Sune rullade ilsket ihop mötesagenden till en liten pappersboll som han kastade mot papperskorgen. Och självklart missade han dessutom korgen. Frustrationen tog sig nya uttryck i Sunes redan bistra uppsyn. Men som det ofta är när frustrationen tilltar är själva anledningen till den en helt annan historia. Det som den här dagen lockat fram just Sunes frustration, var i hans värld enbart hans kollega Solveigs verk. Allt var hennes fel.
Eftersom de båda jobbar i samma projektgrupp har de mycket med varandra att göra. Sune är den strukturerade och lågmälda typen. En medarbetare man kan lita på men som är introvert och helst håller sig på sin kant. Faktiskt litet blyg och rent av känslig. Rättvisetänket är en mycket stark värdering hos Sune. Och det är avsaknaden av just rättvisa som gör honom så otroligt frustrerad den här dagen.
Rollfördelningen i gruppen är att Solveig ska sköta all kommunikation och det praktiska mot kunden medan Sune ansvarar för logistik och leverans. Det här har inte funkat alls. Solveig har som Sune ser det glatt lovat kunder både det ena och andra när det gäller leveranserna. Sedan har han som en del av teamet fått bära hundhuvudet inför både kunder och överordnade när hennes skott från höften inte infriats. Känslorna av djup orättvisa har varit stora när han gjort sin del av jobbet så gott han kunnat. Hon däremot har bara lallat vidare. Sune dristade sig för några veckor sedan att kalla henne för ostrukturerad, varpå Solveig skrattat åt honom och bett honom att spänna av. Hemskt! Sedan dess nöjer han sig med ett torrt ”se nedan” som enda kommentar till det vidarebefordrade innehållet. Så ska hon väl fatta att hon beter sig dumt! Inte särskilt effektivt, men i Sunes tycke en handling av ren barmhärtighet… mot sig själv.
Men vad ska jag göra då tänkte Sune för sig själv. Hon är säkert en kul prick runt fikabordet men strukturellt är den där kvinnan HEELT oduglig. Sen verkar vi båda vara helt olika som människor. Då är det bättre att rå sig själv i den här soppan resonerade Sune vidare medan han funderade kring fler sätt utöver total tystnad för att uppmärksamma Solveig på att han tycker hon är en sällsynt inkompetent person.
Känner du helt eller delvis igen Sunes känsla? Eller tycker du rent av att han är ute på en rejäl mental cykeltur? Kan han lösa detta?
Ja det kan han faktiskt. Vid en första anblick kan det tyckas att positionerna dem emellan är helt sandlådelåsta. Sune tycker dessutom inte att det är någon idé att ens försöka eftersom han bedömer sin kollega som hopplös. Så hur ska de då komma vidare? Att låta chefen ha ett uppslitande medlarsamtal med de båda är i detta fallet en absolut sista utväg. Antagligen skulle den heller inte bli särskilt konstruktiv.
Oautentisk = ansvarsbrist + ointegrerad
När Sune inte klargör tydligare för Solveig hur han ser på deras jobbrelation godkänner han relationen som den är. Sen fortsätter han att känna frustration som enbart handlar om Sune själv. Han är frustrerad för att han går emot sig själv men lägger det på Solveig. Hennes ansvar i det hela är sekundärt eftersom hon varken lider av situationen eller tycker något är fel. Sunes korthuggna tystnad har hon inte tid att tolka.
Att inte vara nöjd och skylla ifrån sig kan bli ett permanent tillstånd om han inte tar större ansvar och handlar i linje med hans värderingar om rättvisa. Så vad kan Sune göra i det här fallet för att agera mer autentiskt?
6 STEG MOT STÖRRE AUTENTICITET:
1. Stanna upp och förstå.
Vad handlar det om egentligen? Exakt varför är han frustrerad? När Sune väl förstår hur han vill ha det och vad som utlöser frustrationen kan han gå vidare mot nästa steg.
2. Släppa taget
Sune behöver släppa hur just han vill ha det för en stund och se vad som händer. I det behöver han skapa en distans till det han upplever så allvarligt. Här behöver han se andra saker runt omkring honom som också betyder något. När han känner sig mer avslappnad och aningen mer distanserad ökar hans möjligheter att möta Solveig och lösa upp knuten.
3. Utforska.
Nu bör han be om ett möte med Solveig för att prata om deras gemensamma uppgift/uppdrag. Redan innan mötet bestämmer de hur de ska prata innan samtalet börjar. T ex a) hans bild b) hennes bild c) gemensam bild d) nästa steg. När all information är insamlad har de båda förhoppningsvis ökat den gemensamma förståelsen för att komma vidare.
4. Vikta det.
Sune bör ställa sig frågan; Jaha och vad är det som egentligen är viktigt? Alltså exakt det han känner frustration över. Hur viktigt är det i ett större sammanhang? Sune bör alltså ta fram papper och penna och rejta det med en skala 1-10 (1 är minimalt och 10 maximalt)? Svaret ger en fingervisning om hur han ska agera. Är det verkligen värt att känna frustration för allt under en åtta? Är det prestige? Är det egot? Eller är det rentav viktigt för både honom själv och uppdraget?
5. Ta ett beslut – Acceptera eller agera.
Vetskapen om vad som är viktigt gör det enklare att agera. Det som är mindre viktigt kan Sune välja att lämna det helt, och acceptera som det är. Här är det viktigt för honom att agera för en lösning. När han gör det väljer han bort den bekväma (obekväma) lösningen som är att sitta och lida tillsammans med sina frustrationer.
6. Handla i linje med det som känns rätt på riktigt.
Precis som för Sune finns det mycket att göra för att ta sitt ansvar och handla i linje med sig själv, eller hur?! Tyvärr är det inte ovanligt att vi tillåter att saker pågår i åratal innan vi stannar upp och tar ett medvetet beslut. Märk väl att om andras beslut går emot honom kan handlingen t ex vara att helt enkelt be chefen om nya arbetsuppgifter eller till och med söka nytt jobb.
Önskar oss alla lycka till med att göra upp med jobbfrustrationerna – om vi har några! 🙂