I år är det Almedalsveckan i Visby och precis som förra året är vi på plats. Detta skådespel är inte bara en tummelplats för politiker, media och allsköns påverkare. Det är även bröd och skådespel åt folket med rejäla roséångor från alla lobbyisters PR-partyn.
Ikväll var det dags för veckans första talare. Jimmy från SD. Han levererade väl det som förväntats av honom. Varken mer eller mindre. Men det måste vara tufft att vara politiker och ställa sig på en scen. När Jimmy fyrade av sina oneliners skrattade få åt skämten. Applåderna var ganska glesa från den ganska stora åhörarskaran och visst kom ett och annat burop. Vi applåderade inte heller. Men det verkade SD-Jimmy strunta i och raljerade ännu mer om vad han tyckte var fel.
Hade det handlat om en musiker, en ståuppare eller någon annan som ställt sig på en scen hade de antagligen aldrig mera ställt sig där. De hade gråtit, slitit sitt hår och blivit helt knäckta. Men inget verkar bekomma en politiker på estraden.
Om de verkligen är så okänsliga som de verkar, undrar hur de bär sig åt?
Vad tror du?
[plulz_social_like width=”350″ send=”false” font=”arial” action=”like” layout=”standard” faces=”false” ]
Ganska mycket folk på inledningsdagen.
Även om inte alla var nöjda med kvällens talare.
Men gräset var grönt och skönt.
2 svar på ”Okänsliga politiker”
Hej, bra symbolik där med dammen 🙂
Man behöver inte vara rädd för att ta ställning. Jag tar ställning hela tiden, och visar vem jag är och vad jag står för. Det är nog lite av ett Svenskt nationaldrag att försöka vara neutral i alla sammang, men när saker och ting ställs på sin spets så måste man ta ställning.
Jag brukar roa mig med att jämföra Sverige med USA som på många sätt liknar Sverige, med den skillnaden att USA är 100 ggr ”mer” s.a.s
En amerikan fick frågan av en journalist om vilken president han skulle rösta på, och svaret journalisten fick ger en vink om hur amerikanerna är vana att uttrycka sig fritt utan att ta hänsyn till vad andra tycker, svaret journalisten fick var: Man kan ta alla presidentkandidater och stoppa in dem i en säck, skaka om och vända upponer på säcken och se vem som kom ut först.
Jag menar, sånt händer inte när en Svensk journalist ställer en fråga om Svenska partiledarkandidater. I Sverige ska allt vara så politiskt korrekt, dessutom vågar inte folk säga vad de innerst inne tycker av rädsla för hur de ska uppfattas av andra (inom ankdammen).
Om Svenska folket vore lika öppna i sinnet som exempelvis amerikanerna så skulle enbart detta faktum skapa ett underlag för ett bättre politiskt klimat, och i förlängningen ett bättre och rättvisare samhälle. Det är jag övertygad om.
Finns mycket i sammanhanget att orda om, men det här är ju inget politiskt forum, så jag nöjer mig med att konstatera att det är mycket psykologi i hur folk tänker och agerar, och det behöver inte vara deras innersta tankar som kommer till uttryck i hur de t ex röstar, flockbeteendet är en faktor att räkna med i en relativt liten nation som Sverige trots allt är.
Nej, trafikanterna kan andas ut ett tag till 😉 men om en dryg vecka så drar vi ut på luffarstråt med bilen. Nu har ju sommaren också kommit till kronan av svea rikes länder (värmland) så livet känns härligt här på fastlandet också! 🙂
Näe Conny flockbeteendet är stort och utbrett. Fasaden och vad man får respektive inte får säga är stor.
Igår samtalade vi med en journalist om frågan. Han kom med Anders Pihlblads nya bok om Nya Moderaterna och intervjuade folk om deras uppfattning om partiet.
Det som vi enades om var att människor vill följa ledare som är sig själva och uttrycker sig på sitt sätt. Som inte säger exakt det som de förväntas säga, det inövade är begränsat och ger inget förtroende.
När man inte bottnar orden i sig själv märks det. De som är sig själva fullt ut är få, både inom och utom ankdammen! 🙂
Ett ämne jag kan prata massor om. Slutorden till journalisten var; skippa fasaden och bli personlig!