Det är söndag och din partner i vardagsrumssoffan sträcker sig efter datorn. Hörlurarna pluggas varsamt in i öronen och därpå åker fötterna upp på bordet. Han ska kolla på hockey och för en stund försvinner han till Joe Louis arena i Detroit där de tydligen spelar. Men du själv är kvar i vardagsrummet. Du och de där två gemensamma tekopparna du just kommit in med. Mysig söndagsstund. Tjohej du…
Nu känner du att du vill ha hans uppmärksamhet gällande den gemensamma testunden. Därför avbryter du honom.
Hur är det egentligen i din relation? Kräver du ibland den andres uppmärksamhet oavsett vad han eller hon gör?
Min man kräver aldrig min uppmärksamhet när jag håller på med något. Jag känner att han inte vill kontrollera mig eller lägga sig i utan att jag fritt kan göra det jag vill när jag vill. Skönt men jag vet att det inte är någon självklarhet. Ibland tycker jag att jag avbryter honom när jag vill ha hans uppmärksamhet. Men det handlar alltid om min egen sinnesstämning när det sker. Tack och lov väldigt sällan.
Jag tror på att tillåta varandra att göra det vi vill utan att kräva uppmärksamhet hela tiden. Låt oss uppmärksamma vad den andra gör innan vi avbryter samt gärna ställa frågan om vi faktiskt behöver avbryta. Är det viktigt?
Inspirationstips:
Tillåt varandra att göra det ni vill.
P.S. Som i tv-serien Bullen har exemplet ovan eller bilden inget att göra med verkligheten. 🙂
Lämna ett svar