Kategorier
beteenden ego Hälsa inspiration känslor Kategorier per appelqvist sinnet Självinsikt självkännedom självkontroll

Hur vi styr vår sinnesstämning

Filip är enligt sig själv och de flesta andra en riktigt trevlig och tillmötesgående person. Humöret är för det mesta soligt men tyvärr inte riktigt jämt. En som får känna på Filips toppar och dalar är sambon Åsa. En eller ett par gånger i veckan kommer Filip hem från jobbet och är rent ut sagt på ett riktigt skithumör. Han är allmänt sur och vresig och gnäller på det mesta. Åsa tycker att han är en riktig pest. Men när Filip är på det humöret väljer hon oftast ändå att ducka. Historien har visat att om hon själv blir sur tillbaka så blir Filip bara jobbigare att tas med. Dessutom tar rehabiliteringstiden för att han ska återgå till snäll-Filip bara ännu längre tid. Bättre då att låta ilskan sakta rinna av honom. Även om det är segt.

Att normalt trevliga människor plötsligt beter sig surt och vresigt är som i fallet ovan inte särskilt ovanligt. Boven i dramat är ofta negativa känslor som vi inte riktigt vet var de kommer ifrån. Men de ligger ändå och skräpar i vårt undermedvetna. Dessa känslor har sedan en kuslig förmåga att lyckas bubbla upp där de inte hör hemma, nämligen tillsammans med dem vi tycker om allra mest. Konstigt, ellerhur!

En litet bättre nyhet för Åsa är att Filips beteende faktiskt går att göra någonting åt. Allt enligt forskning kring hur vårt känslocentra i hjärnan faktiskt fungerar. Den världskände forskaren och författaren Daniel Goleman menar att man kan dela upp inte bara våra vresiga känslor, utan även våra känslor i största allmänhet i två kategorier. De omedvetna och de medvetna.

Om vi tittar på typiskt omedvetna känslor kan det vara att du sitter hemma i soffan och ser en politisk debatt på TV. En av huvudpersonerna representerar ett parti som du avskyr. Blotta åsynen och bilden av det du ser framför dig framkallar då omedelbart en släng av ilska. Ingenting som du planerat förstås, men bara en sekundsnabb beskådan av en i dina ögon pappskalle till politiker gör dig nu obehaglig till mods. Din sinnesstämning kan som en effekt av detta bli negativ och du kan precis som Filip bli omedvetet vresig och sur.

I Filips fall har han däremot hämtat sin irritation på jobbet. Så när Filip spelar ut sin vresighet mot Åsa menar han egentligen ingenting illa. Han har inte uppmärksammat eller ifrågasatt sitt eget beteende utan bara övermannats av negativa känslor som han tagit med sig hem. Men detta är förstås en klen tröst för Åsa.

När Filip däremot börjat fundera och är medveten om sina känslor och exakt vart de kommer ifrån så skulle det innebära att hans känslor registrerats i hjärnans cortex och känslocentra. Nu finns det två möjliga vägar för Filip. Han kan låta sitt ego och negativa tankar härja fritt och spä på sin redan negativa sinnesstämning med känt resultat som följd. Nästa alternativ för Filip är att han kan medvetandegöra sin egen yttre reaktion. Då kan han också omvärdera hela situationen och både ändra sin uppfattning och sinnesstämning.

När Filip ägnar sig åt detta gör han alltså tvärtom mot att ilsket hälla fotogen på sitt redan usla humör. Han växlar istället humör genom insikten att han är helt hänvisad till sig själv. För att medvetet skifta sitt humör börjar han istället tänka fler kärleksfulla tankar där han ser sammanhanget klarare och där han värderar vad som är viktigt.

”Nisse på jobbet kanske hade bråttom till ett möte när han snodde min parkeringsplats. Jag ska fråga honom på måndag”.

”Det kanske var viktigt för Åsa att ställa sina föräldrars vidriga kopparkittel i vårt sovrum. Den gör henne glad och för mig är det handen på hjärtat ganska betydelselöst.”

Den mer vetenskapliga benämningen för detta eminenta verktyg kallas emotionell självinsikt. När vi är i besittning av den är vi ett steg på vägen för att helt på egen hand kunna skifta en negativ sinnesstämning. Poängteras bör att det är en stor skillnad på vanlig irritation och svart ilska som kan vara betydligt svårare att tygla.

Hur vi hanterar våra känslor är ett högintressant och komplext ämne som vi brukar återkomma till då och då här  i bloggen. För dig som är intresserad av att fördjupa dig i ämnet känslor rekommenderas Daniel Golemans bok, Känslans Intelligens.

Ha en fin vecka med riktigt god stämning där hemma!

Kategorier
autentisk känslor självkontroll

Fem steg mot större självkontroll

Hur kan vi ta kontroll över dessa överväldigande känslomässiga reaktioner som ibland uppstår helt plötsligt och utan förvarning?

De får oss att agera på ett sätt som påverkar oss negativt, både privat och på jobbet. Låt oss ta makten över våra reaktioner och ta ansvar för våra handlingar. Men hur?

Det handlar om självkontroll och om att hantera oss själva, våra (tankar- och) känslor, och så då våra amygdala hijacks.

Men vad är då en amygdala hijack? Om vi ska börja med själva begreppet så har ordet hijack ingenting att göra med t ex. flygplanskapare där det annars är flitigt förekommande. Men en gemensam nämnare är att om de riktiga kaparna genom hot tar kontrollen över flygplan, så kan amygdalan kapa ditt känsloliv så att du inte längre är förmögen att styra över dig själv. En amygdala hijack är alltså en känsloreaktion som styr våra handlingar. Den uppstår när vi tror vi är hotade. Våra känslor blir därmed kapade av oss själva utan att vi själva vill det.

Så här skulle en amygdala hijack kunna se ut en dag på jobbet; (i jag-form)

Plötsligt står jag där och har hamnat i en totalt meningslös dispyt med en kollega. Sakfrågan är egentligen inte så viktig. Jag är ändå mer upprörd än jag vill erkänna och kan varken kontrollera känslan av orätt i magen eller den omedelbara känsloreaktion som kommer ur min mun. Det var kanske något han sa eller hur han sa det, som fick mig att känna mig hotad eller förorättad. Allt mitt fokus hamnar nu på att hantera hotet, och att ta kommandot över situationen, och visa att det är jag som vet och kan mitt jobb. Jag känner att jag vill hävda mig och lägga all skuld på honom och angripa tillbaka. – ”Varför reagerar jag så starkt?”

Svaret är att han, min kollega helt enkelt har utmanat min professionalitet eller trampat på en för mig känslig punkt. Och först efteråt förstår jag att det mesta är kopplat till mina rädslor att inte duga. Utbrottet är starkt förknippat med att min kollega går emot bilden jag har av mig själv som professionell. Här fanns ingen plats för de logiska frågorna om vad detta egentligen handlade om, utan enbart om att upprätthålla min egen bild av mig själv inför mig själv.

Daniel Goleman skriver om dessa känslomässiga reaktioner som är omedelbara och överväldigande. Signalen som kommer in i hjärnan till exempel via ett synintryck går inte som vanligt via neocortex (den tänkande hjärnan) och får anvisningar därifrån om hur vi ska reagera. Signalen går direkt till amygdalan (den känslomässiga hjärnan) som omedelbart utsöndrar massor av hormon. Av dessa reagerar vi direkt och utan känslokontroll. Antingen väljer vi här att fly eller kämpa och försvara. Vi är tillbaka till stenålderns reptilhjärna där vi reagerar med instinkt snarare än eftertanke inför de hot vi ställs inför. Efteråt vet vi oftast att det var fel och kanske inte helt till vår fördel. Vi förstår med eftertankens kranka vishet att våra handlingar inte har legat i linje med hur våra balanserade jag hade handlat i samma situation. Våra sunda förnuft har här helt enkelt blivit kapade av amygdalan. -”Jag skulle inte skickat det där korkade mailet till kollegan med chefen som kopia. Vad fel det blev. Men just då tyckte jag det var en jättebra idé.”

Vad som händer vid en amygdala hijack är att vi inte kan hantera oss själva eller andra. EQ och SQ har satts ur spel och det som triggade oss, hotet får allt vårt fokus. Vi förlorar vår självkontroll.

En amygdala hijacks känns igen med tre tecken;

  1. Stark känslomässig reaktion
  2. Plötslig och omedveten reaktion
  3. Efteråt vet du att du agerat olämpligt

Att hitta det som utlöser reaktionen (hotet) är nummer ett för att vi medvetet ska kunna känna igen det som triggar oss och kunna stoppa reaktionen innan den helt utlöser sig. Självkontrollens utmaning.

Ta reda på hur dina amygdala hijacks brukar se ut för att lättare kunna ta kontrollen över dina handlingar när hotande situationer uppenbarar sig.

5 steg mot större självkontroll;

Ta fram papper och penna.

1. Tänk på en situation när du varit i konflikt, frustrerad eller helt gått i försvar.

2. Ställ dig frågorna;

  • Hur ser en amygdala hijack ut för mig?
  • Vad brukar trigga mig? Vissa människor? Vad någon tyckte? Hur någon uttryckte sig?
  • Vad gör jag för att bäst kontrollera mig själv? Vad har fungerat tidigare? Vad har inte fungerat?
  • Vad ska jag tänka på framåt?

3. Skriv ner ett utvecklingstips till dig själv.

4. Var uppmärksam när hotande situationer uppkommer.

Nästa gång du känner igen en hotad situation. Antingen att du håller på att bli upprörd eller flyr in ett försvarsläge under en misstänkt hijack, så har du faktiskt hela sex sekunder på dig att få ordning på ditt känsloläge. Efter det når thalamus (hot-)signaler amygdalan och du får problem. Nu är det dags att ta ett djupt andetag och identifiera vad detta egentligen handlar om.

5. Skapa distans.

Har väl en amygdala hijack utlöst sig kan du skapa distans till det som hotar dig. Två tips på hur du kan skapa en distans är att;

  • Le åt dig själv och tänk ”amygdala hijack” (Medvetenhet om vad som händer är det värsta som amygdala hijackers vet och håller de värsta känslostormarna dörren).
  • Flytta fokus till något annat och bryt det du är i nu. (Ta en promenad eller besök authenticabloggen 🙂 )

Lycka till!