Kristi himmelsfärdshelgen pågår och på schemat står inget särskilt. Promenad, måltid och titta in i datorn är det som händer hos paret Johansson. I en våning på Östermalm står TV:n på och nyheterna strömmar ut i det annars väldigt tysta rummet. Solveig börjar bli rastlös och irriterad. – Är det den återkommande pms:en eller är det för att hennes man Filip inte verkar bry sig om vad de ska göra?
Nej det måste vara Filip som det handlar om bestämmer hon sig för och lägger all skuld på honom. Han får sig en känga av hennes frustration och blir avigt inställd, svarar kortfattat och drar sig undan. För så gör Filip när han inte vill ta striden eller vad det än är som oroar honom. Så där står Solveig mitt i vardagsrummet och har riktigt tråkigt. Alla andra har planer den här helgen men inte vi. Hennes tankar virvlar runt om hur allt kunde vara annorlunda om de bara hade planerat någon gång. Suck! För aldrig planerar de ju och så maler det vidare. Den negativa tankespiralen är i full gång.
Varför är Solveig överhuvudtaget irriterad?
Den absolut vanligaste fallgropen i en relation är att lägga allt sitt fokus utanför sig själv och förvänta sig att den andre ska erbjuda det man vill ha. Om det så är lycka, att planera helgens aktiviteter eller något annat så förväntades Filip vara den i deras relation som skulle vara aktiv och stå för helgens förslag på aktiviteter.
Solveig kunde där i vardagsrummet istället riktat fokus mot sig själv och frågat sig hur hon ville att Kristi himmelsfärdshelgen egentligen skulle se ut. För att sen föreslå det för Filip eller att göra aktiviteterna själv alternativt med någon annan. Hade Solveig stått där i vardagsrummet då rastlös och irriterad? Tror inte det. I alla fall inte i samma utsträckning.
Relationstips:
Skifta fokus när irritationen smyger sig på.