Knallblå himmel och ett gnistrande vitt flygplan möter mig på Göteborgs City Airport. Nog är det så att jag längtar efter Gotland när jag inte är där. Eller kanske längtar jag efter mig själv så som jag känner mig när jag är där. Fri, kärleksfull, harmonisk, solig och vacker. Det är något med den gotländska naturen och ljuset där som gör mig så lycklig.
Nu sitter jag här på flygplatsrestaurangen och ser ut över parkeringen och faktiskt ser min man när han rullar in med bilen för att hämta mig. Min fina man och vår alltid fullpackade bil. Underbart!
Lämna ett svar