Kategorier
relationer

Mina armar är de för stora?

Sitter just ni på ett thaiställe i Stockholm. Är man ensam iakttar man mer vad som sker runt omkring en. Bilarna och bussarna kör på Kungsgatan utanför medan personalen serverar rå fisk i ett furiöst tempo. Alltmedan de högljutt kommunicerar med varandra på thai. Mitt i detta så tittar jag upp från tallriken med röd curry och grönsaker och det som fångar min uppmärksamhet är två olika par på varsin sida om mig på restaurangen.

Det ena paret jag ser är en vacker kvinna i 30 års åldern med svart pagefrisyr och rött läppstift och mittemot hennes väninna i 50-års åldern med grått vackert hår och orange/röda kläder av snygg bohemkaraktär. De pratar om hur de uppträder på olika scener och om konstnärers lidande. Minnen från när de spelade i Odysseus och borgmästaren var där. Spännande. Och jag kan förstås inte undgå att höra eller se scenen som utspelar sig till vänster om mig. Färgglada kläder och en dialog mellan generationer med samma intresse för teatern som ett starkt kulturellt uttryck i samhället. Jag kunde nästan känna deras passion för deras gemensamma intresse. För mig som passivt iakttog dem, gav de intryck av att vara avslappnade, glada och tillfredsställda. Sånt brukar sällan gå att förställa.

Hos det andra paret till vänster i 30 års åldern lät det annorlunda. De var snygga, smala och stylade med moderna märkeskläder. Hela deras samtal kretsade kring utseende och träning. Lånar några meningar ur deras samtal.

”…mina armar tycker du de är för breda? Känner att de är det. Trivs inte alls.”

– ”Näe gumman de är fina annars skulle jag sagt något, det blir ju så om du tränar. Jag själv som eftersträvar och vill ha breda armar.”

– ”..men jag vill ha smala armar. När jag såg mig i provhytten såg de groteska ut. Tycker du de är fina?”

Deras samtal fortsatte kretsa kring utseende och hur de uppfattas av andra.

De verkade mindre glada och tillfredsställda. Perfekta kroppar var deras tema. Det saknades passion och glöd.

Så olika samtal och uttryck. Jag vet inte vem av dem som egentligen var mest nöjda, tillfredsställda eller lyckliga. Det vet bara de. Men just här och nu signalerade de helt olika uttryck som fångade min uppmärksamhet.

Dagens tips: Fråga dig själv;

Hur tror du människor ser på dig?
Vad skulle de berätta om dig om de satt bredvid dig på en restaurang?
Hur ser du på dig själv?

20120309-183647.jpg

Kategorier
Jobb vardag

Lunch på pedagogiska

Idag på lunchen hamnade vi på pedagogiska institutionen här i Göteborg. Inte för att vi ska lägga in oss på en kurs, utan för att äta lunch i deras cafeteria. Pedagogen ligger alldeles runt hörnet intill kontoret men vi har ändå aldrig varit här tidigare. Gick själv och läste pedagogik och didaktik på pedagogen när institutionen låg i Mölndal. Menmen det är en annan historia. Idag lockade bara deras lunch.

Miljön är ljus med stora fönster runt om, studenter sitter med grupparbeten och sina matlådor. Minns känslan av studietiden när jag hör diskussionerna här bredvid. De är lika långsamma och utvecklande som förr, bara penna och papper som är utbytta mot laptops.

Idag blev det bakad potatis, ingen höjdare direkt men upplevelsen handlar mycket om det totala för mig. När Per tittar på mig och ler så spelar potatisen mindre roll och känslan av att äta lunch med min kollega och man på ett nytt ställe känns betydligt bättre än med två inköpta sallader i plastförpackning från seven eleven som skulle intas på kontoret. Här är upplevelsen idag mycket bättre! Ett banalt val, men ändå ett rätt val mot en lyckad dag. Små saker som betyder något.

20120229-134626.jpg
Inifrån cafeterian.

20120229-141109.jpg
Lasagne eller bakpotatis? Där är bara att välja bland två matalternativ. Det blev 2 x potatis idag.