Idag går mina tacksamma tankar till min fina svärmor som med stor omsorg och kärlek stödjer oss i livet.
Vi älskar dig!
Kategorier
Månad: september 2012
Kategorier
Helgen har börjat
Ett intensivt dygn faller äntligen med ett magplask ner i den gotländska landsbygden. Just anlända ägnar vi oss åt tedrickande och nyköpt kakmix från Sudrets livs. Efter att ha levt i storstadssuset några veckor är landets tystnad hårdvaluta i våra intrycksstinna sinnen.
Svarten tog oss de sex milen hit. Hon har tillbringat den senaste månaden i ett välsignat tillstånd bredvid en av Visbys kyrkoruiner. Några snapsar bensin ner genom förgasaren och hon startade med några rejäla avgasknallar. Sen bar det av i solskenet och mot svartens lite mer behagliga vinterförvaring i ett garage.
Nu vill vi önska er alla en skön helg!
På återhörande.
Per & Therese
Att genuint känna en önskan att vilja göra något för någon annan är vackert. När den kommer av sig självt och med en god intention uppskattas ofta handlingen otroligt mycket. Det uttrycker sig som en god gärning.
I morse skedde en god gärning på hemmaplan. Klockan ringde kl 05.00 och det var dags för en tur till Arlanda och vidare till Gardemoen i Oslo. Min fina man sa redan igår att han ville skjutsa mig trots den tidiga timmen. Blev så glad för jag kände mig lite extra skruttig med en förkylning som gör en lite svagare. Hans omsorg gjorde att jag kände mig mycket bättre. 🙂
Vad jag reagerade över och som så ofta sker med Per är att han väntar sig inget tillbaka. Att han vill ge av sig själv med en god intention. Idag uttryckte han det så att – ”…men jag kan ju ge dig stöd på morgonen hela vägen till Arlanda…”. Han visste om min speciella situation och att dagens program innehöll en utbildning med ett gediget schema.
För det säger jag tack vackraste mannen min och god natt!
Igår var vi på fest i Saltsjöbaden hos goda vänner. De hade precis köpt ett nytt hus och avslutat en smakfull renovering. Och då pratar vi om en riktig herrejössesrenovering. Alltså var det dags för klassikern inflyttningsfest! Huset, kåken eller snarare kråkslottet var urtjusigt och som hämtat ur en inredningstidning. Efter den sedvanlige husesynen hälsade vi på de andra gästerna som vi inte träffat förr. Det var då det hände. Min väninna presenterade mig för sina grannar.
– ”Det här är Therese, Stockholms autenticitetsguru!”
Jag smålog mot grannarna och tackade för det smickrande epitetet. Riktigt ego-godis i mina öron 🙂 Autenticitetsguru… tja det är ett nytt sätt att se på mig själv. Passar denna smått humoristiska omskrivning hur jag ser på mig själv? Tänker vidare på våra självbilder och hur de påverkar oss.
Vad är då självbild per definition?
Vi har en självbild, en bild som talar om för oss hur vi tänker, känner och agerar gentemot andra. Den bilden har utvecklats ända sedan vi var små. Den kommer från vad vi hört andra säga om oss, vad samhället säger om oss och vår generation etc. Den har etsat sig fast och präglar allt vi gör. Vi bekräftar den i alla våra beteenden. Ofta tenderar vi att handla så att vi bekräftar vår självbild (Kiesler) och till och med söker information från omgivningen som bekräftar den (Swann). Vi handlar alltså utifrån den vi tror att vi är.
När vi arbetar med autentiska ledarprogram visar det sig ofta att klienternas egna självbilder inte stämmer med den uppdaterade versionen när de börjar utforska den på ett lite djupare plan. Det innebär att den de trott sig vara och agerat utifrån inte längre stämmer med nuläget. Inte heller stämmer bilden av hur de tror andra uppfattar dem med hur de i själva verket uppfattas. Detta är något som är skevt och ytterst vanligt. För när vi försöker bestämma en enad bild av oss själva ser vi problematiken med det. För vi är mer än vad våra föreställningar, våra ord och vår självbild säger om oss.
Med hjälp av att se på självbilden ur olika perspektiv, alltså både våra egna och andras, kan vi mer och mer lösgöra vår bestämda bild, öka vårt medvetande och öppna upp för att titta på våra föreställningar med ”nya” ögon.
När vi inte längre hämtar vår självbild från våra egna tankar och andras bedömanden närmar vi oss den sanna självbild vi föddes med.
P.S. Den fina tavlan som vi valt till inlägget är gjord av Diego Velasquez. Klicka på bilden och upplösningen håller för att ha som bakgrund på datorn.
Ja idag har det varit en högst innehållsrik dag. Vi började dagen hemma med att på fullt allvar inbilla oss att det var torsdag. När vi vaknade kände vi att veckan varit extra lång. Och ändå är det bara torsdag! Trodde vi… Jag gjorde mitt Qi Gong pass och Per började skriva på ett projekt. Vid kaffekoppen var det lucköppning för pinsamheterna. Det stod den 21:a i almanackan och det innebar att vi missat en tid för röntgen (till Per) med tio minuter. Om vi tyckte att vi var två pellejönsar utan koll? Gissa!! 🙂
Sedan tog vi bilen till ett möte till fashionabla reklambyrån Tape på Riddargatan där vi sjönk ner i deras vita soffa och blev kvar i en timme. Samtalen blandades med allt möjligt från samverkan till bilar, livet och 30 år som företagare. Micke som för övrigt var en trevlig prick driver byrån och firar 30 år som företagare. Där ligger vi i lä! 🙂 Hur trevligt som helst. Med oss fick vi också ett gäng årsböcker från de kungliga klubbarna där Per är en av skribenterna. – ”En vass skribent med mycket humor”, som Micke sa. Kul!
Vidare mot kontoret på Tavastgatan stöter vi på Björn Ranelid och hans blivande svärdotter inne på det japanska stället intill Mariatorget (ja vad heter det?). -”Hej Per”, utbrister Björn. Jag höll på att tappa brickan med glasen på men klarade mig precis, upp med handen och hälsade. Sen fastnade vi där i en timma. Ett energirikt samtal om deras gemensamma minnen från Sveavägen, Pers pappa och Björn var polare på -80-90 talet. Vilket minne han har Björn, kommenterade detaljer från den tiden med stor humor. Vi skrattade. Underbart! (Förresten Tore han bad dig skriva till honom, han lovade svara bland alla mail han får).
Innan vi tog bilen till kontoret gick jag in i Buyfair-affären. Mer samtal med den ytterst trevliga innehavaren med tema rättvise-handel. Det ena gav det andra och helt otippat stod vi plötsligt och pratade sköldkörtelbesvär. Vi kom in på det, förmodligen för att jag nyligen visat ett mycket lågt värde på ett sådant prov. Så mitt i livet en vanlig fredag står vi här bland reklambranschen, författare och en och annan misstänkt sjukdom. Verkligen en innehållsrik fredag! Som vi började med att uppleva som en torsdag. Knäppmedalj till oss!
Önskar er en fin helg och en fortsatt fin fredag!
Tess
Det var en annan fredag i ett annat liv några år bort och jag befann mig på ett kontor tillsammans med en IT-konsult. Jag skulle få förklarat för mig av en expert hur bolagets egenproducerade logistiksystem fungerade. Meningen var att jag i min tur skulle producera en glittrande broschyr i fyrfärg. Alltså var jag tvungen att först förstå vad det handlade om.
Jag skulle ljuga om jag påstod att logistiksystem hörde till mina passionerade intressen. Jag hade tvärtom svårt att vara fokuserad och satt snarare mentalt i bilen på väg bort och mot någonting helt annat. Men jag minns mötet och våra totala motsatser. Den man jag satt med var fullständigt passionerad och uppslukad av logistiksystemet han hade framför sig. Att det var fredag och att mötet drog ut på tiden struntade han i. Med en noggrannhet, omsorg och kärlek till det han gjorde gick han igenom systemets olika delar. Han pratade logistik som om han vore en politisk agitator och ingen annan sanning existerade. Att jag pinsamt nog egentligen var helt ointresserad märkte han inte. En halvtimme in i mötet hände något och jag började förstå och se fördelarna i systemet. Men det berodde inte på mig. Jag hade ryckts med och smittats av hans passion för det han visade. Självklart hade jag ingen nyförälskelse i logistiksystem. Men där och då och för vår korta stund tyckte jag att funktionaliteten var fascinerande. Och det uteslutande för att han var helt sann och passionerad i det han gjorde.
De som älskar det de gör och är totalt integrerade med det utstrålar en sann glädje som gör att jag vill lyssna, oavsett vad det handlar om. Det är häftigt!
Glad fredag alla!
Per
Vem vill inte leva sina drömmar? Det spelar ingen roll om din dröm om himmelriket är att sitta med en kaffe och se soluppgången utanför egna sommarstugan, om du söker självförverkligande genom konst och skrivande eller skaffa den perfekta relation som du alltid velat ha.
Inte sällan tror vi oss veta vad vi vill ha. Inte sällan utgår den önskan endast ur en förnimbar känsla i kropp och sinne som talar om för oss vad vi värdesätter. Den känslan kan i själva verket vara utifrånstyrning och full av andras vilja och åsikter. men har vi någonsin kraftfullt uttalat inför oss själva vad vi verkligen vill? För att nå dit är det inte vår närmaste omgivning vi behöver övertyga. Det är i första hand oss själva.
Tre inledande steg mot att förverkliga din inre längtan
1. VAD
Ta reda på vad du längtar efter. Verkligen längtar efter.
Har du en sådan där nästan hemlig önskan som du kanske inte delat med någon? Det kan vara att börja skriva, vidga ditt kontaktnät eller vara mer för dig själv etc. Var uppmärksam på att det kan handla om saker du kanske har en tendens att förneka – även inför dig själv. Din inre önskan är kanske inte riktigt korrekt att uttala för kompisar eller föräldrar. Men det är dit du egentligen vill! Var ärlig mot dig själv. Vare sig du är lastbilschauffören som vill dansa balett, eller ekonomichefen som vill iklä sig skinnväst och åka raggarbil. När du väl vet blir nästa fråga; Vill du verkligen det du längtar efter på riktigt? Om du verkligen vill är chansen stor att du vill, kan och vågar ta dig dit du vill. När du väl fattat ditt beslut har ditt känsloliv och sinne det bestämda fokus du tidigare saknat utan att veta om det.
2. HINDER
Ta reda på vad exakt som hindrar dig och bemästra det.
Finns det något som hindrar dig från att känna eller uppleva det du längtar efter? Exakt vilka är dina hinder? Det är lätt att vi hör oss själva rabbla; barnen, huset, jobbet, partnern, ekonomin etc. Men om vi rannsakar oss på riktigt så är det ofta mer än så. Det är vi själva som är det största hindret. Genom att bli medveten om dina faktiska hinder kan du lättare både acceptera och bemästra dem. Genom att styra inifrån dig själv och fylla på med det som du behöver kan du bestämma dig på riktigt. När du är bestämd i hela din energi vet du att din längtan är ett kall som du kommer att uppnå. När du nått ditt mål kommer du att känna en lätthet som du tidigare sällan upplevt.
3. HANDLA FÖR ATT TA DIG NÄRMARE DIN LÄNGTAN
Gör saker som tar dig närmare det du längtar efter.
När du väl bemästrat det som hindrar dig och din längtan finns inom räckhåll, börja då med små steg för att successivt uppfylla det du längtar efter. När du nått din inre längtan så kom ihåg ditt vinnande sätt och hur du gjorde för att ta dig dit. Njut av det och fortsätt att vara uppmärksam på att det är du som styr och att det är din längtan du uppfyller och ingen annans.
Lycka till att uppfylla din inre längtan!
Vaknade i morse innan klockan ringde och log för mig själv. Leendet handlade mycket om att jag idag ska träffa min man och om min nya vana som jag ska föra in i mitt liv.
Jag blev nämligen så inspirerad på helgkursen i Qi Gong att jag bestämde mig för att varje dag i tre månader utöva de tio rörelser jag lärt mig i Michael Tse`s anda. En annan tjej från kursen och jag ska peppa varandra till att skapa denna goda vana. Det resulterade i att jag tidigt i morse fick ett meddelande från henne där det stod att hennes pass nu var utfört. Underbart!
Nu var det bara mitt kvar. Det blev ett lite ringrostigt pass men det är ju ändå ett pass. Kände av lite träningsvärk från rörelserna i helgen. Hur man nu kan få det av qi gong?! 🙂
Nu sitter jag på kärlekståget, X2000 där solen, sjöarna och Sveriges glesbygd sveper förbi utanför fönstret och snart, mycket snart, är jag tillsammans med min man som jag älskar så.
Dagens tips:
Skapa goda vanor i vardagen
När jag var barn och såg människor med tatueringar så drog jag snabbt slutsatsen att de var gamla kåkfarare som kom direkt från fängelset. Innehöll tatueringarna däremot ankare eller liknande attiraljer kunde bäraren möjligen ha haft ett förflutet till havs. Sånt fick man lära sig som barn på sjuttiotalet, om inte av sina egna föräldrar så via diverse sagor av Astrid Lindgren eller via någon obskyr dockfilm från barnprogrammen på Tv. Men tiderna förändras.
Tatueringar blev med tiden allt vanligare. Och nuförtiden kan man räkna med att nästan varenda bankkamrer har armarna fulla av indianhövdingar och dödskalle-tatueringar. Få av dem har dessutom någonsin satt sin fot på ett fängelse. Man eller jag reagerar inte som i barndomen längre. Jag kan sträcka sig till att tycka att en del är fula och andra är riktigt snygga. Som att jag tycker olika om vilket klädesplagg eller accessoar som helst.
Igår morse satt jag på tunnelbanan på väg till kontoret. I Gamla Stan kliver en man på och sätter sig på sätet mittemot. Jag tittar upp och ser en normal kille i slutet av 20-årsåldern. Men en sak sticker ut rejält, och det är att han är tatuerad över hela ansiktet. En stor tribelikande tatuering täcker nästan hela högra sidan av hans ansikte. Ser ju sådär ut tänkte jag och hemföll åter till e-mailen på telefonen.
Med telefonen i fickan och i rulltrappan på väg mot ovanjord kom jag åter att tänka på mannen i tunnelbanevagnen. Mindes en film jag sett för länge sedan som var en sällsynt rå och hårdkokt historia om rivaliserande, djupt kriminella gäng i någon sydamerikansk favela. Jag kommer inte ihåg filmen som någon Oscar-kandidat direkt, men kommer väl ihåg den sällsynt hänsynslösa gängledaren. Han var inte bara genuint elak utan sköt eller knivhögg folk han inte gillade till höger och vänster. Det hade jag förstås sett på film tidigare. Nej, men det jag reagerade över var att han var tatuerad över hela ansiktet. Denne gängledare såg så skräckinjagande ut att han formligen sköt ut genom Tv-rutan. Hans blotta uppenbarelse med hela ansiktet fullt av groteska mönster fick honom i mina ögon att se ut som om att han skulle kunnat mörda stillasittande. Skulle jag mött honom på en mörk gata hade jag antagligen både darrat och skakat av skräck.
Men vad gäller gängledaren i filmen så gick han förstås ond bråd död till mötes. Minns att jag tänkte att jag aldrig tidigare hade sett en liknande tatuering. Antagligen var såna tatueringar förunnat till tvärstängda subkulturer i fjärran länder. I Sverige skulle då ingen normal människa kunna se ut så där och klara sig i samhället trodde jag då. Men här och nu en massa år senare, i Stockholms tunnelbana satt jag mittemot en kille med ett liknande utseende och tatuering. Men jag reagerade knappt. Alltså säger mig mitt sinne att detta och mycket annat numera är fullt normalt. Mina gränser har obemärkt ändrats.
Vad beror detta på egentligen när vi slutar reagera?
Alldeles nyss fick jag pdf:en för den öppna föreläsningen jag ska hålla på kunskapsdagarna. Det blir i Västerås den 15 oktober kl 9.50.
Varför vi åker ut och har öppna föreläsningar och workshops är för att vi vill bidra till ett skifte från utifrånstyrning till inifrånstyrning, till mer autenticitet på jobbet. Sen är det kul också! 🙂
För just i skiftet finns nyckeln till att låsa upp den inre drivkraften som så tydligt efterfrågas på dagens arbetsplatser. Med inre drivkraft kommer inre tillfredsställelse, initiativkraft och vilja till att handla i linje med vad som är viktigt.
Ett nuläge för många ledare:
Medarbetarna känner ett lågt engagemang visar medarbetarundersökningen och samtidigt ska kvartalet gå ihop. Arbetsbördan ska vanligen utökas istället för att avlastas. Att satsa på engagemang genomsyrar hela organisationen men hur ska du som chef nu göra för att engagera medarbetarna och också kanske engagera dig själv?
Det finns bara ett sätt och det är att flytta positionerna från utifrånstyrning till inifrånstyrning – där finns det äkta engagemanget som ger full potential!
Men hur gör man det?
Det kräver ett nytt sorts ledarskap där du leder som den du är. Där ledarstilen är din och ingen annans. Där du tar ägarskap över dig själv och agerar i linje med vad du tycker egentligen. Alltså att börja med ditt eget ledarskap och skärskåda det.
Det handlar om att agera mer integrerat med vad du tycker, tänker och känner och ta ansvar för dina erfarenheter, värderingar etc – när du gör det vill människor följa dig säger forskningen om autentiskt ledarskap. Du kan också på så sätt bli en förebild för andra att följa sin väg. För när du blir mer inifrånstyrd kan du bättre både motivera dig själv och andra – det är därför vi säger att det blir avgörande för din och organisationens utveckling av engagemang.
Smakprov på hur inifrånstyrning tillämpas i praktiken får du av mig på föreläsningen i Västerås 15 oktober.
Det finns också andra föreläsare där som vill dela med sig av sina favoritämnen; Cecilia Kärvegård, Tomas Gunnarsson, Stefan och Liselotte Görwik, Jesper Caron, David Åberg, Gabrielle Salander, Nina Buchaus, Peter Österberg, Elisabeth Wahlin, Torkild Sköld. Ska bli kul att ses.
Varmt välkomna!
P.S Boka gärna en föreläsning om inre drivkraft till just din förening och/eller organisation. D.S