Sitter just ni på ett thaiställe i Stockholm. Är man ensam iakttar man mer vad som sker runt omkring en. Bilarna och bussarna kör på Kungsgatan utanför medan personalen serverar rå fisk i ett furiöst tempo. Alltmedan de högljutt kommunicerar med varandra på thai. Mitt i detta så tittar jag upp från tallriken med röd curry och grönsaker och det som fångar min uppmärksamhet är två olika par på varsin sida om mig på restaurangen.
Det ena paret jag ser är en vacker kvinna i 30 års åldern med svart pagefrisyr och rött läppstift och mittemot hennes väninna i 50-års åldern med grått vackert hår och orange/röda kläder av snygg bohemkaraktär. De pratar om hur de uppträder på olika scener och om konstnärers lidande. Minnen från när de spelade i Odysseus och borgmästaren var där. Spännande. Och jag kan förstås inte undgå att höra eller se scenen som utspelar sig till vänster om mig. Färgglada kläder och en dialog mellan generationer med samma intresse för teatern som ett starkt kulturellt uttryck i samhället. Jag kunde nästan känna deras passion för deras gemensamma intresse. För mig som passivt iakttog dem, gav de intryck av att vara avslappnade, glada och tillfredsställda. Sånt brukar sällan gå att förställa.
Hos det andra paret till vänster i 30 års åldern lät det annorlunda. De var snygga, smala och stylade med moderna märkeskläder. Hela deras samtal kretsade kring utseende och träning. Lånar några meningar ur deras samtal.
– ”…mina armar tycker du de är för breda? Känner att de är det. Trivs inte alls.”
– ”Näe gumman de är fina annars skulle jag sagt något, det blir ju så om du tränar. Jag själv som eftersträvar och vill ha breda armar.”
– ”..men jag vill ha smala armar. När jag såg mig i provhytten såg de groteska ut. Tycker du de är fina?”
Deras samtal fortsatte kretsa kring utseende och hur de uppfattas av andra.
De verkade mindre glada och tillfredsställda. Perfekta kroppar var deras tema. Det saknades passion och glöd.
Så olika samtal och uttryck. Jag vet inte vem av dem som egentligen var mest nöjda, tillfredsställda eller lyckliga. Det vet bara de. Men just här och nu signalerade de helt olika uttryck som fångade min uppmärksamhet.
Dagens tips: Fråga dig själv;
Hur tror du människor ser på dig?
Vad skulle de berätta om dig om de satt bredvid dig på en restaurang?
Hur ser du på dig själv?
Lämna ett svar