Camilla ville skapa en fin stund för alla i familjen genom att planera och utföra årets nyårsmiddag. Men det blev inte riktigt som hon tänkt sig.
Hmm.. Coca Cola, rödvin, lax, sill, ägg, en fet stek, grönsaker, godis till barnen. Camilla hade nog tänkt på allt. Detta nyår skulle det äntligen ske. Hela släkten skulle för en gångs skull samlas. Till och med moster Solveig hade lovat att dyka upp i tid. Hon är såå strulig med tider. Målet? Camilla ville att alla skulle få chans att samlas och riktigt djupmysa. En sån där nyår som hon kom ihåg från när hon var barn och mormor tog hand om allt. De middagarna var alltid fulla av stämning, skratt, god mat och samhörighet. Precis en sån middag ville Camilla återskapa.
Hon planerade mycket och länge. Mormor gjorde det och fick alltid till det. Bara dukningen med servetter, finporslinet och alla gamla fina bubbelglas. Men oj vad fint det blev. De ihopställda matborden med vita linnedukar gjorde att hela arrangemanget såg ut som ur ett ett dockskåp. Härligt!!
Precis när hon äntligen var klar med förberedelserna kring lunch på nyårsafton ringde telefonen. Det var moster Solveig.
– ”Men hallåååå Millan det är moster Solan på tråden! Allt väl? Bra! Hörrdudu jag har pratat med de andra och tänkte att det blir nog väl tidigt att äta redan vid åttarycket. Det är väl inte hela världen om vi äter kl tio? Då hinner vi ju prata lite innan med barnen och allt innan det nya året ska skålas in hehe. Och du Millan, så kör vi nyårslöftesrundan va? Tack det är det viktigaste av allt! Då syns vi sen! Pusspuss!”
Innen Camilla ens hade börjat resonemanget med sig själv var det tomt i telefonluren. Men reaktionen och hennes besvikelse kom strax därefter.
Men vad nu tänkte Camilla?? Plötsligt vill tantskrället ändra middagstiden till kl tio istället för kl åtta som jag planerat. Vi hade ju bestämt kl åtta för att barnen inte skulle vara trötta. Hur tänker hon egentligen? Allt för hennes fjantiga diskussionsrundor och allt snack som ska förstöra mina förberedelser! Har hon fått solsting av nyårsmånen? Detta var ju bestämt och godtaget av alla när jag bjöd in! Helvete!!! Riktigt förbannad ringer hon tillbaka till moster Solan.
– Vi äter klockan åtta som det är planerat!!
Nu har känslor som spretar åt två helt olika håll tagit över hos Camilla och moster Solveig.
Camilla förlorar sig i sina känslor. Hon tänker på moster Solan som den minst pålitliga av alla, som inte har koll på någonting.
-”Så här är det jämt med henne. Det går inte att lita på Solveig när det gäller överenskomna tider och planering!
Solveig kan däremot inte förstå hur Camilla aldrig kan ändra på någonting, hur precis allting ska planeras till förbannelse.
-”Denna spontanitetsbefrielse och detta eviga planerande tar ju bort glädjen kring middagen. Dessutom har hon mage att utse sig själv till nyårsminister och bestämma över oss andra. Har hon kom-ihåg-lapp när hon går på toaletten också? tänker Solveig.
Nu maler tankarna på hos båda och utlöser känslor som påverkar synen på nyårsafton och släktgemenskapen. Vem vet om det blir en gemensam middag nästa år? Är midsommar också hotad? Samtalet slutar med att middagen blir klockan åtta som planerat. Men dessvärre kom aldrig den där känslan av glädje som Camilla så gärna ville ha på sin middag.Tvärtom blev den ganska tryckt när Solveig med sällskap valde att stanna hemma.
Känner du igen dig i något av detta?
Exemplet ovan är två vanliga stilar som möts. Camillas planerande men litet svala stil som krockar med Solveigs flexibla men ibland lite slarviga sätt. Blir det fel dem emellan tycker båda att den andra är precis lika jobbig att ha och göra med.
Att förstå vad som triggar oss och som gör att vi blir kapade av våra känslor är ett steg mot att tänka mer klart och agera sunt. Då kan resultatet av samtalet mellan Camilla och moster Solveig få ett helt annat utfall. Oavsett hur de vill att situationen ska se ut. Båda skulle rent av kunna bli nöjda. För visst går det åt mindre energi kring nyårsmiddagen om vi bättre kan hantera oss själva?
Låt oss möta det nya årets sociala utmaningar med ett leende och ha i åtanke att vi alla är olika och att ingen har mer rätt än den andra.
Nu önskar vi Tess och Per er ett riktigt gott 2013 med allt det ni önskar er!
