Detta med att gå till jobbet är fascinerande. Vare sig det är regn eller solsken går vi dit, eller vi förväntas i alla fall göra det. Vi går också till jobbet även om vi är ledsna, glada eller till och med om vi inte känner för det. Så om vi tar oss dit för att vi vill eller måste är högst individuellt.
Vare sig vi drivs av att gå till jobbet och göra det vi gör eller skala en banan för att vi är hungriga så är det våra triggers och det vi antingen vill uppnå eller undvika med att arbeta som styr varför vi gör det vi gör. Det är ruskigt intressant. Tycker då jag…
Så en av mina drivkrafter är just drivkraft. Varför gör vi det vi gör? Det är så spännande och fascinerande att det blivit ett yrke tillsammans med min fina fru Therese. Nåväl, det enda som är säkert med framtiden är ju som bekant att den är osäker. Idag hade jag hade förutspått en flitig och arbetsam dag på kontoret men istället hände en massa annat.
Vaknade upp på morgonen och mådde pyrt. Sjuk alltså. Men det hindrar inte att jag är lika dum som många andra som går till jobbet ändå. Jag ryckte istället till mig datorn för att boka en tid på bilprovningen till nästa vecka. Och vad såg jag.. jooo en tid om bara 20 minuter på stationen några hundra meter bort. Så jag begav mig raskt dit.
Det visade sig bli en av de trevligare av alla besiktningar jag varit på. Idag var det ingen sur farbror i grön rock med ishacka. Nej, istället en rasande trevlig ung man som var mer intresserad av mig som person än bilen. Vi hade hur sköna samtal som helst om bilprovningen, livet och meningen med jobbet. Såklart kunde jag inte låta bli miljonfrågan.
Vad är det bästa med att vara besiktningsförrättare?
Svaret var så långt ifrån trasiga ljuddämpare och glappande hjullager man kan komma.
– Tja, det bästa av allt är alla människor. Du förstår skenet bedrar ofta. Den fattige kan åka Mercedes och styrelseordföranden i börsbolaget kan komma i en gammal hög. Inget är vad man tror om folk och deras bilar. Jobbet är inget speciellt, men som sagt folk öppnar sig när jag frågar vad de gör annars. Då trivs jag!
Sjuk men på ett riktigt bra humör satte jag mig i bilen och åkte mot kontoret. Besiktningen då? Blankt papper såklart! 🙂
Illamåendet tilltog och på kontoret kom jag på att jag kunde ringa sjukvårdsupplysningen. Efter att ha förklarat min fråga menade den mycket trevliga syster Cecilia i andra änden att det nog var smartast av mig att uppsöka närmaste sjukhus och ta några prover. För säkerhets skull! Så då gjorde jag det.
På britsen under provtagningen missade syster Lisa ådran på min högra arm och hon letade en ny på den vänstra istället. Under tiden fick vi gott om tid att prata om vad som var bra och dåligt med just hennes jobb. Jag var ju uppvärmd i frågan av Svensk Bilprovning. Jag fick veta att det var bättre betalt i Norge, det var stressigt, att man ibland inte ens hann äta. Dessutom kunde faktiskt patienterna vara rejält otrevliga när de var frustrerade och pockade på uppmärksamhet. Så jag undrade:
– Du menar alltså att jobbet har alla nackdelar man kan tänka sig, men du vill inte byta?
– Nej verkligen inte, jag skulle aldrig kunna tänka mig att sitta på ett kontor.
– Så vad är det bästa med att vara sjuksköterska?
– Att jag kan göra skillnad, och att mitt jobb faktiskt betyder något för andra, det är det som är hela grejen menade Lisa.
Jag kunde inte annat än att både förstå och hålla med. Så länge vi faktiskt har till det grundläggande som vi behöver i tillvaron är den ekonomiska belöningen när det kommer till kritan för många väldigt sekundär. Inklusive för mig.
En tes jag verkligen tror på är att de flesta av oss får en injektion i sin drivkraft när de kan bidra i ett större sammanhang och ge till andra. Såklart kan en fet bonus ge en kick men en ganska kortvarig sådan. Ofta tror vi att vi drivs av olika yttre belöningar men de riktigt betydelsefulla kommer ur helt andra saker. Fascinerande! Det är dessutom en extremt god idé att ta med sig datorn till sjukhusets väntsal!