För några år sedan höll jag för första gången i en söndagsworkshop och meditation på ett buddistiskt center i Göteborg. Den här dagen samlades vi på andra våningen i ett hus i Kungsladugård för att meditera och träna vårt sinne. Vi var ca 25 stycken som tryckte ihop oss på meditationskuddar och stolar längs väggarna. Stearinljusen var tända och de obligatoriska buddhistgåvorna bestående av te, choklad och frukt smyckade den röda duken bland Buddhafigurerna på altaret. Jag vandrade upp på podiet och satte mig tillrätta. Pulsen ökade. Jag tittade ut över alla och andades en aning mer med bröstet.
För mig var rollen att leda meditationer helt ny och jag minns att jag tänkte; Ok, Therese nu sitter du här. Du sitter här av en anledning. Är det egentligen det här jag ska göra – vägleda meditationer? Oj, bara jag kommer ihåg det jag förberett.
Efter de första spända inledningsminuterna kände jag lugnet fylla mig. Allt var som det skulle, och jag kunde släppa taget för att vara här och nu.
Det här speciella och fina minnet får mig att tänka på alla som följer vissa andliga läror – och också på dem som lär ut dem. Hur viktigt är det inte att lita till våra egna upplevelser och inte till lärarens när vi vägleds av någon. Oavsett om det är vi själva som är läraren eller eleven.
Buddha uppmanar oss: Ha mod att våga använda ditt eget förstånd. Sant är det du själv erfarit och förverkligat.
Ja det är nog så, låt oss ha mod att använda vårt eget förstånd. 🙂