Efter en händelserik dag skulle vi bara avsluta vår egen Valentine med ett besök på stranden i skymningen.. Det visade sig att vi ramlade rätt in i ett lokalt mass-bröllop där hundratals gifta par förnyade sina löften inför en riktig ”judge”. Självklart hakade vi på!!
Igår morse ringde klockan vid sex-snåret i Havdhem. Jag skulle bege mig de sex milen upp till Visby och radiohuset för att vara med i P4 morgon med Olle Wiberg. Redaktionen hade snappat upp att jag skulle ha en föreläsning med den lätt påträngade titeln ”Hantera jobbiga människor”. Så naturligtvis hängde jag på 🙂
Väl framme i Visby och på plats i Studion så hade vi ett samtal i ämnet som gick live. Därpå klippte de ihop det till ett inslag om ca sex-sju minuter.
Så vad var det viktigaste kring det vi pratade om? Ja inte förvånande var det avsnittet om att känna sig själv, som P4 valde att sammanfatta intervjun med. Och det är svårt att kritisera den nyhetsvärderingen. Nämnda egenskap är sannolikt den enskilt viktigaste när det gäller att även hantera andra.
Gårdagens samtal med Olle Wiberg tog upp en liten del av min nuvarande föreläsning. Vill ni lyssna på ett smakprov? Klicka här.
Lite länkar kring vårt känsloliv och hur det fungerar:
Aaaarghh… diskbänken är full av brödsmulor och klibbiga smörkluttar. INGEN här hemma fattar visst att äcklet på bänken inte trollar bort sig självt!?!? Jag har ju sagt till! Vet inte huuur många gånger. Nä nu är det dags för ett kvartssamtal med berörda köksanvändare.. aaaarghhh!!!
Såna här reaktioner i vardagen känner du säkert igen. Små små egentligen obetydliga saker som får igång oss. Men gång på gång går vi i fällan och tar med oss den dåliga energin in i andra sammanhang. Men nu till de goda nyheterna. Vi är inte hjälplösa offer och allt är inte andras fel. Allt handlar förstås om vår kära och högt älskade självkontroll.
Vi kan lära oss att undvika att förlora självkontrollen genom att lära våra hjärnor nya sätt att reagera. Det säger både forskningen om självkontroll och vårt eget sunda förnuft. Genom att lämna gamla reaktioner som i sina sämsta fall både är ineffektiva och ibland faktiskt rent skadliga kan vi utveckla dessa färdigheter. Det börjar med att först förstå vad som utlöser våra reaktioner. Det är självkontrollens främsta verktyg.
Det som på ren svenska får igång oss är allt som berör oss. Vissa berörs inte av brödsmulor på diskbänken. Andra går in i en mindre livskris. Knyckte någon på jobbet din favoritfikakopp? Inga problem för en del. Start av tredje världskriget för andra. Och så där håller det på. Alla har dem. Men olika triggers kan verkligen skilja sig åt från person till person. En stor fördel för varje triggertyngd människa är därför förstås att känna igen sina egna triggers.
Så hur kan vi känna igen våra triggers (det som utlöser våra starka reaktioner)?
Var och en av oss har specifika triggers som orsakar våra reaktioner när vi svarar an känslomässigt och instinktivt. Detta sker när den känslomässiga delen av hjärnan (amygdala) tar över och vi förlorar kontakten med den tänkande logiska delen av hjärnan (neocortex).
De vanligaste triggers har olika orsaker. De kan bestå av:
När du tittar på punkterna ovan. Kan du koppla någon av dina egna kända triggers till dem? Till exempel om du har en stark vilja att alltid vara omtyckt och regelmässigt duckar för olika konflikter. Nåväl, nu är det dags att du tittar närmare på dem!
Lär känna dina triggers övning
Tänk på ett tillfälle, en viss miljö, eller särskild situation som utlöst en stark reaktion. Tänk på att ilska kan vara både extrovert och introvert. Att skrika rakt ut är en reaktion. Att isolera reaktionen inombords och gå in i isande tystnad är en annan. Vi har helt enkelt olika reaktionsmönster i våra känslouttryck.
Lista nu vad du tror är din absolut vanligaste trigger. Den som du drabbas av allra oftast. Fundera sedan över följande fem punkter.
Vår egen bästa medicin mot ovälkomna triggers är vår egen medvetenhet om varför de utlöser våra känslor och beteenden. Det är då vi kan lära av våra svar och reagera nytt. För att lära våra hjärnor att reagera nytt innan triggern har bjudit upp till dans så kan vi använda oss av denna enkla fyrstegsraket:
Du kommer säkert på fler saker som du kan använda för att ta kontrollen över dina triggers. Lycka till!
Av sanningen blir man berörd på djupet. / Therese Appelqvist
När det är så där sant på riktigt gråter jag. Det kan vara något jag själv eller något någon annan säger som landar helt rätt i mig och berör mitt innersta.
Det senaste exemplet på det var i Indien när min syster och jag hade gått längs stranden på vår sedvanliga morgontur och slog oss ned på en restaurang som överblickade hela stranden. Där och då hade vi ett sådant där sant samtal som berörde på djupet. Det var något jag tidigare inte kunnat se som plötsligt öppnade sig och tårarna kom. I de ögonblicken är man fullt ut övertygad om budskapets sanning och av sanningen blir man totalt berörd.
När blev du berörd sist, på djupet?
Sura drinkar, höga vågor och dofter av het curry.
Vi är i Indien!
Ren och pur glädje kan bara kännas när själen är med. Här är hela jag med i allt.
Det händer något särskilt med mig när fukten riktigt känns i huden, solen riktigt värmer mig inifrån OCH sanden faktiskt existerar på riktigt mellan mina tår.
Med öppet hjärta och bästa systern bredvid berör Goa mig på djupet. Inser att luffarådran i mig aldrig egentligen har lämnat mig och att livet på grund av denna dag i Goa kommer prägla mina framtida beslut.
Jag och syrran är helt synkrona i våra beslut om vad vi vill göra och allt flyter så där lätt som det bara kan när lyckan är fullständigt närvarande.
Morgonpromenaden idag när livet vaknar i Goa. Hur härligt som helst!
Min underbara syster som man kan ha hur härligt roligt som helst med. Älskar dig!
Vackert så det går rakt in i själen.
Njuta utanför vår hydda bland palmerna kan ju lätt bli en vana.
Varma och soliga hälsningar från där månen är upp och ner och solen alltid skiner.
Med ett ryck drar vi upp kylskåpsdörren. Vi vet vad det innehåller men det spelar ingen roll. Vi vill se och smaka med sinnet. Våra ögon scannar snabbt av skåpets innehåll nerifrån och upp på jakt efter något som kan matcha sinnets begär. Om vi är hungriga? Nix, vi öppnade kylen utan ett uns av föraning. Mätta för stunden med en ostmacka i magen på väg ut från köket händer samma sak igen. Nästan reflexmässigt rycker vi upp telefonen ur fickan. Några snabba tryckningar senare scannar vi av våra vänners senaste uppdateringar på Facebook. Om vi planerat för en god tid med våra vänner bland sociala medier? Nix. Vi gjorde det helt utan föraning eller planering. Igen. Varför?
Just situationer som de ovan kan utlösa våra omedvetna beteenden. Det vill säga att vi gör en oplanerad handling mer eller mindre reflexmässigt. De utlöses ofta av det vi ser i stunden som distraherar oss mot något vi tror oss vilja ha. Men hur gör vi när vi inte vill att dessa distraktioner ska styra oss och våra beteenden?
Helgens tips: Uppmärksamma dig själv. Ta reda på vad du egentligen vill med det du gör. Vilka konsekvenser vill du se uppfyllda? Om du förstår vad som styr dina mer eller mindre omedvetna handlingar kan du lättare styra själv än att låta situationerna och distraktionerna ta över kommandot.
Igår var vi på fest i Saltsjöbaden hos goda vänner. De hade precis köpt ett nytt hus och avslutat en smakfull renovering. Och då pratar vi om en riktig herrejössesrenovering. Alltså var det dags för klassikern inflyttningsfest! Huset, kåken eller snarare kråkslottet var urtjusigt och som hämtat ur en inredningstidning. Efter den sedvanlige husesynen hälsade vi på de andra gästerna som vi inte träffat förr. Det var då det hände. Min väninna presenterade mig för sina grannar.
– ”Det här är Therese, Stockholms autenticitetsguru!”
Jag smålog mot grannarna och tackade för det smickrande epitetet. Riktigt ego-godis i mina öron 🙂 Autenticitetsguru… tja det är ett nytt sätt att se på mig själv. Passar denna smått humoristiska omskrivning hur jag ser på mig själv? Tänker vidare på våra självbilder och hur de påverkar oss.
Vad är då självbild per definition?
Vi har en självbild, en bild som talar om för oss hur vi tänker, känner och agerar gentemot andra. Den bilden har utvecklats ända sedan vi var små. Den kommer från vad vi hört andra säga om oss, vad samhället säger om oss och vår generation etc. Den har etsat sig fast och präglar allt vi gör. Vi bekräftar den i alla våra beteenden. Ofta tenderar vi att handla så att vi bekräftar vår självbild (Kiesler) och till och med söker information från omgivningen som bekräftar den (Swann). Vi handlar alltså utifrån den vi tror att vi är.
När vi arbetar med autentiska ledarprogram visar det sig ofta att klienternas egna självbilder inte stämmer med den uppdaterade versionen när de börjar utforska den på ett lite djupare plan. Det innebär att den de trott sig vara och agerat utifrån inte längre stämmer med nuläget. Inte heller stämmer bilden av hur de tror andra uppfattar dem med hur de i själva verket uppfattas. Detta är något som är skevt och ytterst vanligt. För när vi försöker bestämma en enad bild av oss själva ser vi problematiken med det. För vi är mer än vad våra föreställningar, våra ord och vår självbild säger om oss.
Med hjälp av att se på självbilden ur olika perspektiv, alltså både våra egna och andras, kan vi mer och mer lösgöra vår bestämda bild, öka vårt medvetande och öppna upp för att titta på våra föreställningar med ”nya” ögon.
När vi inte längre hämtar vår självbild från våra egna tankar och andras bedömanden närmar vi oss den sanna självbild vi föddes med.
P.S. Den fina tavlan som vi valt till inlägget är gjord av Diego Velasquez. Klicka på bilden och upplösningen håller för att ha som bakgrund på datorn.
Våra relationer hemma och på jobbet är ett kärt och återkommande ämne här på bloggen. Ett av de vanligaste problemen är att det ofta är den ena personen i en relation som tar ett större ansvar i hemmet än den andre. Fast egentligen vill hon/han förstås att det ska vara mer jämlikt än så.
Följ med i vardagen hos de sammanboende kvinnorna nedan. Kanske har du sett beteendet hos de båda någon annanstans förut?
Anna och Stina har varit ett par sedan tre år tillbaka. Nu har de flyttat ihop och bott tillsammans i ett år. Dessvärre är Anna missnöjd med att Stina gör alldeles för lite hemma. Det skapar en irritation som påverkar klimatet hemma hos de båda.
– ”Om hon bara kunde göra litet mer här hemma – ska JAG göra ALLT”, tänker Anna.
Anna känner sig som ett hembiträde med alla hushållssysslor. Men hon fortsätter att städa och feja för fint vill hon ha det hemma. Annars står hon inte ut själv. Hon plockar upp Stinas kläder, rättar till pappershögarna på bordet och ställer skorna på sin rätta plats. Hon känner att det är hon som har ansvaret för hemmet.
Stina, däremot tycker att Anna är för långsam och alltid ska tänka igenom saker innan de ska göra något. Aldrig någon action. Då blir Stina otålig och vill forcera att något händer.
– Annas långsamhet går mig på nerverna. Hur svårt kan det vara att fatta ett så enkelt beslut som om vi ska äta kebab eller inte!?”, tänker Stina.
– ”Om inte Stina lyssnar in vad jag tycker eller känner vill jag inte gå ut och äta. Då blir inte måltiden trevlig och då kan jag lika gärna äta hemma”, tänker Anna.
Anna som har ett stort behov av att behaga människor och inte stöta sig med någon vill gärna ta upp sina problem men gör det sitt mjuka sätt.
– ”Stina vad säger du om att vi pratar lite om hur vi har det?, säger Anna.
– ”Har vi problem menar du? Säg inte att du läst en massa relationsdravel i någon tidning nu igen, suckar Stina.
– ”Ja kanske lite när vi inte verkar kunna komma överens om saker. Vad beror det på?”
– ”Vilka saker då? Jag tycker vi tycker lika fast du har ju förstås svårt att ta beslut och göra något som inte är planerat. Är vi hungriga så går vi ut och äter, behöver vi gå på damrummet så går vi. Att sitta och glo och vänta på den rätta känslan gör en knappast mätt. Some action please säger Stina leende och gör en öka-takten-gest med högerarmen.
– ”Jo jag kan ju vara det”, säger Anna och kommer av sig totalt.
Anna tycker inte alls det är kul att bli angripen på det här sättet av Stina och tystnar. Det blir kyligt dem emellan. Annas intention hade varit en mer utmanande diskussion med Stina. Men Anna är ofta så angelägen om att bli omtyckt och det hindrar henne i olika situationer. Och särskilt jobbigt är det förstås med Stina.
Anna och Stina har här tre väldigt vanliga fallgropar i sin relation;
Så hur undviker du fallgroparna i dina relationer?
Jo genom att lära av fallgroparna och;
Lycka till med dina relationer!
Fick en bok av en deltagare på en drivkraftsshop som present; ”Konsten att leva innerligt” av Ted Harris och Ann Lagerström. Det är förunderligt hur otroligt mycket av det som står i boken samstämmer med mig och det jag står för. Hur orden nästan kunde varit mina egna stundtals. Har ni läsare kommit över någon sådan bok någon gång?
Vad som kännetecknar hans begrepp innerlighet kännetecknar mycket av det vi lägger i begreppet inifrånstyrning.
Kierkegaard uttrycker att när man är innerlig då är man närvarande i sig själv och min tolkning av vad han menar är att man då totalt är integrerad både i den du är och det du gör. Mycket av det vi säger oss veta är andra-, tredje- och fjärdehands konstruktioner men vi uttrycker det som att vi vet.
Men vad är sant? Sanningen för en människa är helt olik sanningen från en annan. Jag fascineras mycket av sanna handlingar och vad det är egentligen. För vi är så sammantvistade med andra människor att vi ofta inte vet om vi agerar utifrånstyrt eller inte. Vi lånar sanningar för att slippa möta och agera som oss själva. Hur enkelt är det inte att köra på det invanda?! Jo, allra enklast förstås!
Att låna sanningar är att gå emot oss själva och det kan handla om att vi fastnar i beteenden som förlamar, hämmar och som går emot allt vi står för. Där vi tillåter oss att styras utifrån, där vi tillåter vad andra vill eller förväntar sig av oss, eller där vi inte ifrågasätter våra egna vanor eller föreställningar.
Det kan vara vår mamma som tycker att vi ska göra på ett speciellt sätt, en kollega som vill ha våra semesterveckor, eller våra barn som tjatar och får som de vill. När vi hoppar över frågan om varför, vad och hur vi själva vill handla i en situation, i enlighet med oss själva. Då har vi lättare för att vara utifrånstyrda.
Tecken på hur vi och våra kroppar kan reagera på utifrånstyrning:
Våra vanor kring hur vi är och förväntas vara spelar oss också spratt. Vi kan vara utifrånstyrda när vi i sociala sammanhang skapar god stämning och nästan undergivet ger av oss själva för att vi tror att det förväntas av oss. Även om vi har huvudvärk och helst vill umgås med oss själva. Så fortsätter det och mitt i allt står vi där trötta och uppgivna och undrar varför vi är trötta.
Det fortsätter på jobbet och på mötet vi leder. Vi har förberett mötet, skapat goda förutsättningar, men trots fastställd agenda och spelregler för mötet väljer vi ändå att låta någon ta för stor plats under alldeles för lång tid. Det går emot oss själva och våra värden eftersom vi vill ge alla möjlighet till utrymme.
När vi stänger ute det som verkligen är oss själva så vet vi till slut inte vem vi är och då kan känslor av tungsinthet och olust lättare få fotfäste. Vi kan undra vad det är för fel och det är många gånger enkelt. Vi går emot oss själva och det känns genom våra känslor. Så om vi först börjar med att erkänna vad det är vi känner egentligen så erkänner vi oss själva. För att kunna leva som dem vi är behöver vi erkänna oss själva. Ett sätt är att börja med känslorna. De visar vägen.
Att vara autentisk menar Kierkegaard är varje människas allra viktigaste uppgift. twittra detta Och jag är beredd att hålla med. Att finna oss själva där vi är och börja just där, är ingången till autenticitet.
Så att vända perspektivet och styra inifrån är att leva innerligt och i innerligheten finns autenticiteten. Att fokusera, ta reda på vår egen sanning, leva den och fullt ut vara integrerad i det vi gör. Inifrånstyrda och sanna handlingar skapar känslor av inre tillfredsställelse , meningsfullhet och massor av inspiration.
Det önskar jag verkligen för oss alla – ett inifrånstyrt, innerligt och inspirerande liv!
Dagens tips:
Ta reda på vad som är sant för dig.
Melburn McBroom var inte bara en dominant chef – han var dessutom pilot. Men hans hans häftiga humör skrämde medarbetarna. En dag 1978 närmande sig McBrooms flygplan Portland, Oregon. Men under inflygningen upptäckte han att något var fel på landningstället. Han gick därför upp på högre höjd och cirklade runt för att mixtra med reglagen. Medan McBroom var helt upptagen med landningsstället närmade sig bränslemätaren nollstrecket. Men hans andrepilot var så rädd för hans ilska att han inte sa något trots en hotande katastrof. Planet kraschade och tio personer miste livet.
Berättelsen ovan visar vikten av att kunna hantera sig själv på jobbet och att kunna samarbeta. Den tjänar logiskt nog även som varnande exempel på flygutbildningar. Hörde den första gången på en utbildning kring emotionell intelligens, och det är författaren Daniel Goleman som fört fram den i ljuset.
Historien om McBroom och hans dåliga humör är skakande just för att den belyser de yttersta konsekvenserna av att inte kunna samarbeta. Dock existerar liknande relationer på andra arbetsplatser som är mindre farliga, men nog så ineffektiva.
Sakfrågan i det här inlägget är att människor likt andrepiloten i berättelsen är så rädda för sina chefers ilska så att de helt tappar fokus på sig själva och sin uppgift. Större delen av deras energi går ut på att till varje pris hålla sin chef nöjd. Vare sig det handlar om ett direkt undfallande beteende eller att konsekvent undvika att ta upp saker som borde förändras. Jobbrelationer som dessa är förstås förödande, inte bara för det personliga lidandet, utan också för att essentiella ingredienser för sann framgång, som glädje, relation, kreativitet och tillit helt eller delvis går förlorade.
Kärnproblemet är förstås att det inte är lätt för personer som tycker de har dåligt självförtroende och/eller som är rädda för att möta en alltför auktoritär chef.
Kanske tänker man att; ”Det är ingen idé, han är som han är! Jag kan inte göra något!”
Tankar som dessa är en form av försvar som förekommer när vi blundar för vårt eget ansvar. Vi går ofta i försvar när vi utsätts för ”hot”. Amygdalan påverkas och då kan det vara lättare att lägga skulden på den som vi tycker orsakar hotet.
För att kunna samarbeta inifrånstyrt, det vill säga där vi tar ansvar och handlar i enlighet med det vi står för, behöver vi först ta reda på hur vi handlar och hur vi vill handla? Är det i enlighet med våra värderingar, känslor och vårt förnuft? Det som inte sällan håller oss tillbaka är vår bekvämlighet och att vi omedvetet lägger skulden på personer som vi anser hopplösa. Vi ger upp och går i försvar utan att se att vi själva är lika delaktiga. Visst är det situationsanpassat men ofta har vi ett mönster för hur vi agerar när vi möter en auktoritär chef. Eller hur?!
Dagens tips om du har en auktoritär chef som lätt blir arg:
1. Vänd fokus mot dig själv.
Vad tänker, känner och hur agerar egentligen jag på jobbet? Skuldbelägger jag chefen och blir bekvämt undflyende eller tar jag ansvar och agerar enligt mina värderingar?
2. Ta reda på vad du vill.
Hur vill jag göra egentligen? Hur tar jag själv bäst ansvar för situationen och handlar efter vad jag tycker?
3. Agera inifrånstyrt
Kan jag påverka? Hur gör jag det på bästa sätt utifrån mig själv? Tänk på att agera, tillnärmelsevis inte behöver betyda att du går i opposition eller i konflikt med din chef. Att agera inifrånstyrt innebär att du handlar i enlighet med dina värderingar och inte går emot dig själv.