Kommer ni ihåg filmen från åttiotalet? Då som nu en trevlig film som även dagens ungar gillar. Nävål, just nu sitter vi inte i professorns DeLorean som ska ta oss in i framtiden, men väl på Gotlandsfärjan mot Oskarshamn.
När jag tittar ut över vattnet och lutar mig tillbaka i de hårda och något obekväma gröna färje-stolarna tänker jag på hur mycket av vårt liv som vi ägnar åt resande. Precis när jag sitter mitt i de tankarna säger Per; ” snart hemma”, och då ler vi. Var är hemma? Just nu är vår boendefront minst sagt osäker. Ska precis byta en lägenhet mot en större och samtidigt håller vi precis på att köpa ett hus på Gotland. Det låter ju något det. Kanske tid för ett radhus i ett tryggt villaområde?
Det vanliga har aldrig lockat vare sig mig eller min man, tur för oss att just vi träffades ;). Så det lär bli mer av det osäkra.
Vi har kommit på att vi mer söker en plats att spendera vår tid på och drömmer oss bort till just Gotland och en Gotlandsgård (blev ju nästan en men vi backade i budgivningen). I vår dröm håller vi kurser, bloggar, skriver och lever lantliv på gården, på vårt sätt. Men barnen drömmer inte samma drömmar så storstäderna hägrar ett tag till. Det är ju för all del helt ok med Stockholm och Göteborg också. 🙂
Ordet vanligt återkommer just nu i mitt liv. Igår pratade min fina väninna Eva och jag länge om det vanliga. Hur vi i 40 års åldern har omvärderat ordet vanligt och nu mer söker livet där det är – som det är. Håller ni med? Men jag får nog fundera på vad vanligt innebär för mig. 🙂 Någon som har något förslag på vad det kan vara?
Just nu är vi i alla fall på väg tillbaka till framtiden i Göteborg, med ett stopp i Kalmar och mormors 80-års fest.
Bilden tagen idag på Gotlandsfärjan. Loggan lånad från filmen med samma namn som inlägget 🙂
Vi vågade elda. Äntligen sitter vi här igen i Havdhem framför den öppna spisen. Brasan sprakar och det är alldeles tyst. Förutom när Per tidigare spelade gamla LP skivor på vår antika skivspelare. Då lät det poppigt värre.