Kameratömningen här på bloggen rullar vidare. På nyårsafton föll det sig att vi just hade lämnat in hyrbilen på flygplatsen i Fort Lauderdale och vinkat av sönerna på sitt flyg hem mot Sverige. Natten före hade vi funderat fram och tillbaka hur vi hade tänkt oss att fira nyår. Svaret blev… två billiga flygbiljetter till Las Vegas..
The strip.. plötsligt var vi här. Lite kallare än Florida intresset för gambling och shower ännu iskallare. Men hey.. vi tog oss hit!
Dagen efter.. eller vi anlände precis på 12-slaget till vegas och fick hålla till godo med vad vi hittade. Det blev ett typiskt amerikanskt hotell eller motell. Två jätteherrjösses king size beds och en TV. Vad vi inte tänkte på är att rummen är dyra på nyår. Jäättedyra!!Det här va bättre! 40 dollar per natt, litet rum på 18:e våningen med faktiskt riktigt bra utsikt. SLS Las Vegas hette hotellet. Therese verkar trivas!Hotellens uträkning med de billiga rummen är såklart att vi ska blåsa hela löningen nere i casinot. Men visst måste vi dra i banditen på plats i Vegas. Vår investering på 20 dollar hade blivit till 60 när vi begärde cashout på banditen. Det ville sig inte så vi fick kalla på management innan vi fick ut feta fina vinsten 🙂Nästa investering i spel, och…den sista för den här gången blev en 65 dollars buy in i poker på Mirage. Per Appelqvist a.k.a Perry Appleqvist blev det som skulle gå upp mot hajarna i Vegas.Låt er inte luras av Perrys muntra min. Pokerspelet avslutades brutalt efter 2,5 timmars slit. Par i ess och sjuor fick Per att skjuta in allt han hade. Synen kom från en glad amerikan med ess och knektar som träffade två par på sista kortet. Solen i moln och den bittra spelaren förevigad av fru Appelqvist på the strip :-). Vad är väl 65 dollar mot en bal på slottet… Nu struntar vi i det här och blickar framåt mot…The Pinball hall of Fame i Vegas… Ett eldorado för en son of the eighties… En hel lada proppad med flipperspel från förr. Allt som behövdes var en hög med quarters. Mungiporna upp och tron på livet ett faktum igen. Forza pinball machines!! Åk dit om du vill bli glad!Jodå Therese spelade också. Någon som kommer ihåg Kizz? Flipperspelet alltså? Riktig state of the art från 1979.. Visst stod ett på Folkeryds i Burgsvik när det begav sig? Men nu… no more gambling or pinball. Off to the mountains we go..
Det pratas om olyckan att bo i trailer i USA. Men att göra det mitt i det här storslagna landskapet är nog inte så farligt. Utsikten slår lätt en tvåa i Brandbergen på fingrarna!
Ja nu gick resan upp mot bergen och tre olika delstater. Det tar vi en annan gång. Kameratömning är kul!
Röklukten efter branden har börjat släppa så smått. All snö, nästan en halv meter djup har dessutom töat bort på ett kick. I morse tittade solen fram och vi med den. Plötsligt var det vår och trädgårdsarbete som avslutades med målning av källaren.
Rensa sly från garagetaket i december. Jodå, bara solen skiner och den rosa mössan sitter rätt.Vad är en tidig vårdag, hmm nåja utan att lufta Svarten. Vägarna var torra och solen sken. Då kliar det i startnyckeln. Bilden tagen idag längs med Eke-vägen. Julens höjdpunkt!Hur vi sen efter en lång dag i friska luften kommer på tanken att måla om i källaren är ett mysterium. Men vi gjorde det. På köpet fick vi igång två jultrötta chipsätande tonåringar som hjälpte till att rolla. Resultatet? Riktigt bra!
Idag var det julmarknad i Burgsvik på Storsudret, Gotland och det kunde vi ju inte missa. Så om än lite trötta pulsade vi på oss massa lager på lager av kläder och pekade kylaren de drygt en och halv milen söderut. Gatorna var redan fulla av bilar och det andades julstämning och social mingelglädje. Många verkade känna varandra. Märks att Burgsvik är ett litet samhälle. 🙂
Julmarknaden bestod av räddningstjänsten som visade sina brandbilar, hem och skola som sålde lotter, lokala kändisar säljandes sina egna böcker, häst med släde för den som ville åka. Som grädde på moset hade en lokal uppfinnar-jocke visning av sin traktor från femtiotalet. Totalt ombyggd med Volvo turbo och allt drog han några repor i snön till folkets jubel. Traktorn får dock ursäkta. Hetast på Burgsviks marknad bland hembakt och fårfällar var utan tvekan de heta lokalproducerade utemöblerna. Syns på bilden! Kul! Jag minglade sedan ganska direkt ihop med en av brandmännen på bygden som berättade Gotlands räddningstjänst historia. Intressant, är ju lite extra intresserad eftersom de är kunder på våra ledarprogram i Göteborg. Hur som helst kändes den lokala förankringen och glesbygdens många gånger utsatta läge som något som också var positivt, som brandmannen sa. Vi går ihop och påverkar politiken. Fick behålla vår skola till exempel. Ja den kollektiva gemenskapen var det inget fel på.
Fastnade sen med kyrkorådets representant som bjöd på glögg från Svenska kyrkan och hamnade i nästa intressanta diskussion om kyrkans nuläge med flera byten av kyrkoherdar till min egen historia i kyrkan. Samtidigt ljöd julmusiken från scenen och föräldrarna drog runt barnen runt julgranen. Idylliskt! Jag verkligen älskar lokala samlingar på landet. Det finns någon genuinitet över dem som smittar.
Vidare till Folkeryds för en kaffe med släktingar till Per. Här träffar vi också på en Sudretprofil, en storbonde med många och glada skratt, som för övrigt bor granne med Sofia Wistrand. Ja kuriosa förvisso. Där fastnade vi i en timme till innan vi vände kosan hemåt mot Havdhem för att laga en god julelunch.
Passar på att önska er massa goda julupplevelser utöver det vanliga! 🙂
Sista dagen på en veckolång vistelse i Småland och på Öland. John skulle ta tåget från Oskarshamn till Stockholm. Paret Appelqvist skulle rulla på Gotlandsfärjan för att runda av med några veckor på Sudret. Innan dess var det först sju mil till Oskarshamn från Kalmar. När John tog tåget var vi där i så pass god tid att vi hade många timmars väntan framför oss. En liten roadtrip in i de småländska urskogarna kändes därför lockande. Färden gick längs med E22an och vi vek av mot Figeholm med glass-stopp i Klintemåla. Vi eller jag (Per) gick sedan loss på en riktig nostalgifest och besökte Grönö i den småländska skärgården någon kilometer från Klintemåla. Ett ställe jag tillbringade fyra fem somrar som barn när farsan hyrde ett gammalt fiskartorp där. Vill minnas att det var sent sjuttiotal till möjligen tidigt åttiotal. 30 år sen sist. Nåväl, nu uppenbarade sig läget att åka dit medan vi väntade in färjan. Jag mindes möss, mygg, mer mygg och riktigt riktigt sköna naturupplevelser och en hel del fiske. Och så utedasset förstås!
Hamnläget i Centrala Klintemåla. Sommarbutiken fortfarande öppen 30 år senare. Nästan 40kr för två glassar var som hittat. Priset på lakritspuck har gått upp sen senaste besöket här!Grönö såg faktiskt ut precis som för 30 år sen. Långt ifrån storstäderna tycks ibland tiden stå stilla. Här ändras ingenting i onödan. Mycket trist dock att höra att ägaren av det mesta här nere, Conny hade gått ur tiden alldeles för tidigt året innan. En som jag minns det väldigt snäll och intelligent man som gillade att umgås med sig själv.Huset, eller Vakthem som det kallades. Myggen finns kvar, och enligt familjen som numera tillbringade sommaren här kunde man fortfarande höra mössen på vinden.Säga vad man vill men stället ligger väldigt naturskönt. Som barn var det fiske som gällde. Oj vad enkelt det var att fiska här, högg av bara den. Men he… vad med mygg. Det är vi förskonade från på Gotland. Tack och lov!Båthuset på Grönö. Murket men med repad brygga. Ändå helt otroligt att det står pall för tidens tand. Det var ruttet redan för trettio år sedan. Förr byggde man ordentligt. Rusta och kinesiska friggebodar kände man inte till.Det kanske bästa av allt. För trettio år sedan lämnade vi den gamla Ryds-kanoten vind för våg. Jag var helt övertygad om att den skulle stå kvar. Och mycket riktigt, när vi gläntade på dörren till ladan så låg den där. Kul!