Lördag morgon. Jag går runt i morgonrocken hos syrran i hennes och familjens nyinköpta hus. Min svåger och barnen har gett sig iväg för vi ska ha systerdag, en hel dag för oss själva. Bara vi! Som jag sett fram emot detta. Kvällen ska kulminera med en inplanerad 40 årsfest för en gemensam vän inne i Göteborg. En glad social dag.
Duschar snabbt, struntar i håret, ska ju ändå bada snart, på med mysbyxorna. Vi sätter oss i trädgården med varsin kaffekopp och pustar ut. Allt är lugnt och skönt, barnen har åkt och det är bara vi. Sällsynt nu förtiden. Enkelt är ett ord som kommer till mig. Systertid när den är som bäst.
Plötsligt höjer syrran rösten och beter sig konstigt. Vad har hon i kikarn?
– ”Jag vill berätta något för dig”, säger hon och pulsen stiger. Jag känner att det är något stort hon ska berätta, hela hennes uttryck säger det. Nu släpper hon bomben tänker jag och vet långt därinne att möhippan är på gång men 40 årsfesten ikväll då. Jag ser mig runtomkring och förstår att jag är grundlurad!!! Något är på gång, det känns i luften.
Syrran börjar berätta högt om en vän, du träffade henne för tio år sen och hon är starkare än alla andra. Du har till och med sagt att hon kan lyfta en tvättmaskin. Samtidigt som jag säger Petra kommer hon uthoppandes ur trädgårdsbuskarna där vi sitter. Glädjen vet inga gränser, vi skrattar och kramas om vartannat. Jag tar mig för bröstet och känner mig nästan i chock. En efter en berättar hon om, jag gissar och ut kommer ytterligare en. Så håller det på tills jag känslomässigt är helt slut och börjar gråta. Då gråter vi flera stycken. Glädjetårar.
De har kommit ända hit för min skull. Otroligt och sant. Tack!
Fortsättning följer.
.
Lämna ett svar