Idag är det resdag och gamle SJ ska åter ta mig från huvudstaden ner till Göteborg. Men det är inga problem. Jag hör tack och lov till den skara människor som oftast tycker om att åka tåg. Är jag bara hyfsat förskonad från barnskrik, förseningar, fulla östeuropeer eller vad det nu kan vara är tågresan en fröjd. Medan landskapet passerar i revy kan man läsa böcker, jobba eller det bästa av allt.. Ägna sig åt vila och absolut ingenting.
Nuförtiden får man biljetten på SMS och det är smidigt. Men idag kom det två stycken. En för vardera två tåg efter varandra. Det är ju lite väl lyxigt. Antagligen blev det en dubbelbokning i SJs faktiskt lite snåriga system. Så jag ringde SJ uppgav bokningsnumren och sa som det var. Biljetterna är ju personliga och jag kan ju inte gärna klona mig. Jo jag visste att de inte var ombokningsbara. Men här handlar det om ett uppenbart misstag och sunt förnuft. Skulle man på SJ kunna tänka sig att hjälpa en stamkund?
– Nej tyvärr du har inte ombokningsbara biljetter svarar tjejen på SJ.
– Jo det vet jag, men jag gjorde en bokningsmiss, mänskliga faktorn du vet.
– Vi kan tyvärr inte hjälpa dig för såna är reglerna.
– Ok men tänkte att det är så uppenbart fel att ni skulle vara hyggliga och hjälpa mig ändå.
– Tyvärr, jag kan koppla dig vidare, men du kommer ändå att få samma svar.
Någonstans där gav jag upp. Tack och lov utan irritationer mot den stackars kvinnan vid SJs galärer. Men när regler och brist på flexibilitet övergår i flathet blir jag lite sur. Att jag åker med SJ för tiotusentals kronor om året spelade förstås ingen roll. För regler är regler tycker SJ. De satsar förstås miljoner på en massa dumma lojalitetsprogram som de kunde lägga på annat. Just där och då ville jag bara rulla ihop deras fåniga SJ priokort till papiljotter och kasta på spåret. Men det tjänar förstås ingenting till. Den logiska slutsatsen att själv försöka släppa på min egen irritation växte sig allt starkare. Efter att ha spontanskrivit några rader på Facebook om det hela gav jag mig av till centralen. I tunnelbanan fladdrade dock några tankar om SJs fel och brister förbi.
– Det blir säkert förseningar bara för att jävlas ytterligare, eller tågskrället fastnar i en snödriva utanför Skövde etc. var vad jag tänkte.
Jodå visst blev det så. På perrongen plingar det till. Inget tåg 14.55. Ny tid 15.45. Ähhh jag visste väl det. Irriterande. Väskorna släpades ner under jord igen till sittplats på Burger King. Efter en stunds förströelse med telefonen går jag in på appen Tågtavlan där alla förändringar i tabellen syns i realtid. Nice! Och vad ser jag. Mitt Göteborgståg har ändrat sig till 15.35. Samma spår 12. Perfekt! Jag kilar upp på perrongen och behöver inte vänta länge. Minuter senare sitter jag och jäser på plats 44 medan tåget rullar ut från centralen. Allt är glömt och jag fiskar upp en god bok ur dataväskan.
Konduktören, eller tågvärden som det heter nuförtiden dyker upp. Jag lämnar världsvant över telefonen med min SMS biljett. Då kommer det.
– Du ska till Göteborg va sa han på klingande östgötska och gav tillbaka telefonen.
– Ja.
– Men det här tåget är på väg till Norrköping…
Vad. Hur i he.. kan det vara möjligt sa jag högt och gick in på tågtavlan på telefonen. Mycket riktigt hade de flyttat fram tiden på Göteborgståget igen. Jag min klant hade glatt klampat på fel tåg som gick från samma spår… Ridå.
Så vad handlar detta om egentligen? Lagen om alltings jävlighet? SJs fel? Näe.
Inte alls, det är ett solklart fall av attraktionslagen. Be så ska du få. Och som jag bett om problem med tågen ända sedan jag gick i fällan med det där olyckliga samtalet till SJ i förmiddags. Jag har bett hela dagen om vad jag inte ville ha. Och det jag inte ville var precis vad jag fick.
Nu några timmar senare efter tågbyte sitter jag ånyo på tåget mot Göteborg. Och vad får jag i handen? Jo, en nöjd kund undersökning från SJ. Haha va underbart! Undrar vad jag ska skriva?
Lämna ett svar