Ulrika Davidsson heter en kostboksförfattarinna. Har inte läst några av hennes kreationer men hamnade ändå på hennes helt nyöppnade restaurang i Rone här nere på gotländska Sudret. Allt började med att vi köpte en gammal cykel av den mycket trevliga pch pensionerade gårdsloppisinnehavaren Ingvar i Rone. Vi hann knappt komma ur bilen innan Ingvar tipsade om sin granne Ulrika som han hade varit och smort kråset hos kvällen innan. Jodå bättre PR-man än Ingvar finns nog inte så vi bestämde oss för att testa GI-middagen kvällen därpå. Dessutom med självkänslans egen apostel här i Sverige som middagstalare. Vi menar förstås Mia Törnblom 🙂
Nåväl, vi hade en helt underbar (och nyttig) kväll i Ulrikas nyrenoverade gamla svinlada. Hemma hos Ulrika heter stället. Och vi kände oss faktiskt som hemma 🙂 Mia for runt som en virvelvind och pratade självkänsla medan innehavaren bakade efterrätten i samma lokal. Kul och faktiskt hysteriskt prisvärt! Det blir garanterat ett återbesök senare i sommar.
Sköna och öppna samtal med Mia Törnblom hemma hos Ulrika. Ses gärna igen!Skönt fördrinkshäng utanför den gamla svinaladan. Inte illa!Den goda förrätten var helt underbar. Med extra grönsaker, olivolja och en nypa flingsalt lyfte den mot stjärnorna. Tjusigt och hälsosamt på köpet!Populärt! Imponerad av den vackra och stilrena inredningen och den utsökta maten. Inte undra på att det var fullsatt. Nästan 70 personer tryckte in sig i ladan.Härligt med ett nytt matställe här ute på Sudret. GI rockar för svullna sommarmagar! 🙂 Vi kommer igen!Underbart när Instagram för människor samman – även IRL 🙂 Härliga bordsgrannarna design-Ulla från Fide och Olle från Hablingbo med Mia Törnblom i mitten. Vi syns på Sudrets livs!Den härliga efterrätten bestående av en sockerfri! rabarberpaj tillreds av Ulrika Davidsson medan Mia Törnblom pratar självkänsla. Gott samarbete!
Var ute och fotade i trädgården nyss. Älskar att gå runt med kameran och hitta vinklar och vrån som bara måste fotograferas.
På altanen under himmeln spenderade vi halva dagen med att vara djupt försjunkna i varsin dator. Skrivandet har tagit fart på riktigt. Solen värmde riktigt ordentligt ibland till att vara helt frånvarande och då blev det nästan kallt. Svensk sommar helt enkelt!
Vad jag uppskattar att vara ute hela dagarna, ta cykeln en sväng på de gotländska vägarna, åka på en loppis och bara hänga i trädgården. Just nu ofta med datorn under armen för att förflytta mig till någon ny plats att skriva på.
Något som jag också börjat mycket mer med är att fotografera. Så kameran ska ligga framme och redo för att användas. Har alltid älskat att se världen genom linsen men nu har det blivit mer av en varje dag syssla.
Kreativiteten har vaknat än en gång här på Gotland. Magin finns här. Så någon annan bättre miljö än den här kan jag i dagsläget inte tänka mig för att skapa och skriva bok.
Nu önskar jag er alla en supergod sommarhelg med massa sköna stunder!
Krusbären är hårda än så länge men snart blir det god marmelad.
Vi vet inte vad som döljer sig bakom andras handlingar. Att döma handlar bara om oss själva.
– ”Bara du slutar med ditt nonsens så kan vi komma överens.”
– ”Nu har du inte städat igen.”
– ”Vi kan ju aldrig ut och resa om du slösar upp alla våra pengar.”
Dömande sker i uttalandena ovan och i många liknande uttryck. Skärskådar man dem så;
…ditt nonsens, sett från vems perspektiv?
…inte städat igen, vem bestämmer det?
…slösar upp pengar, vem säger vad som är slöseri?
I det vi värderar sker ofta ett dömade och det är som allra störst när vi har fastnat i att vi vill ha det på vårt sätt. Kanske är vi trötta, missmodiga och vårt smala synsätt begränsar oss. Vi har fullt upp med att hantera våra tankar och känslor så utrymmet som blir över för att möta situationer och människor som de är blir mycket litet. Med det också den frihet som kommer ur ett icke dömande förhållningssätt.
När vi vill ha det på ett speciellt sätt blir vi också upptagna av allt som andra inte uppfyller i vårt liv. Det hämmar oss och våra upplevelse. Vi lägger makten utanför oss själva och friheten blir ett minne blott. Lite hårt men ja när dömande upptar vårt sinne förgiftar det vårt handlingsutrymme och även andras. Låt oss komma ihåg att det vi sänder ut kommer tillbaka. Dömer vi blir vi dömda.
Mycket trevligare att vända på det och tillåta människor att vara, tycka och göra som de vill. Allt handlar inte om jag, mig och mitt. När vi blir medvetna om vad vi faktiskt tänker, känner och gör kan vi sluta döma, ta tillbaka makten och öppna vägen till friheten.
I bloggserien ”Släpp fram din kraft” publicerar Per & Therese Appelqvist 40 inspirationsinlägg mot att leva mera autentiskt. Släpp fram din kraft 15 ”Att inte döma är vägen till frihet.” Twittra citatet.
Förunderliga blommor studeras av vackraste systerdottern.Killsnack!Nära och vackert.Inte Kilimanjaro för svågern just idag men väl Näsbokrok naturreservat. Inte illa det heller!Vackraste fotot idag. Blev alldeles lycklig av att fota.Mot bilen och fikakorgen.
Att varken finna sig själv eller den andra i en relation är påfrestande. Kanske kan relationsmodellens tre enkla steg vara en bit på vägen?
Föreställ dig en relation där båda är missnöjda, till råga på allt har det blivit värre än någonsin den senaste tiden. Nu härskar bara tjafs och osämja. Ingen vill knappt komma hem efter jobbet där jobbig övertid är balsam för själen. Det har blivit nästan skönare att dröja sig kvar en stund i kontorsstolen och umgås med sig själv. Hemma suras det bara och ingen är egentligen nöjd med hur det har blivit men inget sägs. Eller också är det som sägs enbart förminskande ord, förmaningar eller rent av skuldbetingat. Känns det igen? Kanske i din relation eller i någon annans?
Men för att låsa upp relationer på glid – vad behövs?
Genom att använda relationsmodellen kan båda två få syn på både sig själva och varandra på ett nytt sätt. Denna modell kan också med fördel användas i alla beslut som paret gemensamt ska fatta. Vart vi ska åka? Vilken bil vi ska köpa? Hur vi ska lösa en uppgift? Hur ska det se ut hemma?
Med den kan båda bli mer eller mindre nöjda. För nog är det så att vi vill bli sedda och hörda även på hemmaplan. Och att tänka ut vad man vill och uttrycka det samtidigt som den andra lyssnar kan bli ett erkännande.
Relationsmodellen är en samtalsmetod i tre enkla steg för att låsa upp relationen.
Relationsmodellen
1. Hur vill jag ha det? Min bild.
2. Hur vill du ha det? Din bild.
3. Hur vill vi ha det? Skapa en gemensam bild. Vår bild.
Om den inte fungerar och någons bild är så stark att hon/han inte vill förändra sig… vad återstår då att göra?
Ja, då kanske ni ska fråga er om det finns något annat ni kan göra. Som är helt annorlunda från vad någon tänkte. Att låsa upp den låsning som har blivit med hjälp av någon annan t ex en familjeterapeut/relationsrådgivare kan vara det som öppnar upp och skapar både en förståelse och vilja till förändring.
Eller vad säger ni? Hur låser vi upp det som hindrar relationer från att vara så mycket bättre?
För nog måste vi prata om hur det är på riktigt. Att välja tystnaden eller tjafsandes väg är inte hållbart.
Att delta i ett telefonmöte är en sak men att känna engagemang i mötet en annan.
Djupt insjunken sitter jag här i fåtöljen i Kalmar med fötterna på fotpallen och kaffekoppen bredvid. En telefoncoaching på morgonen och sen en telefonkonferens är precis avslutade. Precis efter att jag lagt på telefonen väcktes flera reflektioner. De kom ur den stämning som vårt telefonmöte hade frambringat. Mitt eget engagemang gör att jag sitter kvar i fåtöljen och skriver detta blogginlägg, fast jag är lite hungrig. 🙂
Nyss på telefonkonferensen mötte jag inledningsvis deltagare som var ganska tomma, utan större förväntningar och med flera interna möten redan avklarade. Lätt att känna sig in i deras situation. Nu hade de ytterligare ett möte för att stämma av en utbildning som de gått på för 6 veckor sedan.
Väl en bit in i mötet händer något med engagemanget, jag möter plötsligt aktiva och engagerade deltagare som ger av sig själva, ställer nyfikna frågor och verkligen bryr sig om varandras och sin egen utveckling. Det märks tydligt att deltagarna flyttat sitt fokus till det som händer i samtalet och alla bidrar.
Vad skapar då detta engagemang?
Jag fortsätter min reflektion och tänker att en;
tydlig ram
uttryckta förväntningar
gemensam bild av vad mötet ska ge
inställning på givande
god intention med det som sägs
….skapar engagemanget.
Men det är något mer. Förutom en tydlig ram av vad mötet ska innehålla, frågor om förväntningar och skapandet av en gemensam bild, i det här fallet erfarenhetslärande, så är det helt klart den goda inställningen + intentionen som gör att deltagarna prestigelöst delar med sig av framgångar och motgångar. Ur detta springer en nyfikenhet och en stor vilja att lära sig mer om sig själv och varandra. Feedbacken blir både ärlig, öppen och framåtsyftande. Men återigen, varför detta engagemang? Jag försöker lite till.
För mig blir det öppenheten och välviljan som skapar engagemanget.
Att vi öppet berättade vad vi tyckte och kände men också att vi nyfiket ställde frågor för att vi ville veta mer. Att vi såg varandra och lyssnade aktivt. Nyfikenheten som fanns där berikade och gav relationerna ett stort djup. Vi skapade i stunden goda jobbrelationer. Jag tror att i framtiden när deltagarna möts i korridoren kommer det att märkas att de haft ett innerligt telefonkonferensmöte/varit kursdeltagare tillsammans.
Att vara öppen bidrar till lärande eller kanske främst till en vilja att lära sig mer. Öppenhet och erfarenhetslärande skapar engagemang. I alla fall hos mig. 🙂
Jag bara älskar när detta sker. Tack alla för idag!
Två relationstips från förmiddagen blir:
Lär av varandra genom att öppet och innerligt berätta vad du tycker
Elvis i Fun in Acapulco från 1963. Nu som då behövde alla inblandande enas om en gemensam bild på semestern.
Semester – smaka på ordet! Visst klingar det till lite extra och vi får massa bilder av hur vi tycker den ska upplevas. Några av oss sätter oss på planet till sydligare breddgrader och vill uppleva palmer, exotiska drinkar och charterliv. Andra vill ha den perfekta svenska sommaren med gassande sol, familjetid och tända utegrillar. Och varför inte lite erotik under hänförande solnedgångar? Bilderna som spelas upp i våra fantasirika sinnen inför semestern är många.
Det är bara ett litet problem.
Är det flera personer som firar semester tillsammans kan var och ens bilder av en lyckad semester kraftigt variera.
Så hur gör vi då för att var och en ska kunna släppa taget om sina egna bilder? Målet är att vi vill komma överens och få till en gemensam bild.
En bra ände att börja i är att komma fram till vad som är viktigt för oss själva. Blir kvällen verkligen förstörd om vi väljer ett annat alternativ än det vi såg framför oss via vår egen bild? Nu gäller det att våra prata med varandra redan innan resan till stranden. Är det vad alla vill? Eller är det bara jag som driver på?
1. Hur vill jag ha semestern? Min bild.
2. Hur vill du ha semestern? Din bild.
3. Skapa en gemensam bild. Vår bild.
Om det låser sig totalt då? Ja, då kanske ni ska fråga er om det finns något annat ni kan göra. Något som passar alla litet bättre.
Nackdelar kan förstås vara att ingen riktigt får sin bild uppfylld perfekt. Men vad spelar det för roll. Trots allt är den första semesternyckeln att vi trivs med varandra och boostar våra relationer inför resten av året. Det är ju precis därför som vi firar semester tillsammans.
Önskar alla en riktigt fin relationsplanering sommaren 2013 🙂
Vackra turkosa trädgårdssoffan förgyller nu vår tillvaro. Lusten för att skapa ett vackert uterum tilltar. 🙂
Jag visste att jag tidigare hade en fascination för den turkosa färgen men att den var så stor att den tog både mig och Per till Hemse igår på fredags kvällen för att köpa en liter av den brutna Alcro färgen Mentol visste jag inte.
Väl hemma vid garaget satte vi igång med att måla soffa + stol mitt i kvällssolen i denna vackra färg. Sen fick den stå och torka över natten. Måste erkänna att jag på kvällen smygtittade ut från altanen för att se soffan stå där i trädgården.
Idag förgyller den vår trädgård och varje gång jag tittar på den gläds jag över att trädgården nu börjar ta form. Ni kan ju se min entusiasm över att ha trädgård. Nyfrälst kan man säga. 🙂 Små detaljer med en nymålad soffa men ändock en del av det som skänker mening.
Bakluckeloppis i Hamra. Affärer mellan näringsidkarna i brist på besökare var vanligt.
Var man än åker på Gotland under sommartid så finns det loppisar. Längs hela ön och i var och varannan lada säljs allt mellan gamla videoband till mormors gamla äggkoppar. Det skulle inte förvåna mig om en stor del av öns BNP kom från just loppisarna.
Nåväl på anslagstavlan inne på Sudrets livs annonserades det om bakluckeloppis i Hamra på nationaldagen. Kul! Ska vi åka? Ja, och varför inte fylla upp vår egen baklucka? Sagt och gjort. Svartens rymliga baklucka slurpade villigt i sig gamla lampskärmar, udda porslin, en gammal reservdunk, en mopedmotor och andra långvariga hyllvärmare. Om inte annat får vi trevligt tänkte vi och pekade svartens kylare söderut mot Hamra och parkeringen bredvid bygdens krog.
Vi lastade upp allt och de egna affärerna gick kanske inte som smort. Men vi kunde bida tiden genom att handla av varandra. Bland annat fyndades porslin och bok om buddhism. Göran Ringbom (han med låten snabbköpskassörskan ni vet) som äger stället erbjöd två finfina byggfläktar för hundringen. Svårt att inte slå till! 🙂
Vår säljplats på loppisen. Hur affärerna gick? Nja vi omsatte väl cirka 250kr. 100 av dem gick i avgift till Jakob på Hamra krog som arrangerade. Sedan handlade vi istället andras gamla grejer för cirka 300. Bakluckeloppisen gjorde oss inte rika men kul och trevligt hade vi!Per och en nyfunnen kollega i bakluckeloppisbranschen. Lampkuporna inhandlades medan vår skäggprydde kollega föll för vår gamla mopedmotor. Sant kretslopp i miljöns tjänst 🙂Kommersen i full gång. Men besökarna var inte så många. Men det gjorde inget. Vi som sålde kunde som tur var handla av varandra.På hemvägen passade vi att göra en liten tripp till närbelägna Faludden. Här havsvy direkt från bilsoffan. Ibland är livet extra skönt!
