”Men hörru ta bort din tallrik.. NU!”
”Ställ skorna utanför dörren innan du går in!”
”Men för he… tandkrämstuben är mittenklämd med vitt kladd i öppningen! Hrmmmfff!!”
Har det någonsin slagit dig hur mycket av vardagstjatet som egentligen är nödvändigt? Ofta är det surret i våra egna huvuden som vi i hastigheten formulerar för vår omgivning. Ibland stannar det som gripande tankar, och ibland klämmer vi ur oss det utan att vi tänker efter innan.
Så här i början av veckan kan ju en god sak vara att reflektera över hur vi vill ha veckans samtal; tjat eller tjänst? Vad ska jag tänka på i samtalen?
Lämna ett svar