår.
Med öppet hjärta och bästa systern bredvid berör Goa mig på djupet. Inser att luffarådran i mig aldrig egentligen har lämnat mig och att livet på grund av denna dag i Goa kommer prägla mina framtida beslut.
Jag och syrran är helt synkrona i våra beslut om vad vi vill göra och allt flyter så där lätt som det bara kan när lyckan är fullständigt närvarande.
Morgonpromenaden idag när livet vaknar i Goa. Hur härligt som helst!
Min underbara syster som man kan ha hur härligt roligt som helst med. Älskar dig!
Vackert så det går rakt in i själen.
Njuta utanför vår hydda bland palmerna kan ju lätt bli en vana.
Varma och soliga hälsningar från där månen är upp och ner och solen alltid skiner.
En riktig jävla tågresa
Jag börjar bli en van tågresenär. I dag var det dags att lägga ännu en tågresa till minnenas suddiga arkiv. Göteborg C – Stockholm C. För vilken gång i ordningen är okänt. Tro nu bara inte att jag klagar. Jag uppskattar innerst inne tågresor. Inte alltid även om jag intalar mig det, men för det mesta.
Idag hamnade jag på ett tåg som inte är express. Det betyder att resan tar en och en halv timme längre, det finns inget benutrymme, det är packat med influensahostande medmänniskor och det finns inget strömuttag att koppla in datorn på. Men det gjorde inget för jag hade både med mig en bok och en baguette från Pressbyrån.
Att sitta försjunken i en bok och bara låta tid och landskap flyta förbi kändes på förhand som en perfekt lösning. Men inget är säkert i SJ:s värld, och idag hade jag otur. Mitt emot mig har en tioåring grabb och vad som verkar vara hans relativt färska styvfarsa parkerat. Konversationen dem emellan flöt högljutt på om dumma syskon, rekord på tv-spel och läskiga filmer. Och jag kan förstås varken undgå eller fly från att höra vartenda ord. Att stänga av och försöka koncentrera mig på min bok om psykologi är jag bara inte kapabel till. Jag inser att jag är rökt tills duon ska gå av vid den tänkta slutdestinationen Hallsberg.
Med detta menar jag förstås ingenting illa. Tvärtom. Påtvingat tågprat kan ibland vara nog så roande om folk bara har vett att prata smaskiga detaljer. Har man tur kan regelrätta dokusåpor återberättas och det är bara att luta sig bakåt och njuta av det ena smaskiga dramat efter det andra. Men med de här två kändes läget som allt annat än hoppfullt. Men så plötsligt, efter en dryg timme flyter samtalet in på styvfarsans riktiga odåga till son som heter Hampus. Nu börjar det plötsligt bli intressant. Äntligen. Och det är tioåringen som leder frågorna som bara en tioåring kan.
– Varför blir inte du arg när Hampus jämt kallar dig för jävla idiot?
– Ehh.. ja.. det är därför att han inte vet vad det betyder
– Aha… men vad skulle hända om jag skulle börja kalla dig för det?
– Då skulle jag däremot reagera för du vet ju vad det betyder
– Aha.. så du skulle bli jättearg då?
– Ja… det kan du ge dig på
Efter denna smaskiga inledning började plötsligt den här tågkonversationen att också leva sitt eget liv. Boken åkte ner i väskan och jag lutade mig bakåt och låt mig än en gång hänföras av SJ:s egen radioteater. Fyra och en halv timme av ens liv går ganska fort bara man har sällskap. Hepp
Turistvisum till Indien
Turist visum till Indien står det på dagens agenda. Att fylla i formulär är inget jag ropar hurra över men jag anpassar mig till systemet och fyller i allt jag kan. Noggrannheten väcks i mig så jag letar information för fullt. Det gamla visumnumret, gamla adressen där jag varit tidigare i Indien och så vidare. Mycket specifikation krävs för en vecka i Palolem.
Men det är det värt för genom att fylla i visumet förstår jag mer att vi verkligen ska åka. Bara tre veckor kvar nu. På pricken till och med.
Längtar systertid med nära och äkta samtal, god mat, och att bara vara i värmen. Det är vi värda!
SJ och attraktionslagen
Idag är det resdag och gamle SJ ska åter ta mig från huvudstaden ner till Göteborg. Men det är inga problem. Jag hör tack och lov till den skara människor som oftast tycker om att åka tåg. Är jag bara hyfsat förskonad från barnskrik, förseningar, fulla östeuropeer eller vad det nu kan vara är tågresan en fröjd. Medan landskapet passerar i revy kan man läsa böcker, jobba eller det bästa av allt.. Ägna sig åt vila och absolut ingenting.
Nuförtiden får man biljetten på SMS och det är smidigt. Men idag kom det två stycken. En för vardera två tåg efter varandra. Det är ju lite väl lyxigt. Antagligen blev det en dubbelbokning i SJs faktiskt lite snåriga system. Så jag ringde SJ uppgav bokningsnumren och sa som det var. Biljetterna är ju personliga och jag kan ju inte gärna klona mig. Jo jag visste att de inte var ombokningsbara. Men här handlar det om ett uppenbart misstag och sunt förnuft. Skulle man på SJ kunna tänka sig att hjälpa en stamkund?
– Nej tyvärr du har inte ombokningsbara biljetter svarar tjejen på SJ.
– Jo det vet jag, men jag gjorde en bokningsmiss, mänskliga faktorn du vet.
– Vi kan tyvärr inte hjälpa dig för såna är reglerna.
– Ok men tänkte att det är så uppenbart fel att ni skulle vara hyggliga och hjälpa mig ändå.
– Tyvärr, jag kan koppla dig vidare, men du kommer ändå att få samma svar.
Någonstans där gav jag upp. Tack och lov utan irritationer mot den stackars kvinnan vid SJs galärer. Men när regler och brist på flexibilitet övergår i flathet blir jag lite sur. Att jag åker med SJ för tiotusentals kronor om året spelade förstås ingen roll. För regler är regler tycker SJ. De satsar förstås miljoner på en massa dumma lojalitetsprogram som de kunde lägga på annat. Just där och då ville jag bara rulla ihop deras fåniga SJ priokort till papiljotter och kasta på spåret. Men det tjänar förstås ingenting till. Den logiska slutsatsen att själv försöka släppa på min egen irritation växte sig allt starkare. Efter att ha spontanskrivit några rader på Facebook om det hela gav jag mig av till centralen. I tunnelbanan fladdrade dock några tankar om SJs fel och brister förbi.
– Det blir säkert förseningar bara för att jävlas ytterligare, eller tågskrället fastnar i en snödriva utanför Skövde etc. var vad jag tänkte.
Jodå visst blev det så. På perrongen plingar det till. Inget tåg 14.55. Ny tid 15.45. Ähhh jag visste väl det. Irriterande. Väskorna släpades ner under jord igen till sittplats på Burger King. Efter en stunds förströelse med telefonen går jag in på appen Tågtavlan där alla förändringar i tabellen syns i realtid. Nice! Och vad ser jag. Mitt Göteborgståg har ändrat sig till 15.35. Samma spår 12. Perfekt! Jag kilar upp på perrongen och behöver inte vänta länge. Minuter senare sitter jag och jäser på plats 44 medan tåget rullar ut från centralen. Allt är glömt och jag fiskar upp en god bok ur dataväskan.
Konduktören, eller tågvärden som det heter nuförtiden dyker upp. Jag lämnar världsvant över telefonen med min SMS biljett. Då kommer det.
– Du ska till Göteborg va sa han på klingande östgötska och gav tillbaka telefonen.
– Ja.
– Men det här tåget är på väg till Norrköping…
Vad. Hur i he.. kan det vara möjligt sa jag högt och gick in på tågtavlan på telefonen. Mycket riktigt hade de flyttat fram tiden på Göteborgståget igen. Jag min klant hade glatt klampat på fel tåg som gick från samma spår… Ridå.
Så vad handlar detta om egentligen? Lagen om alltings jävlighet? SJs fel? Näe.
Inte alls, det är ett solklart fall av attraktionslagen. Be så ska du få. Och som jag bett om problem med tågen ända sedan jag gick i fällan med det där olyckliga samtalet till SJ i förmiddags. Jag har bett hela dagen om vad jag inte ville ha. Och det jag inte ville var precis vad jag fick.
Nu några timmar senare efter tågbyte sitter jag ånyo på tåget mot Göteborg. Och vad får jag i handen? Jo, en nöjd kund undersökning från SJ. Haha va underbart! Undrar vad jag ska skriva?
Än lever sommaren
Än lever sommaren i Halmstad åtminstone. Stannar till här på väg mot Göteborg och det första vi möter är högtalare som spelar hög musik, folksorl och en stor beach volleyboll arena med nästan fulla sittplatser. Det visar sig vara Swedish Beach Tour.
Solen gassar och vi alla tittar på det spännande spelet mellan solblekta atletiska killar och tjejer som slänger sig efter bollen och ser ut att ge allt de har. Varma applåder möter dem i sitt fokus och engagemang. Folkfest!
Vi intar en indisk lunch i solen på en gata bredvid turneringen. Gott var det men hett.
JA sommaren är fortfarande här, också den god och het.
Nu blir det E6 norröver.
Ha en fin kväll!