Vad får mig att gå till jobbet?

Kommentarer

3 svar till ”Vad får mig att gå till jobbet?”

1. 

   Malou Thorman

   2011-11-29

   Det är ganska många forskningsrapporter som visar att lön inte är den avgörande faktorn för att man går till jobbet 🙂 eller rättare sagt storleken på lönen. I de flesta rapporter nämner man faktorer som att man upplever att man behandlas ärligt, jämlikt och ’bra’ som det som är mest drivande för att gå iväg till jobbet.
   Är man då egen företagare är det kanske lite enklare. Där måste nästan drivkraften och lusten finnas med. Precis som du drivs jag av min inre drivkraft. Lusten att lära mer, nyfikenhet på min omgivning och att tillföra mig själv och andra mer insikter.
   Lycka till i Köpenhamn

   Svara
   1. 

      Therese Appelqvist

      2011-11-29

      Tack för ditt inlägg och det glädjer mig att höra om att din inre drivkraft styr dig. 🙂

      Ja Malou som egen företagare är det att hitta sin självmotivation hos sin inre drivkraft. Kopplat med den finns ofta lusten.

      Tack för lyckönskningar i Köpenhamn. Sitter på 8:onde våningen nu med utsikt över stadsljusen.

      Ha en fin kväll!

      Svara
2. 

   conny

   2011-11-29

   Det där har jag funderat på och funnit att det är motsägelsefullt. Nu vet jag ju inte hur den här forskningen går till, eller vilka kategorier som avses i undersökningarna . Faktum är dock att om man tittar på anställda inom tillverkningsindustrin så är uppfattningen att de flesta trivs med det jobb de har, men så fort de kommer till jobbet önskar de att klockan var 4 så de fick gå hem.
   Jag tror att man får lägga till en parameter, nämligen ”pliktkänslan”. De flesta har jobbet som garanti för att kunna leva ett anständigt liv. Sen finns det ytterligare dem som identifierar sig med jobbet i så hög grad att de finner livet innehållslöst om de inte har ett jobb att gå till. De får sin identitet genom det yrke de har, och inte genom den personlighet de har som människa. Det här skapar problem och det kan man se när fabriker slår igen. De som skapat sin identitet genom det yrke de har, har svårare att ta tag i problemen som arbetslösheten skapar. I grunden beror det på att en stor del av självkänslan försvinner hos dessa människor och de upplever att deras värde som människor sjunker när de förlorar sitt jobb.

   Det här är ett jätteproblem som kommit i skymundan pga att det anses normalt att ha ett jobb, och följaktligen är det onormalt att vara arbetslös. Det anses däremot inte normalt att trivas med tillvaron trots arbetslöshet, och den ständigt hamrande informationen till de arbetslösa smyger sig in i psyket hos de arbetslösa och gnager på självkänslan. Informationen borde i stället vara att man är människa i första hand och processteknikern eller datakonsulten i andra hand.

   Nu för tiden vräks det skattemedel över arbetslösa forskare och den ena meningslösa forskningen avlöser den andra. Ett exempel på hur pengarna ibland används är det forskningsprojekt som handlade om invandrarna i Skåne. En forskare undersökte hur man skulle göra för att de illegala invandrarna skulle kunna röra sig fritt och åka med lokaltrafiken i Malmö utan att åka fast. Han kom fram till att om de inte hade pengar att betala biljetten med så skulle man inte kräva att få se legitimation, för då kunde ju den illegala invandraren åka fast.

   Sånt går alltså en del av våra skattepengar till och därför bör man ta forskningsrapporter med en nypa salt om man inte är införstådd med hur den forkning går till som man refererar till. I sammanhanget ska jag väl tillägga att jag inte har nåt emot invandrare, det var bara ett sätt belysa hur så kallad ”forskning” kan gå till.

   Svara