Härom dagen var en stor dag för oss, Per och Tess. Då kritade vi ned våra signaturer på ett köpeavtal på Ekegården.
Kort efter att vi hade funnit varandra för drygt fyra år sedan började vi prata om vad vi verkligen ville göra. Ganska snart satt våra affirmationer som gjutna. Vi ville tillsammans driva en kursgård på södra Gotland. Fråga oss inte hur det gick till men nu är vi där! 🙂
Mer kommer när vi tar över och flyttar in den 1 augusti! Cheers och grattis oss!! 🙂
Ett stenkast från oss i Havdhem, närmare bestämt i Eke finns Suder Country. Ett helt osant ställe som hämtat ur någon amerikansk film. Vid en öde landsväg bland åkrar och kossor har riktiga eldsjälar byggt upp ett country & western ställe med scen både inomhus och utomhus. Hur häftigt som helst. På nationaldagen var Elisas på besök i Eke. Bloggen kunde förstås inte låta bli att avlägga ett besök! Det blev en cykeltur till Eke för att dansa bort några kalorier. Självklart hängde kameran med hela kvällen! 🙂
Brasan värmer gott framför oss. Vi håller handen, sitter och njuter och tystnaden bryts bara av eldens knastrande kalas på den torra björkveden. Mysigt! För bara en månad sedan såg våra liv helt annorlunda ut. Storstadsliv. Men där och då frågade vi oss hur vi egentligen skulle vilja ha det.
Beslutet om att flytta till Gotland togs med en gång. Vi ville samma sak utan att ens pratat om det på allvar. Nu har vi packat minst hälften av våra saker, och bäst av allt, vi har fått med oss våra kära tonåringar till ett liv på landet. Löftet om något nytt och spännande och inte minst frihet på moped lockade även dem.
Att ta beslutet var inte svårt, utan det var nästan som att det väntat på oss. Det var så enkelt. Så givet. Vi valde att leva mer, som det så bra beskrevs av Jennifer Wegerup i Aftonbladet idag. Kanske blir vi kvar här, kanske lockar staden igen, eller någonting helt annat. Men huvudsaken är att inte vänta, utan att faktiskt välja att leva vårt bästa liv nu.
Underbart att betrakta min man som så självklart tar boken, stolen och trär kepsen på för att vada ut och mitt i vattnet vid Grötlingboudd ställa ned stolen och parkera sig. Där och då avnjöt han sedan flera timmar av skön avkoppling och läsning. Till och med våra solgrannar bredvid stannade och kommenterade Per där han satt.
-”Ser så skönt ut, skulle ta ett kort på honom. Det skulle passa i tidningen.”
Ja så var det verkligen och kanske är det som allt handlar när vi ska skapa välmående mitt i vardagen. Att njuta så mycket vi kan av det lilla. Som att ta solstolen ut i vattnet och stanna där riktigt länge.
I förmiddags tog vi bilen ut på små vägarna här på Sudret. Vi hade hört talas om Grötlingboudd som sas ligga här precis bredvid Havdhem där vi bor. En långgrund badplats med vacker natur. Sväng in där skyltarna visar på Nybro, sa de. De som rekommenderade stället. Det passade oss precis perfekt idag. Nära hemma. Festligt med namnet på skylten för just i Nybro bodde jag som tonåring, ingen vacker plats direkt men det var verkligen detta Nybro.
Minsann, det som mötte oss var vidsträckt och vacker natur med enbuskar och långa smala gotlandsvägar. Ned kom vi till det sköna och nu mycket varma vattnet. Långgrunt var det men badplatsen hade en skön oas där man kunde gå i från piren. Gotland har sannerligen små smultronställen som vi ännu inte upptäckt. Konstigt! Har ju nästan varit överallt. 🙂
Med sköna och soliga hälsningar från vackra Gotland där solen alltid skiner…nästan.
Tess & Per
Ulrika Davidsson heter en kostboksförfattarinna. Har inte läst några av hennes kreationer men hamnade ändå på hennes helt nyöppnade restaurang i Rone här nere på gotländska Sudret. Allt började med att vi köpte en gammal cykel av den mycket trevliga pch pensionerade gårdsloppisinnehavaren Ingvar i Rone. Vi hann knappt komma ur bilen innan Ingvar tipsade om sin granne Ulrika som han hade varit och smort kråset hos kvällen innan. Jodå bättre PR-man än Ingvar finns nog inte så vi bestämde oss för att testa GI-middagen kvällen därpå. Dessutom med självkänslans egen apostel här i Sverige som middagstalare. Vi menar förstås Mia Törnblom 🙂
Nåväl, vi hade en helt underbar (och nyttig) kväll i Ulrikas nyrenoverade gamla svinlada. Hemma hos Ulrika heter stället. Och vi kände oss faktiskt som hemma 🙂 Mia for runt som en virvelvind och pratade självkänsla medan innehavaren bakade efterrätten i samma lokal. Kul och faktiskt hysteriskt prisvärt! Det blir garanterat ett återbesök senare i sommar.
På altanen under himmeln spenderade vi halva dagen med att vara djupt försjunkna i varsin dator. Skrivandet har tagit fart på riktigt. Solen värmde riktigt ordentligt ibland till att vara helt frånvarande och då blev det nästan kallt. Svensk sommar helt enkelt!
Vad jag uppskattar att vara ute hela dagarna, ta cykeln en sväng på de gotländska vägarna, åka på en loppis och bara hänga i trädgården. Just nu ofta med datorn under armen för att förflytta mig till någon ny plats att skriva på.
Något som jag också börjat mycket mer med är att fotografera. Så kameran ska ligga framme och redo för att användas. Har alltid älskat att se världen genom linsen men nu har det blivit mer av en varje dag syssla.
Kreativiteten har vaknat än en gång här på Gotland. Magin finns här. Så någon annan bättre miljö än den här kan jag i dagsläget inte tänka mig för att skapa och skriva bok.
Nu önskar jag er alla en supergod sommarhelg med massa sköna stunder!
Äntligen åker vi på de gotländska vägarna igen. Naturen bländar oss med sin skönhet och de stora rapsfälten utmed Fröjel kusten får oss att stanna bilen för att ta kort. Per svänger av nästan ned i ett dike bara för att frun vill fotografera. 🙂
Vi känner båda lyckokänslor när vi svänger in på vår väg och kommer fram till vårt hus. Hemmakänslan är stor. Gotland du skänker oss stor glädje!
Önskar er en fin söndag!
Knallblå himmel och ett gnistrande vitt flygplan möter mig på Göteborgs City Airport. Nog är det så att jag längtar efter Gotland när jag inte är där. Eller kanske längtar jag efter mig själv så som jag känner mig när jag är där. Fri, kärleksfull, harmonisk, solig och vacker. Det är något med den gotländska naturen och ljuset där som gör mig så lycklig.
Nu sitter jag här på flygplatsrestaurangen och ser ut över parkeringen och faktiskt ser min man när han rullar in med bilen för att hämta mig. Min fina man och vår alltid fullpackade bil. Underbart!
Häromdagen kom sotaren och gjorde rent i skorstenen. Perfekt, då kunde vi äntligen elda i den fina öppna spisen på julafton! Ved anskaffades och eld gjordes upp. Och som det brann och vilken fyr! Temperaturen i vardagsrummet steg snabbt från kylslagna 18 till gosiga 25 grader. Jippeeee!!! Vilken glädje, även om det luktade satan av all rök som vi trodde berodde på att vi inte fick spjället tillräckligt tätt.
Ett par dagar senare och dan före dan var det dags för brasa igen. Vi eldade ett par timmar och njöt av värmen. När elden varit släckt ett tag luktade det påtagligt med rök i köket. Upp med dörren till vinden. Rökfyllt! Men vi eldar ju inte… Samtal till 112 och Räddningsjänsten. Jo, de skulle skicka en bil.
Efter fyra timmar var branden bakom spisen under kontroll. Lång tid gick åt till att bevaka att inte glöd låg och överlevde i husets isolering. Chockade och med insikt om att vi haft en vansinnig tur när vi eldade första kvällen. Vi gick alltså och la oss antagligen med en pyrande bjälke redan då. Utan brandvarnare… tacksamhet mot ödet var ordet. Många extra tack också till den fantastiskt duktiga Mimmen Eriksson och brandsoldaterna från Hemse som inte bara kom så snabbt, de hittade den lömska eldsvådan också.