Kunskap är makt sade den brittiska filosofen Francis Bacon för över 400 år sedan. Och ingenting kunde vara mer rätt. I alla fall inte då. Faktiskt höll den gode Francis citat sig aktuellt ända fram till att världen rycktes med i kanske mänsklighetens största uppfinning hittills; Skapandet av vad som idag är fenomenet internet. Tack vare internet har ju alla människor kunskap om vad som helst. Det spelar ingen roll om det är hela universitetskurser, inspirerande föreläsningar eller ett youtube-klipp som beskriver hur du byter däck på bilen. Internet har på många sätt gjort vår tillvaro mer jämlik. Så vad händer om en stor del av jordens befolkning plötsligt har tillgång till massor av kunskap? Vilka är det som står ut i ett samhälle där alla vet mer och där högskoleutbildning inte längre är en säker jobbgarant? Eftersom samhället och arbetslivet genom internet har blivit så transparent så innebär det att till exempel arbetsgivare numera börjar uppmärksamma nya värden hos människor.
Förr i tiden trodde man att framgång på jobbet berodde på en rad saker kopplade till vetenskapen och här, långt före internets intåg, var det just dem som satt på den väl förborgade kunskapen som var de stora vinnarna. Att bygga relationer, uppmärksamma sina egna värden eller förstå sina kollegors värden var det ingen som tänkte på. I början av 1900-talet mätte man efter Taylors principer om att människor kan prestera effektivt likt maskiner. Till viss del lever Taylors principer vidare men problemet är att människans komplexa sinne inte kan självmotivera sig under en längre tid. Om det förr i tiden handlade om den tunga industrin ser vi idag likheter med exempelvis moderna callcenters. Det gäller inte alltid men väldigt ofta handlar vardagen där om repetitiva arbetsuppgifter efter tydliga instruktioner. Följaktligen klarar tyvärr väldigt få människor av den här typen av jobb under en längre tid med bibehållen produktivitet och inre tillfredsställelse.
Senare gjorde IQ-testet sin entré. Nu handlade allt om det mänskliga sinnet som bärare av framgång. Det tydde förvisso på en form av logisk intelligens som är odiskutabel men ingenting om din egentliga förmåga att exempelvis leda och förstå din omgivning. Därpå kom det freudianska tänkandet och med det personligheten som en ingrediens och mätinstrument för framgång. I samband med detta kom även olika personlighetstyper och Myer Briggs i ropet. Inte illa även om en enkel slutsats är att personligheten är svårare att mäta och enklare att manipulera. Även om det var en framgång i sig att börja se nya egenskaper än de rent logiska och kunskapsmässiga.
Sedan började det hända saker när den emotionella intelligensen kom på agendan. Redan 1973 började McClelland forska på området. Han kom fram till att det var de emotionella kompetenserna som till skillnad från IQ och personligheten hade den största påverkan på outnyttjad jobbpotential. Kompetenserna empati, självdisciplin och initiativ gjorde enligt forskningen störst skillnad. Dessa ingår i Emotionell Intelligens (EQ). Vackert så och EQ:n börjar alltmer få den plats den förtjänar.
Men nu pekar mycket på att vi står inför ytterligare ett skifte. Igen. Att tiden är inne för att omvärdera synen på framgång och prestation. Det handlar om att det är måttet på autenticitet på arbetsplatsen som visar på störst mänsklig framgång och utnyttjad jobbpotential. Om vad autenticitet på jobbet handlar om ska jag snart berätta mera om i del 2 i denna lilla miniserie. Det inlägget postas under nästa vecka.
Men fram till dess kanske du själv har funderat på om gamla tiders sätt att se på din eller omgivningens potential har hämmat dig eller andra? Hur kan vi göra nytt och frigöra det vi har inom oss? Kommentera gärna!
Henry Fords legendariska löpande band i Detroit på 1920-talet. Frågor om de anställdas EQ och outnyttjade potential låg antagligen inte högst upp på den dåvarande personalchefens agenda.
