Under palmerna igen, på terassen till vår vackra och enkla hydda slår jag mig ned för att sammanfatta vår Indien resa.
Vi har nu varit här i en vecka. En vecka är lång tid bortom distraktioner och svensk vardag. I nuet står tiden still och allt känns på riktigt.
Hjärtat slår lite snabbare eller hör jag det bara något tydligare för så här tacksam har jag inte varit på länge.
Packningen är klar, allt ihop rullat och stranden väntar några timmar till. Allt står still och ögonblicket är nästan magiskt.
Tårarna rinner…
Tack!
Lämna ett svar