Så här dags på året börjar tempot på Sudret så smått att avta. Sommarrestaurangerna håller öppet den sista självande helgen, det är inte lika många bilar utanför Ica och man kan skönja ett och annat höstlöv på gräsmattan. Livet härute återgår till hur det såg ut pre-midsommar. Så som det gör större delen av året. Hur som helst ser vi några tidiga hösttecken. Ett annat är att våra sinnen alltmer upptas av tankar kring jobb och annan vardagslunk. Jobbsamtalen blir obemärkt allt flera. Ur det här kan vi hitta flera positiva saker. Vi har en fin och vacker höst framför oss. För bland det bästa med det här landet är årstidens växlingar. Vore det så att vi hade ständig sommar här så skulle vi bli både slöa av värmen och inte heller ha någon vidare förmåga att uppskatta sommaren eftersom vi stort sett jämt skulle sitta under en soldränkt palm och avnjuta vårt kaffe. Vi skickar istället en medlidandets tanke till de stackare i sydamerika som har det just så illa. Min arme far till exempel 🙂
Nåväl, under dessa iakttaganden pekade vi i eftermiddags svartens kylare de en och en halv milen av soldränkt landsväg till Burgsvik. Det var skönt i luften men betydligt svalare än tidigare i veckan. Skillnaden känns ordentligt eftersom vi åker taklöst dagligen, om det inte regnar förstås. Vad vi skulle göra i Burgsvik? Det blev en anspråkslös middag på det trevliga stället Folkeryds. Faktiskt riktigt festligt och fullsatt och kul att avnjuta Sveriges OS-final i handboll på lokal. Nu blev det bara silver och ett rafflande slut men trevligt ändå. Bra Sverige! Sedan hemåt över några småvägar där vi även tog blinkbilden :-).
